Det går nog inte att tröttna

Fantastiska dagar i Venedig, en stad det är omöjligt att tröttna på! Vi bodde några dagar på Lido di Venzia och det visade sig vara en lyckoträff när värmeböljan slog till. Barnen var nöjda med att kunna svalka sig i havet och vi vuxna med ett par timmars vila på eftermiddagarna. Dessutom - att se Venedig från vattnet ger ett annat perspektiv än att bara vandra runt till fots.

Böcker jag inte läst i vår

Jag fick den prisade boken Life After Life av Kate Atkinson i present i påskas. Jag gillar idén med boken, men upplever den inte speciellt originell. Filmerna Sliding doors och Lola rennt var väl på inget vis först ut de heller med att beskriva tillfälligheternas inverkan på handlingens utveckling när de kom 1998. Men de hade stor påverkan på mig och får mig att tänka att konceptet passar mig bättre i filmformatet än i bokform. Jag tycker att boken är rörig med korta kapitel innan det börjar om från början igen, eller hoppar till en ny tidsperiod bakåt eller framåt i tiden. Efter en tredjedel la jag ner den.

Sedan någon månad tillbaka prenumererar jag på lästjänsten mofibo som erbjuder både e-böcker i text och ljudböcker. Jag använder den i min telefon och bara till att lyssna på ljudböcker. Eftersom jag lyssnar när jag kör bil, sitter och syr, stryker etc så hinner jag lyssna på en hel del böcker. Än så länge tycker jag kanske det är lite si och så med inflödet av nya titlar till mofibo, men har genom att bläddra igenom arkivet ändå hittat en hel del intressanta titlar. Mofibo erbjuder väldigt många titlar på engelska, men jag har svårt att vänja mig vid deras sätt att läsa in böcker vilket jag tycker skiljer sig från svenska ljudböcker. Då är ändå engelskan ett levande språk för mig som jag använder i min vardag.

Jag försökte lyssna på Meryl Streeps (som jag gillar!) inläsning av Colm Tóbaíns (som jag gillar!) The Testiment of Mary men det som verkar som en behaglig berättarröst till att börja med, blir otroligt sövande och enformig efter ett tag. Trots att det är en kort berättelse så gav jag upp när jag redan startat från början 3 gånger och inte lyckades hålla koncentrationen uppe för att ta mig igenom boken.

Beckomberga

Vilken fin bok Sara Stridsbergs har skrivit! Och vilken kärlek den unga tjejen har till sin pappa Jimmie Darling som inte riktigt förmår att älska tillbaka med samma självklarhet som barnet, trots det viker hon inte en centimeter från hans sida.

En bok att läsa sakta för att den ska sjunka in och gripa tag. Den sista delen om vad som hände med alla patienter efter psykiatrireformen då Beckomberga stängdes är speciellt stark.

Äntligen utflykt

I helgen som gick har vi strosat runt och ätit gott i Nice som inte ligger speciellt långt bort. En nyhet för oss var att vi tog tåget för att slippa trängsel på motorvägen när det var långhelg. Det fungerade toppen, vad skönt det var att slippa köra! Helgen var ljuvlig, trots att det inte var speciellt varmt. Vi hade tagit in på ett två stjärnigt hotell där vi bodde även för 5 år sedan när vi var i Nice. Ingen lyx på något vis, men det ligger mitt på gågatan ett stenkast från strand, centrum och restauranger (bild från hotellet längst upp till vänster).

Eftersom vi har ytterligare en utflykt att se fram emot innan sommaren kommer på riktigt känns de som vi äntligen har återupptagit vanan att ibland ge oss ut på helgutflykt efter ett mycket långt uppehåll.  

Vad har jag läst?

Oj, det har gått precis två månader sedan jag ens skrev ner vad jag läst... Två intensiva månader under vilka jag renoverat, flyttat, städat och skrubbat, haft storbesök i nya huset och samtidigt snörvlat i kapp med så många andra i dessa pollentider. Men bara jag sätter mig ner och funderar och kommer på vad jag har läst så kommer det nog ett och annat blogginlägg här :)

Sluta inte nu!

