Kontraster

Igår lyssnade jag klart på den andra Harry Hole-boken, Kackerlackorna, av Jo Nesbø, och slutet i alls sin fruktansvärda brutalitet lämnade mig väldigt ill till mods. Harry Hole hade flera gånger trott sig vara mördaren på spåret bara för att det i sista stund skulle inträffa något som fick utredningen att ändra riktning. Efter ett antal ovanligt grymma och i detalj planerade mord så är ändå lösningen tillslut nära. Harry Hole verkar gilla att spela ensam hjälte (mitt intryck efter två böcker) vilket givetvis leder till extremt farliga situationer i upplösningen. Dessutom är slutet i detta fallet otroligt filmiskt skrivet så jag hade väldigt svårt att värja mig för de brutala synerna som uppstod inne i huvudet när jag lyssnade. När man lyssnar kan man ju inte heller skumma text för att undgå de värsta detaljerna. Hu.


Jag har laddat med fler Nesbø till bilen, men som tur är har jag även lite annat, för jag hade inte klarat av en lika brutal historia ovanpå Kackerlackorna. Så jag har vänt inriktning tvärt och började lyssna på Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist istället. Kontrasten kunde inte vara större - och oj vilken trevlig lyssning. Jag har givetvis inte hunnit lyssnat så långt ännu, men det är en ren njutning att lyssna på tanterna Alma och Margits småprat, vardagsbestyr och funderingar. Ser riktigt fram emot mer bilkörning i veckan :)