Jag ska bara fixa en grej i köket

Den är så tragisk, Moa Herngrens brättelse om Ingrid i Jag ska bara fixa en grej i köket, men den är så levande och Ingrids konstanta förnekelse av sina problem är väldigt trovärdig.

Jag tycker kanske boken hade vunnit på att vara något kortare, för någonstans i mitten så stannar drivet av och problemen ältas om och om igen. Men boken väcker starka känslor och jag vill ta tag i Ingrid och skaka om henne. Jag vill skrika till henne att det ät dags att rycka upp sig och ta tag i sig själv istället för att låta sig bedövas av vinets rus samtidigt som hon bara sjunker allt djupare in i självförnekelsen.

Moa Herngren vill säkert väcka känslor med sin bok. Hon lyckas och hon gör det bra, riktigt bra.

Vyssan lull

Ett ovanligt bestialiskt mord inleder Carin Gerhardsens deckare Vyssan lull och jag har har svårt att läsa den detaljerade beskrivningen av mördarens totalt känslobefriade agerande.

Tragiska människoöden staplas på varandra och det är en mycket dyster läsning som inte lämnar mycket hopp. Rent berättartekniskt knyts historien ihop väl även om boken som helhet inte framstår som särskilt trovärdig (fast det kanske saknar betydelse?).

På sannolika skäl

På sannolika skäl av den italienske författaren Gianrico Carofiglio var den pocket jag köpte i Stockholm i lördags (se föregående inlägg). Det är den första av Carofiglios böcker om advokaten Guido Guerrieri som översatts till svenska.

När jag började läsa den så kände jag igen stilen mycket väl och huvudpersonens karaktär verkade välbekant. Jag började t o m fundera över om jag kanske redan läst boken och ringde hem för att fråga om den stod bland våra italienska böcker hemma i bokhyllan. Det visade sig att jag läst en annan bok i serien, nämligen Ragionevoli dubbi. Jag brukar ha svårt att läsa översättningar från språk som jag kan, men i detta fallet får Ulla Trenter en eloge för att hon fångat stämningen i orginalet utan att låta italienskan skina igenom.

Det handlar ganska mycket om huvudpersonen och hans lite trassliga privatliv, men jag gillar att läsa deckare ur rättegångssynvinkel. När boken börjar så är brottet begått och den misstänkta gript och sista delen av boken utspelar sig i rättssals miljö.

Nu borde mitt nästa läsprojekt bli att att läsa Carofiglios böcker, fast på italienska såklart!

1 bok eller 20?

När jag kom upp till Stockholm i lördags så insåg jag att jag glömt ta med mig något att läsa. Det måste givetvis åtgärdas så jag gick till närmsta Akademibokhandel och köpte en pocket för 77 kr. Jag höll på att sätta i halsen, men betalade snällt. Vanligen beställer jag mina böcker på nätet där alla pocket kostar runt 40 kr.

Dagen efter åkte vi på bakluckeloppis i Täby. Därifrån hade jag med mig böckerna på bilden. Och jag har inte betalat så mycket som 77 kr för alla dem. För 12 barnböcker - de flesta i nyskick - har jag gett 5 kr styck, totalt 60 kr alltså. Några av pocketböckerna är i lite sämre skick, men läsbara. De ingick i en låda med 40-50 böcker som min kompis köpte för 20 kr. I lådan fanns flera böcker från årets pcketutgivning, bl.a.Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón som jag snappade åt mig.
Läsdepåerna är rejält påfyllda och ojoj, vad vi ska läsa ihöst!

Öppen grav

Jag har inte riktigt koll på vilken i ordningen av Kjell Erikssons böcker om Uppsalapolisen Ann Lindell som Öppen grav är. Jag gillar serien som inte är lika hypad som många andra deckarserier och som känns genomarbetad. Så även denna bok.

Spoilervarning:
Men det slår mig vid läsningen att det kanske inte alls är någon deckare som jag läser. Visst sker det ett brott mot slutet av boken, men det kanske inte den som man tänkt sig som utsätts för brottet, och polisen - vet de ens om att ett brott är begånget? Ann Lindell upptäcker visserligen privata kopplingar till familjen i fokus men både själva gåtan och dess lösning förblir dold för henne och avslöjas bara inför oss läsare.

Jag hoppas jag inte avslöjat för mycket. Ibland är det en balansgång, hur mycket och vad man kan skriva.

Istället för att vara en deckare är boken en intressant skildring av grymma familjeförhållanden och vad år av tigande kan ställa till med. Ruggigt bra.