Efter att ha läst och fascinerats av Sofia Nordins två böcker En sekund i taget och Spring så fort du kan så hade jag bråttom att läsa även del tre Som om jag vore fantastisk som kommit ut tidigare i år. Boken överger Hedvig på gården och följer Ella på resan mot Umeå. Problemet med boken är att en massa nya element införs och Ella hinner inte hela vägen fram till Umeå, boken blir en lån transportsträcka och efter att ha läst klart har jag fler frågor än svar, men när jag googlar om den så hittar jag informationen att bara tre delar är planerade?! Är det möjligt att lämna sina läsa med ett så öppet slut? Jag känner mig vilsen och vill speciellt veta hur det går för Hedvig. Please, Sofia Nordin, skriv en bok till och knyt ihop slutet, jag står inte ut med ovissheten!

Att hålla oss sysselsatta

Om en liten stund ska jag och min dotter till sjukhuset. Hon ska operera foten och vi ska ligga inne till imorgon. Det blir första erfarenheten av italienska sjukhus (utöver vanliga läkarbesök) och vi vet inte vad vi ska förvänta oss. Lite nervöst är det såklart, och många är frågetecknen kring hur det kommer att fungera rent praktiskt. Vi har iaf laddat med en hel hög med böcker för att hålla oss sysselsatta för mycket väntan blir det helt säkert.

Hon, som säkert ändå kommer vara för trött för att läsa har ändå packat:
Stargirl av Jerry Spinelli - Amerikansk High School roman som jag själv tänkt läsa.
Catching fire av Suzanne Collins - Jag har länge hållit emot och hävdat att hon är för liten att läsa Hungerspelen, men har gett upp till slut...
Il re Cobra di Kathmandou av P.B. Kerr- Bok 2 i serien Children of the Lamp vars första del hon älskar och har läst minst 10 gånger. Engelsk fantasy serie som inte finns på svenska, och vars första del hon fått i present på italienska - så nu fortsätter hon läsa den italienska översättningen.

Jag tänkte först och främst läsa ut The Paying Guests av Sarah Waters och har även tagit med mig Marcovaldo av Italo Calvino (på ialienska) som jag haft i min att läsa hög i ett par år nu. Dessutom gick jag in på dito.se 's bokrea och köpte ljudboken Dora Bruder av Modiano som jag ska ladda ner i mobilen.

Ups, fredag igen!

Hjälp vad veckan rusade förbi. Barnen hade ett par dagar ledigt i början av veckan och vi passade på att se mer film, bokbaserad igen, nämligen Boktjuven. Den hade varit riktigt bra om de inte envisats med att prata engelska med tysk brytning. Vad är poängen med det? Fruktansvärt störande filmen igenom. Synd på en bra historia. Jag har inte läst boken men min dotter älskade den. Filmen med - fast filmen var mycket sorgligare enligt henne. En riktig snyftare.

Jag läser Sarah Waters The Paying Guests, en tegelsten som heter duga, som nog tar ett tag att bli klar med. Det borde dock inte ha hindrat mig från att skriva om någon av alla andra böcker jag läst hittills iår, men vi är (äntligen) i slutfasen av vår renovering och hoppas snart flytta in i vårt nya hus och när jag slår mig ner framför datorn på kvällen så har jag inte alltid huvudet med mig.

Filmkväll på en fredag

Det var lite motstånd från barnen när jag föreslog att vi skulle se Pojken med Guldbyxorna tidigare ikväll. Själv är jag uppväxt på 70-talet men kan inte minnas att jag varken har läst Max Lundgrens bok från 1967 eller sett tv-serien (1975) så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Barnens känslor växlade från avundsjuka till rädsla till sist till sorg och vi hade en mycket mysig stund hopklämda i tv-soffan. Det var väldig mycket mer action än jag hade föreställt mig. Kanske är det en anpassning till nutid tillsammans med användandet av bl.a. mobiler och gps. Jag menar såklart inte att vardagen är mer actionfylld nu för tiden, men att barns mediavanor har förändrats radikalt på 40 år. Actionvåldet i filmen kan man såklart ha invändningar emot - men jag tyckte inte det var överdrivet då även de mest skyddade barn nuförtiden knappt har undgått att se en hel del våld på tv/film/spel/internet och (många) knappast kan anses ovana vid genren, men det är ingen film för små barn. Filmen var skönt befriad från kärlek vilket 12-åringen fortfarande tycker är det tråkigaste som finns, både i böcker och på film.

