Away

Away av Amy Bloom är en av alla böcker vi fick i London av min svägerska som jobbar i bokbranschen.

Den handlar om en rysk judinna, Lillian, vars hela familj mördas fast själv lyckas hon fly till New York där hon har en kusin. Det handlar om hur hon försöker överleva där i mellankrigstiden. På hennes väg gör hon andra besvikna men också stora personliga uppoffringar, men efter omständigheterna lyckas hon ändå skapa ett relativt drägligt liv som älskarinna år en skådespelare och hans far. Efter en tid får hon höra att hennes dotter överlevt massakern på hennes familj och beslutar sig för att ta sig till Sibirien dit dottern ska ha förts av en grannfamilj.

Från New York till Sibirien är vägen oändligt lång och många är de platser och äventyr hon råkar ut för när hon korsar Amerika för att sedan ta sig sista biten med båt.

Trots alla svårigheter och förtvivlan drivs Lillian av hoppet om att finna sin dotter och boken genomsyras av optimism och värme.

Min lista

Joyce Carol Oates är en fantastisk författarinna men jag har inte läst något av henne på mycket mycket länge (förutom en mycket bra novel: Curly red).

Älskade syster handlar om ett uppmärksammat mord som jag minns väl och även delar av uppståndelsen däromkring. Boken hamnar genast långt upp på min Att-läsa-lista. Frågan är ändå när jag ska hinna? I jul kanske :)

På engelska kom den ut i fjol och heter "My sister, My Love" och finns givetvis i pocket så den får komma med i nästa betällning från Amazon. Dottern önskar sig fler böcker om Clarice Bean så det kanske inte behöver dröja så länge!

Den oskyldige

Det har tagit ett tag för mig att avsluta någon bok den senaste tiden. Denna ljudbok (mp3 bok), Den oskyldige, hittade jag för 40 kr på en vagn utanför bokhandeln i Sverige i somras. Jag har läst några tidigare böcker av Harlan Coben och brukar gilla plotten i berättelserna så jag köpte den.

Hade det inte varit en ljudbok hade det tagit betydligt längre tid! Nu släpar jag med mig datorn runt i huset och lyssnar samtidigt som jag sysslar med vardagsgörorna.

Boken börjar otroligt irriterande. Dels för han använde ett du-tilltal i i de första kapitlen som fick mig att tänka på en bok jag ibland läser för barnen som heter "Om du ger en gris en pannkaka" och jag upplevde det ganska barnsligt. Det andra irritationsmomentet är att de ingående beskriver hur en kameramobil fungerar och vad man ska ha den till, sedan hur han fortsätta skriva saker som "Det kom ett pip från kameramobilen" som om en kameramobil är något fortfarande okänt. Går det överhuvudtaget att köpa en mobil utan kamera sedan några år tillbaka? Boken är bara 3 år gammal och detta tilltag får den att kännas betydligt äldre än så. Om man använder "ny" teknik i en bok måste man passa sig lite bättre om man vill skriva en bok som ska hålla att läsas några år framöver. Ett par gånger meddelar han vad ha anser vara dålig mat - det verkar som ett lite onödigt moraliskt tilltag att klanka ner på McDonalds (eller lunchbuffen på strippsyltan) när det inte har ett dugg med intrigen att göra. Det blir bara en moralisk pekpinne tagen som stör flödet tycker jag.

Men när man tagit sig förbi dessa irritationsmoment är det en bra historia med många vändningar som han dessutom knyter ihop bra på slutet. Det handlar ganska mycket om de förutfattade meningar mot tidigare straffade personer, vilket helt klart är tänkvärt. Jag kommer säkert läsa fler böcker av Harlan Coben - men jag rusar inte till bokhandeln för att få tag i senaste utgivna.

Mannen under trappan

Åh, det var något rolig jag upptäckte idag. Jag kollade om det fanns något roligt på svt play. Utländska program går tyvärr inte att se utanför Sverige, men jag fick se att de gjort en TV-serie av Marie Hermansons bok Mannen under trappan. Med Jonas Karlsson i huvudrollen!

