Under huden

Nu kryper visst allt jag läser / lyssnar på / eller ser under huden och ger obehagskänslor. Inte bara de otäcka  skildringarna av barn och deras uppväxtvillkor i gårdagens inlägg. Jag håller med de som kommenterat om att det är väldigt tröttsamt att läsa om barn som far illa - och just nu känner jag att jag inte vill (läs orkar) ha ytterligare en sådan bok i min hand på ett bra tag.

Jag lyssnar på Ian Mac Ewans Hetta just nu och en bit in i boken  finns en lång, utdragen och fruktansvärt obehaglig scen där huvudpersonen bokstavligen förlorar sin manlighet (kryptiskt uttryckt!). Hade jag läst boken, hade jag säkert skumläst förbi de sidorna, men när jag lyssnar fungerar det ju inte. Det går helt enkelt inte att skumläsa en ljudfil - jag måste lyssna på allt, annars är risken stor att man missar något väsentligt. När jag lyssnar på den specifika passagen så ryser jag vid varje ord som uttalas. Scenen känns oändligt lång och jag kan inte gömma mig utan måste fortsätta lyssna samtidigt som jag inget hellre vill än att det ska bli överstökat. Vid läsning är det annorlunda, då kan man liksom kisa sig igenom det som är jobbigt att läsa men uppfattar ändå det väsentliga och kan återuppta den koncentrerade läsningen där obehaget är över.

Gårdag kvällen tillbringade jag sedan med att se första avsnittet av Bibliotekstjuven på svtplay. Det kryper i hela kroppen när jag ser Gustaf Skarsgårds karaktär. Först upplever jag honom mest som fruktansvärt pinsam - sådär pinsam att det blir jobbigt att se hur han gör bort sig. Under de jobbigaste situationerna låter jag ljudet fortsätta gå, men kollar e-posten/ facebook eller något annat för att slippa se honom göra bort sig. En typ av skumläsning även det! När ljudet antyder att det värsta är över så kan jag lugnt fortsätta att titta igen.

Själv låtsas han som om ingenting samtidigt som han envist fortsätter bete sig som en idiot för att passa in i den miljö han så het åtrår och vill vara en del av. Så inser han att han inte klarar det utan att bli obehagligt beräknande och kall. Och ja, ungefär där befinner jag mig nu i tv-serien. En pinsam stackare har förvandlats till en kall beräknande typ som ger mig sådana obehagskänslor att jag tvekar om jag ska utsätta mig för att se de återstående avsnitten. Samtidigt utgör det ju en lockelse att den fiktiva karaktären har den förmågan att krypa in under skinnet. Hua.

Vad kryper under under huden på dig och ger dig obehagskänslor?