Albatross

När jag lockades av omslaget på Hans Gunnarssons bok Albatross så tänkte jag nog först inte på golfbollen. Hade jag vetat att golfspelandet var en sådan central del av bokens berättelse så hade jag nog inte gett den någon chans.

Huvudpersonen är en uttråkad medelålders man som spenderar sommaren i en stuga med sin sambo, sina golfklubbor, en hund och lite för mycket alkohol.

Boken har 18 kapitel, precis som antalet hål på en golfbana - bara denna detalj antyder golfens betydelse!

Det som driver mig framåt i läsningen är de citat som inleder varje kapitel. Det är kollegor, tillfälliga bekanta och släktingar som uttalar sig om huvudpersonens karaktär och antyder att något kommer att inträffa senare i boken. Kul bok, trots allt golfande!

Skummtimman / Nattfåk

Att läsa Johan Theorins deckare var ett av mina sommarprojekt och jag läste Skumtimman och Nattfåk direkt efter varandra trots att jag tyckte den första av dem, Skumtimman, var lite väl långsam.

Intrycket bestod även under läsningen av Nattfåk och därför är inte läsning av den tredje delen Blodläge något som jag prioriterar just nu.

Håpas du trifs bra i fengelset

Vad jag längtat efter att läsa Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset och jag blev sååå glad när den fanns inne på biblioteket vid sommarens första biblioteksbesök.

Svinalängorna var en fantastisk uppväxtskilldring som behandlar missbruk från ett barns synvilkel. I denna boken är det istället den vuxna systern och hennes ångerst över broderns missbruk som är i fokus. Det är insiktsfullt om anhörigskapets våndor, samtidigt tycker jag det blir lite tjatigt och jag saknar ett driv i berättandet.

Det är inte alls en dålig bok, men antagligen var mina förväntningar lite väl högt ställda.

PS. Jag ska resa bort i nästan en vecka, men jag har förberett några inlägg om böcker som jag läst i sommar, och som kommer att dyka upp här på bloggen under tiden jag är borta. Om allt fungerar som det ska.

Tävlings tips

Fru E:s bokblogg fyller två år och hon ordnar en tävling! Jag är givetvis med och hoppas vinna ett personligt bokpaket.

Giallo Svezia

Det råder en högtrycksvåg för svenska deckare i Italien just nu. Det är Stieg Larssons böcker som fått intresset att explodera. Under sommaren har man kunnat köpa svenska deckare tillsammans med dagstidningen och det har varit massor av olika författare. T ex Mankell, John Ajvide Lindqvist, Liza Marklund, Åsa larsson, Leif GW Persson, Kjell Eriksson m fl.

Ganska omedveten om denna enorma hype så köpte jag en Läckberg roman i present till en kompis och hon blev eld och lågor. Sedan frågade hon ut mig om alla möjliga författare hon ännu inte läst men hört talas om.

Väldigt roligt som svensk såklart. Men omslagen är väl ingen höjdare. De flesta böckerna är utgivna på ett och samma förlag - Marsilo, och de verkar ha valt en gemensam grafisk linje.

Giallo är det uttryck man använder för deckare på italienska, men egentligen betyder ordet gul.

Italien och Sven Ljungberg

En av de sista dagarna av vår Italien semester så avled Sven Ljungberg, en stor lokal konstnär från Ljungby.

Varje sommar reste han till Italien och målade. Det var även där han dog, 96 år gammal. Faktiskt inte så många mil från där vi befann oss på östkusten.

Sven Ljungberg har satt en stor prägel på Ljungby, inte bara genom alla de konstverk som finns till beskådan och sitt museum, utan även genom politiska utspel etc.

Boken Italien och Sven Ljungberg är en tunn samling med bilder från Italien och lite text om hur han uppfattade Italien och italienarna. Ibland fnissar jag lite igenkännande, som i beskrivningen över hur man kan gå tillväga för att skaffa kontanter till ett husköp. Det har även vi fått uppleva, även om vi löste det på ett annat vis.

Imorgon håller Ljungbergmuseet stängt eftersom Sven Ljungberg begravs, men en annan dag innan jag reser hem igen, så kommer jag gå dit och se de målningar från årets italienresa som kom att bli hans allra sista.

Semester-läshörna

När jag tittade upp från min bok i förmiddags förstummades jag för ett ögonblick av denna utsikt!

Jag har hunnit läsa en del sedan jag kom hit, men just nu hinner jag inte skriva om utlästa böcker för jag ska återigen tillbaka till skuggan under parasollet och förhoppningsvis få några minuter till att fortsätta att läsa.

Mer sommarläsning

Det första jag packade upp i vårt rum hos
kompisen i Porto Recanati var våra böcker.