Kunde inte låta bli att börja kolla lite på en gång. Den verkar bra (hann inte se färdigt första avsnittet), även om boken inte tillhör mina favoriter av Marie Hermansons böcker. Jag har svårt för övernaturlighet - men jag har lättare att acceptera det på TV än i böcker så nu har jag något att se fram emot och njuta av närmsta tiden.

Och nu blir det film

Boken Fingersmith (Ficktjuven på svenska) av Sarah Waters är en av de bästa böcker jag läst på senare år. Utan att vara en deckare är det en historia som är så spännande att man bara måste fortsätta att läsa för att se vad som skall hända. Sarah Waters är mästare på att ställa handlingen på ända - och som läsare tvingas man helt omforma sin uppfattning om de olika karraktärerna.

Innan sommaren beställde jag BBC filmatiseringen av boken från amazon.co.uk men det har inte blivit av att jag har sett den förrän nu.

Även filmen var väldigt väldigt bra. Har den gått på svensk TV måntro? Det är 2 delar på vardera 1,5 timmar. Ett starkt intryck från boken var miljöskildringarna. Hur dystert, mörkt och fuktigt det var. Därför regagerade jag direkt på en utomhusscen där solen sken och allt såg idylliskt ut. Fast för att återupplava miljön från boken kanske den behövts filmas i svartvitt :)

Antagligen är det bra att låta det gå ett tag mellan det att man läser en bok till dess man ser filmen. Ett par av mina vänner blev väldigt besvikna på filmen "Män som hatar kvinnor", och tyckte den utelämnade alldeless för mycket väsentligt, men då hade de läst boken strax innan.

Sarah Waters har kommit ut med en ny bok iår "The little stranger" och den har nominerats till ett av Englands främsta litterära priser: the man booker price. Jag kan knappt vänta till den kommer i pocket! Min svägerska som har den inbundna versionen vill däremot inte börja läsa den, utan behålla karamellen att suga på ett tag först. Hade hon inte bott i så långt bort som i London hade jag kanske kunnat få låna den först :)

Manifest eller ej

När jag var i London i augusti såg vi en utställning på Tate Modern om Futurismen som grundades för precis 100 år sedan. Det futuristiska manifestet är en ganska skrämmande men intressant läsning och i museets egen affär kunde man köpa anteckningsböcker med ordet Manifest tryckt på framsidan.

Det gav mig iden att skriva ett eget manifest inför startandet av denna bloggen. Nu gjorde jag inte det, men en av punkterna skulle isf vara att inte skämmas för något jag läser. Det låter dumt, men ibland när jag läser en bok kan tanken smyga sig in att det inte är god och fin nog litteratur som jag inte borde uppskatta som jag gör. Helidiotiskt, jag vet.

I slutet av augusti kom sedan Manifest-debatten på DN och i den debatten finns ett intressant manifest, läsarnas manifest, av personerna bakom siten bokcirklar.se Det poängterar att god littertur skapas av läsaren och inte av förlagen: "Vi Läsare vill inte bli skrivna på näsan av några som tror sig veta vad vi ska och bör läsa."

Även om inte jag kommer skriva ett manifest för min blogg så lovar jag härmed att aldrig skämmas för någon bok jag läser och tycker jag en bok är usel kan jag ju faktiskt skriva det - oavsett om den anses vara god eller dålig litteratur i någon förståsigpåares ögon!

Vara eller icke vara?

När jag gick in på DN för att leta efter ett inlägg om Apples nya läsplatta så gick jag förstås direkt in på DN bok. Vad annars? Men artikeln om framtidens bok och läsning hittade jag efter lite letande på ekonomisidorna istället... Hrm

Egentligen funderade på var om jag skulle kunna tänka mig att byta ut böckerna i bokhyllam mot en läsplatta. Och mitt svar blir JA - bara den var tillräckligt bra! Tänk att ha alla sina böcker på ett ställe, att lätt kunna slå upp och markera, även anteckna direkt i boken. Fast det främsta argumentet är att slippa bekymret med var man ska göra av alla sina böcker. Jag är aldrig lyckligare än när jag kan "dumpa" lite böcker på någon annan (fråga min kusin som blev påpackad en påse med 15-20 deckare i somras), eller sälja dem som jag gjorde med stor framgång på kurslitteratur.se i somras.