Det hela slutade med att vi alla tre fällde en tår och kände oss nöjda med kvällens filmval!

Mer italienskt i det lilla formatet

Jag har läst och bloggat om Gianrico Carofiglio många gånger tidigare. Mest har det handlat om böcker om försvarsadvokaten Guido Guerrieri i Bari, till exempel Ad occhi chiusi som även finns på svenska med titeln Med slutna ögon. Una mutevole verità utspelar sig även den i Bari, men här läggs inte alls samma emfas vid miljön. Boken är en polisdeckare och dess korta format (drygt 100 sidor) lämnar inte mycket utrymme till utsvävningar från kriminalgåtan som inte visar sig riktigt lika enkel som vid första anblicken (fast inte speciellt komplicerad eller raffinerad heller...)

För mig är den stora vinsten med boken att det ökar självkänslan när jag märker att läsning på italienska flyter bra och att jag kan läsa ut en bok relativt snabbt. Det känns väldigt bra att jag redan läst två böcker på italienska iår! Nyligen läste jag nämligen ut Per questo mi chiamo Giovanni. 

Som kriminalgåta är boken lite för simpel, huvudkaraktären för lik en massa andra poliser i litteraturen och miljöbeskrivningarna som författaren annars är så bra på saknas.

Läst så fort jag kan

Vi har en väldigt kall vinter och jag fryser mest hela tiden. I förmiddags satt jag dock och trängdes timme ut och timme in i en kokhet simhall tillsammans med en massa andra föräldrar. Många klagade på värmen men jag tyckte det var ganska skönt faktiskt :) Eftersom min dotter simmade 2 lopp på vardera knappa minuten fanns det gott om tid att läsa däremellan. När jag kom var alla stolar upptagna, men jag hittade ett bord att krypa upp på där jag fick vara lagom ifred, samtidigt som jag kunde kasta ett öga på bassängen när det behövdes.

Boken jag läste från början till slut var Spring så fort du kan, den andra fristående delen i Sofia Nordins serie (som började med En sekund i taget) och jag tyckte den skiljde sig ganska mycket från den första delen. Då förundrades jag över att författaren kunde bygga upp en spänning trots att det inte fanns några hot mot de överlevande ungdomarna på gården i skogen. I andra delen växer gruppen, men det gör även konflikterna dem emellan och nyfikenheten på (samt rädslan för) vad som finns utanför deras relativt trygga sfär. Det är fortfarande jättespännande, men nu på ett annat sätt - för nu händer det verkligen saker istället för att mest handla om hur man ska överleva. Jag gillar också att det är bra böcker som handlar om yngre tonåringar som även tar upp känslor som sorg och kärlek ur en synvinkel som är väl anpassad för den åldern. Det är en svår ålder att hitta bra böcker i. Är man läsvan är det lätt att men lite väl snabbt vill ta steget upp till unga vuxna litteraturen som ofta innehåller för komplexa ämnen för yngre tonåren.

Det är intressant att böckerna är skrivna ur varsin persons perspektiv och ger omväxling. Tredje delen har hunnit komma ut i år och eftersom tvåan slutar med lite av en cliffhanger så är jag sugen på att läsa även den närmsta tiden. Ska bli spännande att se om jag gissat rätt på ur vems perspektiv den boken berättas!

Uppdaterat 9 feb:  Började läsa del tre på en gång och ja, jag gissade rätt!

Not the same

För den som, som jag, har läst böckerna om arkeologen Ruth Galloway av Elly Grifiths finner sig förflyttad i både tid och rum. Från det nutida och ständigt dimmiga och blöta Norfolk på Englands östkust till femtiotalet och ett vädermässig betydligt behagligare Brighton på sydkusten, från den medelålders arkeologen Ruth till Ed, en ung polisinspektör.

Det finns egentligen ingen anledning att dra paralleller, den nya boken är helt annorlunda. Till en början tycker jag det är rörigt, men historien stramar upp sig när alla karaktärer tillslut är ordentligt introducerade.

