Vad är det för fel på ett hederligt gammalt mord?

Jag tror jag helt ska sluta läsa nya deckare för jag blir visst nästan alltid besviken nu för tiden. Alternativt hitta helt nya författare som jag ännu inte stiftat bekantskap med.

Sedan jag hörde att Arne Dahl skulle komma att ge ut en spin off på sina deckare om A-gruppen så har jag väntat otåligt. Arne Dahl tillsammans med Kjell Eriksson är nog mina svenska favorit deckarförfattare av de som varit med ett tag. Visst finns även några bra tjejer och just nu imponerar Kristina Olsson mest på mig med sin nya serie.

Arne Dahls nya imponerar mig däremot inte alls. Den inleds segt, men det kan jag ta. Det är många ny personer som skall introduceras och dessutom en helt ny organisation på Europeisk nivå. När själva intrigen drar igång så är jag på betet och gillar det jag läser. Fast med ca 100 sidor kvar så börjar det kännas jobbigt. Det är massor av lösa trådar, olika fall som kanske eller kanske inte hänger ihop och så många länder (nu inte alls bara inom Europa utan dessutom långt utanför dess gränser) inblandade att jag helt enkelt tappar intresset. Vad är det för fel på ett gammalt hederligt mord? Om jag överhuvudtaget fortsätter hela boken ut är mest av pliktkänsla, just nu är jag inte ens nyfiken på hur det går. Eller så låter jag den helt enkelt förbli oavslutad.

Jag längtar att läsa om ett alldeles vanligt mord som efter lite pusslande löses av den lokala poliskåren eller den smarta privatdetektiv som som av en händelse råkar hamna i fallets mitt. Det känns som jag har sagt detta om nya deckare hundra gånger vid detta laget, och jag börjar känna mig minst sagt tjatig. I sommar blir det istället deckarklassiker från min lista. Om en dryg vecka när vi kommer till Sverige hoppas jag att Sayers boxen har kommit fram så jag kan kasta mig över dess innehåll!!!