Min sambo tillhör däremot dem som gärna samlar böcker och trots mitt tjat vägrar göra sig av med en enda redan läst bok.

Hur tänker du?

Läsrapport

Bara dagarna efter jag börjat skriva på denna blogg så tog de studier jag sökt in på till hösten en liten annan inriktning än jag tänkt / trott från början. En inriktning till det bättre från min synvinkel! Jag känner mig otroligt motiverad och gör stora planer för framtiden - men de behåller jag för mig själv. *Haha*

Det innebär att jag denna terminen inom engelskan kommer läsa bl a "Brittisk och Amerikansk litteratur- och idéhistoria". Dessutom fortsätter jag med min italienska i långsam takt och har nu kommit till kursen "En litterär resa genom Italien".

Som man kanske kan ana sig till betyder detta att jag kommer läsa väldigt mycket skönlitteratur som kurslitteratur och tyvärr inte hinna läsa lika mycket "vanliga" böcker som jag alltid önskar och hoppas hinna med. Jag kommer nog inte ha problem att uppdatera bloggen ett par gånger i veckan, men det blir troligen inte bara rena boktips utan även mycket reflektioner över böcker och läsande i allmänhet.

Fn läser jag följande böcker:
The scarlett letter av Nathaniel Hawthorne - kurslitt
Il giardino dei Finzi-Contini av Giorgio Bassani - kurslitt
Away av Amy Bloom - ren nöjesläsning :)

God vana

Jag brukar försöka köpa en svensk bok översatt till engelska när vi är i Sverige och skänka till barnens dagis. Nu är det femte året i rad som jag har barn på samma dagis så det har blivit några böcker.

Utbudet på översatta böcker hos bokhandlarnarna i södra småland är minst sagt begränsat så det får bli vad jag hittar. Tidigare har jag bl a köpt böcker om Alfons, Bu och Bä, Pippi och Ellen. Igår när jag hämtade sonen sa fröken att de jobbat med en bok jag gett dem med nån snäcka i och de därför höll på att måla fiskar. Fast jag måste erkänna att jag inte komer ihåg vilken bok det är...

I år köpte jag Oink, Oink Benny av Barbro Lindgren och Olof Landström. Böckerna om Benny har inte varit några favoriter hos mina barn, men detta var en ganska söt historia. Faktiskt så togs en annan av böckerna om Benny (jag tror det var Nämen Benny) upp på kursen i barnlittertur jag läste i våras. Det jag kommer ihåg som sas om den är att den cementerar könsrollerna - och det kanske inte var det bästa betyget....

Svindel. Känslor

Svindel. Känslor av W.G. Sebald är ingen sträckläsningsbok direkt. Jag har läst den under några veckor parallellt med andra böcker. Känslan när man läser den är nästan hyperrealistisk. Sebald skriver dokumentärt med infogade bilder och urklipp för att förstärka känslan av att återge en sann historia. Stora delar av boken består av en reseskildring (eller snarare två) av två resor i Italien. Att känna till några av de miljöer och städer han beskriver samt kunna lite italienska underlättar säkert förståelsen av romanen.

OM jag kommer läsa fler böcker av honom kommer jag läsa dem på tyska. Men jag har inte läst en tysk bok på många år så det får bli ett projekt för framtiden. Meningsbyggnaden på svenska känns onödigt tillkrånglad och ofta följa ett tyskt mönster. Jag tycker det, tillsammans med många föråldrade uttryck gör den svårläst. Men det kanske är meningen.... Skulle onekligen vara intressant att jämföra den med originalet.

Sebald lever inte längre men han har blivit mer eller mindre geniförklarad för de fyra böcker han hann ge ut. Man kan läsa om honom och denna boken på DN.se.