Själv har jag tre sommarläsprojekt, varav det första (Boken om Nancy av Elsie johansson) är avklarat. Återstår att dels att läsa Johan Theorins deckarserie. De två första delarna har jag med mig i pocket, om jag gillar dem får jag skaffa tredje delen i Sverige i augusti. Dels att skaffa mig en uppfattning om de böcker som skall läsas på engelskan i höst. Virginia Woolf har jag påbörjat och jag har även med mig Disgrace av JM Coetzee. Förutom sommarprojekten har jag med en ungdomsbok av Johanna Tydell och en bok på italienska av Paolo Giordani som jag tänkt läsa länge.

Dottern har under början på sommaren köpt och läst en serie italienska böcker. Nina della sesta Luna [Nina från den sjätte månen]. Eftersom varje del är på över 300 sidor trodde jag de fyra böckerna skulle räcka länge, men hon är snart klar med den fjärde delen... Som tur är har hon fått låna en hög böcker av sin kompis Niccoló så att hennes läbehov kan fyllas. Hon har dessutom med lillebrors bok A bear called Paddington som får vara hennes engelska läsning för semestern. Vi måste göra en beställning på mer engelska böcker till henne snart!

Till sonen har jag tagit med ett par nya bilderböcker som vi redan hunnit läsa. Riddar-Rakel och de tre stordåden samt Händiga Hanna lagar bilen. Kul med två böcker där tjejerna har fått traditionella pojkroller - vilket sonen överhuvudtaget inte reagerade på. Dessutom finns en svensk kapitelbok av Viveka Lärn som vi inte läst innan och som nog passar för båda barnen.

Dagen innan vi åkte dök dessutom både Bamse och Språktidningen (lämpligt nog med sin bilaga Sommarklurigt) upp i brevlådan under dagarna innan vi åkte. Nu hoppas jag på massor av härlig lästid :)

So far so good

Det har varit tyst här ett tag men det beror inte på att jag inte har läst någonting. Min sommarläsning började med Elsie Johanssons trilogi om Nancy - och det är ju faktiskt tre böcker även om de samlats i en volym. Till en början gick det väldigt trögt måste jag säga. Men halvvägs igenom så lossnade det och jag började engagera mig i Nancys vidare öden. Hon vill mycket men har samtidigt svårt att atå på egna ben och väljer oftast den väg som stakas ut åt henne.

White Noise av Don DeLillo och Virginia Woolfs Mrs Dalloway är kommande kursböcker so jag passar på att bekanta mig närmare med. White Noise är så mycket 80-tal att jag har svårt att förlika mig med den. Det kalla kriget ligger som en skugga över boken som antagligen var brillant när den kom ut, men som jag inte riktigt kan ta till mig. Mrs Dalloway har jag inte läst ut och den kräver sin tid och kanske främst koncentration - det är inte lätt att följa det flöde av tankar som strömmar genom huvudpersonens huvud. Jag får säkert anledning att återkomma till den när jag har läst hela.

Malin Persson Giolito och Sara Kadefors var två nya författare för mig. Jag erkänner att jag köpte dem båda i brist på annat sist jag var i Sverige. Det finns många paralleller mellan deras respektive böcker Dubbla slag och Fågelbovägen 32 . Båda böckernas huvudpersoner är högpresterande karriärkvinnor som har svårt att hitta balansen mellan yrkeskraven och rollen i familjen. Urtrist, hade jag tänkt om någon beskrivit dessa böcker för mig - men så är det inte alls. Speciellt Sara Kadefors bok är riktigt riktigt bra, medan Giolitos bitvis är lite seg. Huvudpersonen kommer något på spåren, men det utvecklas inte till någon spännande story utan det spretar ut alla möjliga håll. Fast det är kul att se att det går att göra bra, läsvärda karaktärer även av småbarnsmammor! Ger helt klart mersmak.

Lata sommardagar

Två långa eftermiddagar har jag varit vid poolen. Igår packade jag ner två nya pocketböcker. En tog jag upp ur väskan och tittade på i en minut. Idag insåg jag att det inte skulle bli så mycket läst så jag packade bara ner en. Jag tog upp den igen när jag kom hem. Då var den bucklig av fukt, men fortfarande oöppnad...

Däremot har jag läst ut Boken om Nancy och återkommer med lite tankar om den inom kort.

Värmebölja

Värmen och fukten ligger still över po-slätten. På en del fungerar kvällens svalka uppiggande - men inte på mig. Jag somnar bums vid tio varje kväll, helt slut. Har jag tur hinner jag först läsa 10 sidor i Boken om Nancy av Elsie Johansson. Boken innehåller de tre böckerna Glasfåglarna, Mosippan och Nancy och det är väl tur att det är långt kvar av sommaren så jag har fortfarande god tid att avsluta detta sommarläsprojekt...