Titeln på hennes nyaste deckare The Zig Zag Girl syftar på trolleritricket med den itusågade damen, och lösningen på gåtan visar sig snabbt ha kopplingar till en grupp magiker som var posterade tillsammans med polisinspektör Ed under andra världskriget.

Eftersom jag gillar Ruth Galloway böckerna kan jag ändå inte låta bli att jämföra läsupplevelsen. De förra böckerna gillar jag för miljön och karaktärerna, men mindre för de andliga,magiska kopplingarna som blivit starkare och starkare under seriens gång. Trots att The Zig Zag Girl utspelar sig i magins och varietéernas värld så är det en påtaglig traditionell mördargåta som inte får mig att svepas med i skeendet och atmosfären som böckerna om Ruth tidigare har fått mig att göra.

Lite italienskt också

Boken Per questo mi chiamo Giovanni (ung. Därför heter jag Giovanni) av Luigi Garlando började jag läsa innan jul, men jag har inte läst ut den förrän nu eftersom det kom en massa svenska böcker emellan.

Det är en bok för ca 9 år och uppåt om Giovanni Falcone, en italiensk domare som kämpade mot maffian men blev mördad mördad på Sicilien 1992.

Giovanni i boken är en pojke vars pappa på hans 10-årsdag tar honom på en tur genom Palermo för att prata med honom om maffian i allmänhet och Giovanni Falcone i synnerhet. Det är ett upplägg som fungerar mycket bra att för att förklara ett annars ganska svårt ämne. Författaren förklarar mycket bra och drar jämför t ex händelser i skolan med hur maffian jobbar så att det blir begripligt inte bara för barn, utan även för mig!

Intressant och lättläst om ett viktigt ämne, inte bara i Italien. Det är lätt att dra paralleller till annan organiserad brottslighet.

Drömmar om sommarlov

Två böcker om sommarlov har jag läst såhär mitt i vintern och det är inte utan att jag drömmer mig bort till varmare tider. Jag boktipsade ju lite för italienska översättare och de tog upp just sommarlov som ett fenomen som är svåröversatt. Ett italienskt sommarlov är i och för sig längre än ett svenskt men fyllt av läxor som ska göras, och att röra sig fritt på landsbygden kan vara väldigt främmande för italienska barn som ofta är mer kontrollerade. Sommar på landet är ett ganska vanligt förekommande miljö i svenska barnböcker - och de menade att friheten som ofta är förknippad därmed är svår att spegla i en översättning. 

Min personliga favorit av de två sommarlovsböckerna jag har läst är Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlssom med bilder av Eva Lindström. Både den och  Heddas bok (se nedan) passar antingen som högläsningsböcker eller att läsa själv i 7-årsåldern. Den handlar om Selma som spenderar en sommar på landet med sin mormor och morfar. Selma har en liten fågel som ingen annan kan se som pickar i bröstet. Fågelns pickande påminner henne om hur tråkig och ful hon är och att ingen vill vara hennes vän. Boken känns tidlös och hade lika väl kunnat utspela sig i min barndom som nu. 

Selmas mormor tycker det är livsviktigt att Selma lär sig simma, och varje sommar försöker och försöker hon lära Selma. För Selma är det inte så viktig men ändå sitter fågeln där i bröstet och säger ”åhh, vad pinsamt att du inte kan simma! ... Varför kan du inte bara lära dig som alla andra?” 

Selma själv tycker att det viktigaste är att ha en bästis, men det finns inte så många andra barn på landet. Fast plötsligt en dag står Snöret på vägen framför henne. Selma vill hemskt gärna vara Snörets bästis. När Snöret och Selma blir ovänner är fågeln där igen och pickar ”Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Du kan inte ha en kompis. Du bara gör fel hela tiden. Nu blir ni aldrig sams igen.”

Det blir ändå en bra sommar tillslut, Selma lär sig simma, hon och Snöret blir vänner igen och fågeln kan flytta ut från Selmas bröst. Nu när Selma inte längre är mottaglig för dess pickande så sitter den på hennes axel och vet inte riktigt var den ska ta vägen.  