Lärarinnan i Villette

Ingrid Hedström är en helt ny bekantskap för mig men när jag såg Lärarinnan i Villette på hyllan i biblioteket så ringde det en liten klocka bak i huvudet och jag tror jag hon fick hyfsat bra recensioner när hon debutterade med boken förra året. Det finns en uppföljare, publicerad i år, som heter Flickorna i Villette.

Efter att ha läst en hel rad deckare förlagda till Sverige, med mycket mörker, dysterhet, regntunga skyar etc så kändes denna historia (som utspelar sig i Belgien) trots 2 historiska massmord och en nutida seriemördare, riktigt trivsam. Snabbläst och läsvärd.

Den stora svårigheten för mig är alla franska namn. Jag vet inte om någon mer fransk kunnig har lättare att komma ihåg alla!? Jag fick flitigt använda den rollista som tack och lov finns i början av boken!

Först när givaren är död

En anledning till min förvirring vad gäller karaktärerna i Mari Jungstedts deckarserie beror nog på att innan jag lyssnat färdigt på Den dubbla tystnaden lånade jag hem Anna Janssons nyaste deckare Först när givaren är död från Bibblan. Eftersom det är ett 7-dagarslån så var det lite bråttom och jag hann inte vänta med att börja tills den andra var avslutad.

Att det finns två kvinnliga deckarförfattare (dvs både Anna jansson och Mari Jungstedt) som har förlagt handlingen till Gotland är antagligen en slump. Jag vet inte med säkerhet om deras serier började komma ut ungefär samtidigt men jag upptäckte dem båda vid samma tid och jag har ofta svårt i början av böckerna att plocka fram rätt rollsättning ur minnet och får flyt i berättelsen.

Jag håller med Fina Matildas mamma, som kommenterade under det förra inlägget: nu spelar huvudrollsinnehavarna en större roll och de har ju ett eget liv att leva - vilket i sin tur innebär att störst behållning får man när man läser böckerna i rätt ordning.

Vad jag tyckte om boken? Jo, den var riktigt bra och spännande. Även om man får ta en del med en nypa salt så fanns det en del intressant Gotländsk historia i boken och det var inte alls självklart vem som var den skyldige.

Däremot har jag inte läst boken innan denna (Inte ens det förflutna) utan köpt den på pocket för att läsa i höst - och tyvärr vet jag nu lite som jag helst inte hade velat veta om före...

Jag velar lite om vad jag ska läsa härnäst. Jag har lånat hem Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström men funderar över om jag orkar med en till deckare nu, eller om jag ens hinner innan vi åker från Sverige om en vecka - jag måste nämligen även läsa Macbeth de närmsta dagarna eftersom den inleder höstens engelska litteraturstudier. Hrm. Får se hur det blir...

Den mörka änglen / Den dubbla tystnaden

Den första av dessa böcker; Den mörka änglen av Mari Jungstedt lånade jag av min kusin och läste på några dagar. Vad ska jag jag säga - den gjorde inget större intryck helt enkelt.

Däremot lyssnade jag sedan på Den dubbla tystnaden som min pappa införskaffat via något bokklubbserjudande och den tyckte jag var klart bättre med intressantare karaktärer.

Nu finns det väldigt många olika deckarserier och ibland har jag svårt att hålla reda på vilka karaktärer som hör ihop med vilken författare, men när man börjar läsa en bok brukar de falla på plats i minnet.

Karaktärernas privatliv gör att man nästan måste läsa böckerna i rätt ordning för att hänga med i handlingen. Läser man i omvänd ordning kan man få reda på sådana detaljer att det förtar spänningen i en föregående bok som man ännu inte läst. Komplicerat.

Jag kan inte minnas att det var så i t ex Sjöwall/Wahlöös serie om Martin Beck!? De böckerna tror jag att jag läste med nöje och helt utan inbördes ordning. (Det är dock många år sedan och jag reserverar mig för att jag minns fel.)

Say cheese!

Sedan flera år är Charlie och Lola böckerna av Lauren Child riktiga favoriter hos barnen och de tröttnar aldrig på dem. I helgen när jag var i London fyllde jag på barnens samling med den här som heter Say Cheese! och är precis lika rolig och bra som övriga böcker i serien.