Kvinnofrågan

Idag drar jag en lättnadens suck över att studieterminen är över och sista arbetet inlämnat. Det var en analys av The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman. En helt fantastisk novell om kvinnans ställning i samhället (novellen skrevs i slutet på 1800-talet) och hur bristen på självständighet är förödande för kvinnors mentala och fysiska hälsa. En underbar radioinspelning finnas att lyssna på här.

Nu borde jag alltså kunna ägna mig åt sommarlovsläsning till 100% - men jag har istället börjat läsa en av alla böcker som står på höstens kurslista. Eftersom 5 av 7 skönlitterära böcker finns i sambons boksamling tyckte jag det var en bra idé att läsa dem under sommaren och på så vis ha ett litet försprång när kurserna drar igång i augusti. Å andra sidan har jag inte till 100% bestämt mig för att fortsätta i höst...

Alfahannen

Alfahannen är den första av Katarina Wennstams böcker som jag har läst. Det lär vara sista delen i en trilogi om kvinnovåld, men den är nästintill helt befriad från referenser till de tidigare böckerna och fungerar väl att läsa som en fristående bok.

Jag vet att hon har skrivit flera böcker på temat kvinnovåld, och att jag inte läst henne tidigare beror nog på att jag har föreställt mig att hennes böcker är väldigt råa. Visst stämmer det delvis - men den är inte värre än andra deckare.

Jag har lite svårt för att ta den ställning som jag tycker att författaren anser att jag ska ta. Eller kanske hon bara vill måla upp en bild av att det våldsbrott är komplicerade och att skuldfrågan ofta är oklar(?) Trots att mannen i berättelsen är en riktig skitstöven och rätteligen borde straffas så blir han istället offer och det är då man som läsare börjar fundera över skuld, rättvisa etc.

Det hela får en upplösning i rättssalen och det var väldigt roligt att läsa en svensk deckare i rättegångsmiljö. Vanligen slutar deckare nästan alltid med att den skyldige avslöjas, men det står klart ganska tidigt i denna bok som istället vill visa att frågan om skuld /oskuld inte är självklar i praktiken.

Sigrids hemlighet

Jag gillar ju Karin Wahlbergs deckare (senast Matthandlare Olssons död) och köpte därför med mig den historiska romanen Sigrids hemlighet i en av mina senaste bokinköpsomgångar.

Men jag skulle inte ha läst den mer-informatiom som man får av boken. För när jag läser att författaren som inte har (eller hade) någon historiskt intresse eller kunskaper när förlaget tillfrågade henne om hon ville skriva en av tre delar i en triologi (där tre olika författare skriver varsin del) - då kan jag inte annat än bli skeptisk. Varför inte låta dem med ett genuint historieintresse skriva historiska romaner - och överhuvudtaget att boken är ett beställningsverk från förlaget (Historiska media) förtar ganska mycket av min läslust.

Samtidigt är det en intressant historia hon berättar med väldigt fina personporträtt och miljöbeskrivningar. Men det är inte så mycket utöver det. Och det är nästa lite för lättsmält tycker jag. Kanske fungerar det för att öka historieintresset bland lite yngre läsare? Det kanske är syfte gott nog och som berättigar denna typ av bokutgivning? Det var ialla fall en bok som väckte många tankar hos mig :)

Det blir ett bra läsår

Jag sitter och uppdaterar min lista över lästa böcker och inser att det - trots att jag kände att läsningen stod still för några månader sedan - blir ett bra läsår. Hittills i år har jag läst 37 böcker och jag brukar läsa ca 50 på ett helt år. Funderar därför lite på hur det kan komma sig:

• För att jag har en blogg och känner press att uppdatera :)
  
• För att jag för första åter tar med utlästa kapitelböcker för barn på min lista? (fast det har varit ganska begränsade i antal tidigare år)
• För att jag har återupptagit lyssnandet på ljudböcker? Lyssnar gör jag bara när jag ändå inte inte kan läsa (t ex när jag bakar, lagar mat etc) vilket innebär mer total lästid.
• För att jag inte har gått någon litteraturkurs denna våren? Det tar alltid längre tid att läsa en bok i studiesyfte än av rent nöje!

Antagligen en blandning av allt ovanstående kan jag tro! Just nu är jag dessutom inne i ett enormt läsflöde då jag känner en otrolig lust att läsa. Precis hemkommen från Sverige har jag en hög med pocketböcker som bara väntar. En härlig känsla!