I Heddas bok av Lin Hallberg berättas om Heddas sommar på landet med sin döende mormor. Mormor är pensionerad veterinär men har lite gamla patienter kvar och Hedda följer med och hjälper henne på sjukbesöken i trakten. Mormor är trött och vill ofta vila, men Hedda förstår först inte att hon är sjuk, och hon drömmer om att jobba som djurdoktor tillsammans med mormor när hon blir stor. 

Ämnet döden finns med i hela boken, det introduceras genom arbetet med djuren - ibland blir de friska, men ibland måste de hjälpa djuren att dö. De pratar även ofta om mormors häst Saga som blev gammal innan hon dog. 

Mot slutet av boken får Hedda veta att mormor är sjuk och kommer att dö och hinner bearbeta det. Mormor förklarar för henne att tiden blir till minnen - pärlor, som mormor säger och de finns kvar, när de du älskar inte finns längre.

Till sist måste jag säga något om bilderna i båda böckerna. Jag gillar Eva Lindstöms till synes lite slarviga bilder i svartvitt och fågeln som dyker upp lite här och var i Snöret fågeln och jag. Bilderna går hand i hand med Selmas tankar och känslor som uttrycks i texten. I Heddas bok fyller de färgglada teckningarna upp allt utrymme kring texten, men trots det känner jag inte alls samma samspel mellan ord och bild och jag tycker nästan bilderna motverkar det sorgliga temat i boken.

Skuggan i väggen

Det har blivit många böcker för mellanåldern lästa senaste tiden. Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn kom för ett par år sedan och handlar om Micke (Mikaela) som flyttar till ett risigt gammalt hus i en norrländsk by. Hennes mamma är konstnär och har fått jobb på ett äldreboende i byn. De har fått hyra huset billigt och kommer också närmare mammas kille Vilgot. Redan första gången Micke kommer in på sitt nya rum upptäcker hon skuggan i tapeten på väggen och utan att tänka på det börjar hon prata med den.

Micke börjar i en ny klass bara en vecka innan skolavslutningen och några av tjejerna i klassen berättar att huset hon flyttat in i är ett spökhus. För länge sedan bodde en flicka som hette Elli i huset. Hon drunknade i älven och nu går hon igen. Ryktet går att det var hennes föräldrar som puttade i henne, men egentligen har det aldrig blivit klart vad som egentligen hände.  

På äldreboendet där Mickes mamma jobbar bor några gamlingar som växte upp samtidigt med Elli. En av tanterna, Harriet, är helt förvirrad och verkar tro att Micke är Elli och Sixten, som hon pratar mycket med, berättar att Elli var mobbad. När Micke börjar komma sanningen om Ellis död närmare blir det väldigt spännande och Micke ger sig ut väl nära älven för att komma på gåtans lösning... En riktig nagelbitare!  

Temat utanförskap och mobbing återkommer även i ett parallellspår som handlar om Mickes klasskompis Wille som är klassens hackkyckling. Han håller sig för sig själv, gömmer sig i sin stora huvtröja och verkar allmänt skum. Micke upptäcker att han smugglar mat från matsalen och att han håller till i en husvagn vid älven för att slippa vara hemma i lägenheten när hans pappa har en suparperiod.

På 70-årsdagen av Auschwitz befrielse

En av de sista böckerna jag läste innan 2014 blev 2015 var Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, och vad passar bättre än att skriva om den idag på 70-årsdagen av Auschwitz befrielse. 

Jag brukar ofta tycka om Majgull Axelssons böcker, och denna gången var inget undantag - tvärtom, det är snarare en av hennes starkaste berättelser!

Miriam börjar bli gammal, i inledningen av boken fyller hon 85 år, och hennes drömmar och tankar tar henne all oftare tillbaka till tiden i koncentrationslägret. När familjen samlas för att fira Miriams födelsedag tror de att hon blivit dement då hon plötsligt uttalar "...orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."

Genom sina tankar och i samtal med barnbarnet Camilla så berättas hela historien för läsaren. Det blir en resa som tar sin början i Auschwitz dit hon förts tillsammans med sin lillebror och en kusin och tar oss till efterkrigstidens Sverige.