Jag tycker bilderna i collage stil är underbara. Mig påminner de om svenskt 70-tal och böcker som Alfons Åberg och Lilla spöket Laban. Undrar om författaren har sett dem eller om det funnits liknande trender även bland engelska bilderböcker tidigare!? Jag är inte så bevandrad att jag känner till det.

Igår kväll tyckte jag det var försent för godnattsaga när dottern gick och la sig efter klockan 9, men när hon då föreslog att hon skulle läsa Say Cheese som godnattsaga till mig istället så kunde jag ju inte säga nej. Hon är otroligt duktig. Trots att ingen har läst boken högt för henne sedan hon fick den kunde hon utan problem läsa alla orden. På engelska. *Stolt mamma*

Namnet

Jag har precis bytt namn på denna nya blogg. Får se om jag behåller detta eller byter igen. Min läsdagbok verkade inte som ett bra namn om någon mot förmodan kommer lägga upp den som favorit så kan det ju verka förvirrande för den personens egna läsare. Jaja.

Genväg

Jag jobbar med att överföra bokinlägg från min andra blogg just nu. Så det kommer finnas ett litet arkiv redan från början. Smart va :)

Bokutmaning

Denna blogg behöver fyllas med innehåll innan jag pushar den på min vanliga blogg. Därefter kommer allt bok och läs relaterat skrivas härinne. Så längepublicerar jag denna utmaning från Fina Matildas mamma på båda bloggarna. Det handlar om att lista 15 böcker som berört en. 15 är väldigt många och som tur är har jag skrivit ned alla böcker jag läst under ganska många år. Det är kul att tänka tillbaka - många böcker har jag helt glömt bort.

Här kommer listan - helt utan inbördes ordning!

Fingersmith av Sarah Waters (på sv: Ficktjuven)
Inte en utan två (eller fler?) gånger tar handlingen en sådan vändning att man som läsare står där och häpnar över att man låtit sig luras och dupleras så totalt. Helt lysande.
The Innocent av Ian McEwan
Briljant kriminaldrama.
The woman who walked into doors av Roddy Doyle (på sv: Kvinnan som gick in i dörrar)
För att jag älskar Irland och vet att den förskönande bilden inte alltid stämmer.
Paula Spencer av Roddy Doyle
Uppföljningen av ovanstående bok.
Tusen strålande solar av Khaled Husseini
För insynen i en okänd kultur.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Det komiska ingenkännandet av att växa upp på 70-talet fastnar i halsen när handlingen övergår i tragisk barndomsskildring.
Musselstranden av Marie Hermansson
Är en av de bästa böcker jag läst, men jag kommer inte längre ihåg vad den handlar om så jag måste nog läsa om den snart...
Vågorna Alma, vågorna av Cilla Naumann
(Här kunde jag kopiera in texten från övenstående bok!)
Oracle night av Paul Auster
Fortfarande den enda boken jag läst av honom och det borde helt klart vara flera.
White teeth av Zadie Smith
Hennes debutroman var otrolig och lovade så mycket - men jag har blivit besviken på senare böcker och senaste åren vet jag inte ens vad (om) hon gett ut.
An equal music av Wikram Seth (på sv: Kärlekens musik)
Jag har skrivit ned alla böcker jag läst sedan 1997 och satt ett personligt betyg baserat på min upplevelse. Detta är den enda bok som fått max betyget 5. En otrolig kärlekshistoria. Eftersom ingen annan bok nått upp till samma nivå har jag efter denna bok aldrig satt något betyg högre an 4,5
Som om jag vore där av Slavenka Drakulic
Nästa som rör mig av Bodil Malmsten
Jag minns att jag förtrollades av hennes språk när jag läste denna boken.
Supermat av Helena Nyblom
Har jag just läst och den väcker många tankar som jag tror kommer påverka maten i vår familj framöver. Det är väl att beröra om något!
Det blåser på månen av Eric Linklater
Listan borde rymma många fler barn- och ungdomsböcker men nu fanns det bara en plats kvar på min lista av 15 så det får bli denna som representerar hela den viktiga barn- och ungdomslitteraturen.

