Glädjestranden / Sin ensamma kropp

Det började med att jag läste Glädjestranden av Ellen Mattson för ett par veckor sedan. Den boken förde mina tankar till Elsie Johansson och hennes böcker om Nancy. Även om böckerna om Nancy och Glädjestranden utspelar sig i helt olika tidsåldrar och miljöer så är det den unga starka målvetna flickans kamp att klara sig som skildras, och det görs så bra.

Så på biblioteket i Sverige förra veckan så fick därför Elsie Johanssons senaste bok Sin ensamma kropp följa med hem. Men den var en besvikelse. Den utspelar sig i nutid och handlar om en äldre kvinna som i tanken gör upp med sitt förflutna för att kunna leva vidare. Stolthet, rädsla och framförallt självbehärskning har gjort att hon levt ett ganska begränsat liv trots yttre framgång. Nu inser hon att hon måste riva ner muren hon omgärdat sig själv med om hon ska våga möta kärleken en gång till i sitt liv. Jag tycker det blir för pratigt, och inte tillräckligt djupgående, som om hennes självbehärskning fortfarande hindrar henne att bearbeta sina erfarenheter, det blir mest en uppradning av händelser och inte så mycket analys.

Läsningen av Glädjestranden som handlar om en ung flicka i början av 1800-talet vars liv har varit fullt av motgångar gav däremot mersmak. Ellen Mattsonskriver så målande att jag upplever det som jag befinner mig där, på plats. Jag tror det bland annat var denna känsla som fick mig att relatera till böckerna om Nancy - så jag har bestämt mig för att göra något jag gör väldigt sällan, nämligen att läsa om dem. Glasfåglarna läste jag för 11 år sedan. De står i mammas bokhylla i Småland, så det blir ett projekt för kommande sommar.