Anders Paulrud sista bok Fjärilen i min hjärna är hans uppgörelse med döden. Han har överlevt en hjärntumör men när han skriver boken är han döende i lungcancer. Självförvållad - som han påpekar gång på gång. In i det sista försöker han hitta njutningen i kulturen, i att resa, i kärleken men inte minst genom att tända ytterligare en cigarett... Det är en stark bok om viljan att hålla sig kvar och att samla mod att släppa taget.
Tätt intill dagarna av Mustafa Can kanske alla svenskar redan läst? Har den inte varit väldigt omtalad? Det är en oerhört stark berättelse skriven under den period Mustafas mamma är dödsjuk och förutom att beskriva sjukdomen så skildrar den ett Mustafas försök att lära känna sin mamma och hennes levnadsöde. Hon har levt ett liv så främmande från vårt svenska västerländska. Det får mig att tänka på levandsödena i Tusen strålande solar faktiskt.
Det har tagit mig otroligt lång tid att läsa ut senaste boken. Trots att den är superbra. Men jag har varit så trött på kvällarna att ögonen ramlar ihop efter 5 minuter. Och då tar det lång tid.
Jag håller på att plocka ihop en korg med böcker och saker att ta med till barnbiblioteket i eftermiddag. Alfons, Pippi och Pettson har jag på italienska just nu. Jag brukar köpa svenska böcker på italienska när jag hittar dem i bokhandeln och ger sedan bort som födelsedagspresenter. Pippidocka och plastfigurer tar jag med och visar. Flaggor, svensk och italiensk, ska jag göra i papper. Kartbok har jag också så barnen kan se Italien i förhållande till Sverige. Och en bild på kungafamiljen såklart!
Var och varannan kväll vill sonen höra sagan "när de rider genom den mörka skogen" och menar då Allrakäraste syster av Astrid Lindgren. Hon har gjort några sagor som jag tycker är magiska och gärna läser för barnen hur många gånger som helst. Allrakäraste syster, Sunnanäng och Mirabell.
Jag är snart färdig med en analys av denna fantastiska bok, som jag ska presentera imorgon. Legenden om Sally Jones. Det är en äventyrsberättelse i barnboksformat som kan passa barn från ca 7-8 år och uppåt. Och inte minst vuxna! Bilderna är underbara och historien är en ömsint berättad historia om gorillan Sally Jones strapatsrika liv.
Denna ljuvliga receptsamling från Usborne har min dotter tidigare fått från sin faster i London, och idag bakar vi tiny iced cupcakes. Just nu står de och svalnar så att vi kan ha på glasyr och strössel om en stund.
Nu har jag tittat lite på BOKREAN. Det är inte samma sak att titta på listor på datorn som att bläddra i pappers-katalogerna, men jag blev i alla fall glatt överraskad av att hitta Mina fastrars mat till ett bra pris. Jag har lagat några av Paolo Robertos recept jag fått från andra håll och de har varit jättebra. Enkla och goda.
Igår såg jag faktiskt Narnia-filmen två gånger! Den är över 2 timmar timmar lång kan jag påpeka. Barnen ville så gärna se den och jag veknade och kunde inte säga nej. Men jag satt med dem hela tiden och vi hoppade över de otäcka stidsscenerna i början och i slutet. Dessutom kunde jag förklara lite av det de inte förstod. Filmen slutar lyckligt och barnen såg att det goda faktiskt var starkare och kunde vinna över den onda häxan, men hade de vaknat av mardrömmar inatt hade jag nog haft svårt att förlåta mig själv...
The private patient - P.D. James
Tusen strålande solar - Khaled Husseini
Julevangeliet i Astrid Lindgrens tappning. Den är ljuvlig. Jag har en annan utgåva än den på bilden med fantastiska bilder (känner inte till bilderna i den nyare utgåvan). Barnen älskar den och jag tycker det är viktigt att de (och alla andra barn) vet varför vi firar jul. Det spelar ingen roll om kan är kristen eller ej. Julens kulturella bakgrund handlar om barnet i julnatten och Astrid skriver så alla kan ta till sig!
3. Jag kan inte hjälpa det men även den tredje julberättelsen är av Asrid Lindgren : Jul i Bullerbyn.
Här visar hon upp de svenskaste av alla jultraditioner på ett sådant sätt som får allas ögon att tindra och längta till julen. Och det är inte klapparna som lockar.
Jag såg en bra italiensk film i helgen. Io non ho paura (jag är inte rädd). Den handlar om vuxnas girighet och barn vars godhet ännu inte förstörts av de vuxna och av livet. För den som gärna läser på italienska lär boken vara ganska lättläst och inte så tjock - författaren heter Niccolò Ammanti.
I somras letade jag förgäves efter min gamla bok "En ettas dagbok" Gul och fin kommer jag väl ihåg den. Men den fanns inte att uppbåda. Istället lånade vi första boken om Mimmi "Ett monster i skåpet" på biblioteket. Den var en besvikelse och jag fick inte ens läsa ut den för dottern.
För första gången har vi fått den i vår postlåda! IKEA-katalogen. Nästan ingen delar ut reklam till oss här på landet. Ser den ut som i Sverige?
Jag har de senaste kvällarna läst Bitterfittan av Maria Sveland. Men jag blir lite trött på all bitterhet så jag kommer att ta en paus. Jag förstår att det var skönt för henne att skriva av sig i en situation där man känner sig desperat av olika anledningar, det hjälper att skapa distans till sina känslor.
När jag kom till Sverige såg jag med förvåning att Linda Skugges bok "Mamma, jag är hungrig" låg bland de böcker jag beställt att läsa i sommar. På följesedeln står det Friexemplar och jag gissar att jag fyllt i ett tävlingsformular på Internet och faktiskt vunnit boken! Efter att nu har bläddrat igenom den några gånger måste jag säga att den inte innehåller något nytt och spännande som jag är sugen på att laga. Trist :/ Tråkigt att många recept saknar bilder - ofta ser jag först bilden innan jag läser receptet och det är bilden som gör mig sugen att prova på.
Däremot har jag med fröjd använt Latifa Lindbergs bok "Mat för barn och deras föräldrar". Den innehåller förutom lite roliga recept även näringsinformation och tips för de riktigt små barnen.