Svart stig

Jag läser ju en massa svenska deckare och blev förvånad när jag hittade denna deckare av Åsa Larsson från 2006 i min kusins bokhylla och insåg att jag faktiskt inte läst den trots att jag har läst den senare utkomna Tills dess din vrede upphör.

Svart stig, tycker jag, är ganska mycket bättre än hennes senare bok. Men deckare är deckare och utöver spänningen i romanen så är väl inte den litterära upplevelsen så djup.

En sak som stör mig i denna boken är det övernaturligas avgörande för bokens handling och upplösning. Jag gillar böcker där handlingen tar en oväntad vändning. Sarah Waters gör det på det mest briljanta sätt i Fingersmith (på sv: Ficktjuven) men att som Åsa Larsson låta en synsk person se händelserna i förväg och planera för sitt agerande då tar hon från mitt sätt att se det bort spänningen - som trots allt är grunden för en spänningsroman.

Nu kommer fortsätta beta av lite svenska deckare i snabb takt innan jag åker hem från Sverige. Jag har lånat några på bibblan som ligger i en hög och väntar. Fast helgens besök i London resulterade i en hel hög med engelska romaner från de små (men ack så goda) systerförlagen Granta och Portobello där min svägerska jobbar som jag verkligen längtar efter att sätta igång med. Men den som väntar på något gott...

Sputnik älskling

Jag spenderar kvällarna denna veckan med en trevlig japan: Hakuri Murakami. Den ENDA av alla böcker från min långa lista som fanns inne på biblioteket i måndags (kan det bero på att de flesta böcker var svenska deckare utgivna det senaste 1,5 året??). Det är första boken jag läser av honom "Sputnikälskling" och det ger mersmak. Eftersom jag vet att sambon dessutom har några (dock översatta till engelska) så kan jag fortsätta läsa honom i höst när vi är hemma igen.

Jag frossar gärna i svenska deckare. Igår fick jag låna Marie Jungstedts "den mörka änglen" av min kusin - den ska jag sätta tänderna i härnäst. För att inte tala om engelska deckare, men då ska de vara i den klassiska andan och det finns färre och färre av dem tyvärr: P D James och Ruth Rendell, typ. Men det är ändå böckerna/ författarskapen som jag läser i i pauserna mellan deckarna som sätter sig kvar och blir de verkliga favoriterna: Roddy Doyle, Cilla Naumann, Sarah Waters etc.

Jag vill ha en egen måne

Vi kom trots goda förutsättningar inte iväg till biblioteket i fredags em. Eller - vi kom iväg, men vi kom inte in eftersom de höll på att stänga. Trots att jag både frågat familjen och kollat internet för att se om det var sommartider som gäller nu så hittade jag inga belägg för det - förrän det var försent och dörren låstes framför näsorna på oss.

Besvikna fick vi åka hem igen. Jag som under resan hit läst ut "Sonat för Miriam" - en mycket bra bok av Linda Olsson, var desperat efter nya böcker och barnen som hela dagen sett fram emot biblioteksbesöket var nära explosionsgränsen.

Istället fick jag börja leta i bokhyllorna hemma hos mamma och pappa. De böcker som jag vill läsa är lästa för länge sedan, men där stod en tunn bok som fångade min blick: "Jag vill ha en egen måne" om Ted Gärdestad. Kanske inte en bok jag trodde att jag ville läsa. Men i sommar har vi lyssnat på och sjungit med i "Sol, vind, och vatten" hundratals gånger och varje gång som strofen ..."jag tror att livet får ett lyckligt slut" stockar det sig i halsen och ögonen bränner. Var tog hans tro på livet vägen, vad gick fel - hur kom hans liv att sluta så tragiskt!?

Jag läser kanske inte varje ord i boken skriven av Teds bror Kenneth, men jag gör nedslag i texten och lär känna en människa som tidigare bara varit synonym med sina hitlåtar för mig. En bok som kanske varit ointressant om jag hittat den för ett år sedan, men som just nu är både spännande och gripande.

Ett oväntat möte.