Vredens tid

Inte förrän nu när jag skriver detta inlägget så ser jag ordentligt omslaget på Stefan Tegenfalks deckare Vredens tid (vilket beror på att jag lyssnat på boken!) och drar mig till minnes att jag nyligen läste hos klok som en bok att hon hade invändningar mot det grabbiga omslaget med den lättklädda kvinnan längst upp.

Jag kan nog hålla med om att omslaget inte är så lyckat, och jag tycker inte heller att det återspeglar bokens innehåll speciellt bra, förutom att det kan tjäna som illustration för en av bokens alla händelser.

Nog om omslaget och över till innehållet :)

Kort sagt så gillar jag Stefan Tegenfalks debutbok. Det är en deckare som jag gillar dem - en lagom dos av utredarnas privatliv, men desto mer fokus på utredningsarbetet. Det är ett komplicerat fall där det gäller för poliserna att tänka utanför de vanliga ramarna, vilket inte alltid uppskattas inom polis och åklagarväsende. Trots det egentligen orealistiska tillvägagångssättet (iaf med mina begränsade erfarenheter inom ämnet) tycker jag att författaren lyckas väva ihop en trovärdig historia som fängslar mig som lyssnare. Det kanske låter motsägelsefullt, men är det inte en av de saker som som karaktäriserar en skicklig författare - förmågan att få det orealistiska att te sig möjligt och t o m troligt!?

Jag kommer definitivt att läsa (eller lyssna) även på nästa bok i serien; Nirvanaprojektet.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Vredens tid av Stefan Tegenfalk