(Spoilervarning)

Läsaren får följa denna egentligen romska kvinna som utmattad av sjukdom och hunger på tåget från Auschwitz till Ravensbrück byter sin trasiga klänning mot en död kvinnas klänning. På så vis har hon plötsligt blivit judinnan Miriam, och det visar sig vara hennes chans att överleva i kvinnolägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. 

När hon sedan blir räddad och kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna och skapa sig ett nytt liv. Romer var inte välkomna i Sverige och hade inreseförbud ända fram till 1954, så förklädnaden räddar henne ännu en gång och under en yta av perfektion lyckas hon dölja sin hemlighet för alla i sin omgivning tills hon på ålderns höst bestämmer sig för att det är dags att avslöja hemligheten.

Mycket passande dagen till ära ser jag just att boken vunnit Bokbloggarnas litteraturpris 2014 som anordnas av bloggen Breakfast Bookclub 

En sekund i taget

Första boken jag läste i min 2 månder långa svenska bokmaraton var En sekund i taget av Sofia Nordin. Hedvig är en alldeles vanlig tjej som precis har börjat sjuan och vars liv fram tills nyss bestod av i att gå i skolan, vara med vänner och med sin familj. Men så drabbades plötsligt familjen - och alla andra, av feber och dog på bara några timmar. Alla utom Hedvig. När boken börjar har hela Hedvigs precis familj dött och hon beslutar att snabbt packa ihop det nödvändigaste från sitt hem och fly.

Efter den dramatiska inledningen var min första tanke att fy, en sån här otäck historia kan man väl inte sätta i händerna på en tolvåring, men sen ändrar jag mening och finner boken väldigt engagerande. Omslagsbilden känns dock missvisande tycker jag, den ger mer thrillervibbar, och någon thriller handlar det inte om!

Hedvig vet inte vart hon ska fly, men hon kan inte vara kvar där hennes familj ligger döda i sina sängar eller gå ut och riskera att se andra lik överallt. Sina kompisar till exempel. Så Hedvig drar till skogs, och bestämmer sig för att leta upp en lantgård hon har besökt tidigare med sin klass. Hon kan ingenting om naturen eller överlevnad, hon har ju varit upptagen med att leva sitt vanliga liv med kompisar och annat vanligt. Men på gården finns det djur och genom böcker lär hon sig sköta dem för att kunna överleva på det som djuren ger henne.

Boken är väldigt engagerande trots att det inte finns något specifikt hot mot Hedvig förutom rädslan inför framtiden, för att stöta på döda människor om man rör sig utanför den trygghetszon hon skapat kring gården. 

En annan intressant sak är att det inte är ett framtidsscenario som författaren bygger upp - detta händer i detta nu, det tillsammans med Hedvigs vanlighet och osäkerhet inför hur hon ska lösa de situationer som uppstår får historien att trots den extrema situationen kännas väldigt nära och realistisk. 

Kul att det finns två delar till att läsa nu. Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk som kom i dagarna. Jag kommer absolut läsa!

Rivstart på läsåret 2015

De senaste två månaderna har jag läst massor av böcker inför ett seminarium som hölls i Milano i helgen. Jag har enbart läst svenska författare och det var ett ypperligt tillfället att läsa några böcker jag sett fram emot ett tag - böcker för alla ålderskategorier från bilderböcker till vuxenlitteratur. Så det har varit ett par roliga läsmånader!

Nu är det på tiden att även bloggen gör en rivstart för att ta igen senaste veckornas tystnad, och bloggmaterial finns det gott om nu. 

Det var även fint författarbesök på seminariet i går. Cilla Nauman pratade om sina böcker Springa med åror och 62 dagar. Fantastiskt att få träffa en favoritförfattare på så nära håll! Mer därom också i kommande inlägg. 

Årets juligaste läsning

Det är mysigt att läsa något julrelaterat i jultid. I år blev det en bok med en Lucia i huvudrollen. Vitklädd med ljus i hår är en riktigt riktigt bra Maria Lang-deckare med kommissarie Wijk men utan Puck. Dessutom är omslaget (som så många andra) sagolikt snyggt!

Snö och kyla som sig bör

Efter roliga men hektiska juldagar kom jag mig idag 

ut på en efterlängtad promenad i eftermiddagssolen.