Drömmar om sommarlov

Två böcker om sommarlov har jag läst såhär mitt i vintern och det är inte utan att jag drömmer mig bort till varmare tider. Jag boktipsade ju lite för italienska översättare och de tog upp just sommarlov som ett fenomen som är svåröversatt. Ett italienskt sommarlov är i och för sig längre än ett svenskt men fyllt av läxor som ska göras, och att röra sig fritt på landsbygden kan vara väldigt främmande för italienska barn som ofta är mer kontrollerade. Sommar på landet är ett ganska vanligt förekommande miljö i svenska barnböcker - och de menade att friheten som ofta är förknippad därmed är svår att spegla i en översättning. 

Min personliga favorit av de två sommarlovsböckerna jag har läst är Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlssom med bilder av Eva Lindström. Både den och  Heddas bok (se nedan) passar antingen som högläsningsböcker eller att läsa själv i 7-årsåldern. Den handlar om Selma som spenderar en sommar på landet med sin mormor och morfar. Selma har en liten fågel som ingen annan kan se som pickar i bröstet. Fågelns pickande påminner henne om hur tråkig och ful hon är och att ingen vill vara hennes vän. Boken känns tidlös och hade lika väl kunnat utspela sig i min barndom som nu. 

Selmas mormor tycker det är livsviktigt att Selma lär sig simma, och varje sommar försöker och försöker hon lära Selma. För Selma är det inte så viktig men ändå sitter fågeln där i bröstet och säger ”åhh, vad pinsamt att du inte kan simma! ... Varför kan du inte bara lära dig som alla andra?” 

Selma själv tycker att det viktigaste är att ha en bästis, men det finns inte så många andra barn på landet. Fast plötsligt en dag står Snöret på vägen framför henne. Selma vill hemskt gärna vara Snörets bästis. När Snöret och Selma blir ovänner är fågeln där igen och pickar ”Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Du kan inte ha en kompis. Du bara gör fel hela tiden. Nu blir ni aldrig sams igen.”

Det blir ändå en bra sommar tillslut, Selma lär sig simma, hon och Snöret blir vänner igen och fågeln kan flytta ut från Selmas bröst. Nu när Selma inte längre är mottaglig för dess pickande så sitter den på hennes axel och vet inte riktigt var den ska ta vägen.  

I Heddas bok av Lin Hallberg berättas om Heddas sommar på landet med sin döende mormor. Mormor är pensionerad veterinär men har lite gamla patienter kvar och Hedda följer med och hjälper henne på sjukbesöken i trakten. Mormor är trött och vill ofta vila, men Hedda förstår först inte att hon är sjuk, och hon drömmer om att jobba som djurdoktor tillsammans med mormor när hon blir stor. 

Ämnet döden finns med i hela boken, det introduceras genom arbetet med djuren - ibland blir de friska, men ibland måste de hjälpa djuren att dö. De pratar även ofta om mormors häst Saga som blev gammal innan hon dog. 

Mot slutet av boken får Hedda veta att mormor är sjuk och kommer att dö och hinner bearbeta det. Mormor förklarar för henne att tiden blir till minnen - pärlor, som mormor säger och de finns kvar, när de du älskar inte finns längre.

Till sist måste jag säga något om bilderna i båda böckerna. Jag gillar Eva Lindstöms till synes lite slarviga bilder i svartvitt och fågeln som dyker upp lite här och var i Snöret fågeln och jag. Bilderna går hand i hand med Selmas tankar och känslor som uttrycks i texten. I Heddas bok fyller de färgglada teckningarna upp allt utrymme kring texten, men trots det känner jag inte alls samma samspel mellan ord och bild och jag tycker nästan bilderna motverkar det sorgliga temat i boken.

Skuggan i väggen

Det har blivit många böcker för mellanåldern lästa senaste tiden. Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn kom för ett par år sedan och handlar om Micke (Mikaela) som flyttar till ett risigt gammalt hus i en norrländsk by. Hennes mamma är konstnär och har fått jobb på ett äldreboende i byn. De har fått hyra huset billigt och kommer också närmare mammas kille Vilgot. Redan första gången Micke kommer in på sitt nya rum upptäcker hon skuggan i tapeten på väggen och utan att tänka på det börjar hon prata med den.

Micke börjar i en ny klass bara en vecka innan skolavslutningen och några av tjejerna i klassen berättar att huset hon flyttat in i är ett spökhus. För länge sedan bodde en flicka som hette Elli i huset. Hon drunknade i älven och nu går hon igen. Ryktet går att det var hennes föräldrar som puttade i henne, men egentligen har det aldrig blivit klart vad som egentligen hände.  

På äldreboendet där Mickes mamma jobbar bor några gamlingar som växte upp samtidigt med Elli. En av tanterna, Harriet, är helt förvirrad och verkar tro att Micke är Elli och Sixten, som hon pratar mycket med, berättar att Elli var mobbad. När Micke börjar komma sanningen om Ellis död närmare blir det väldigt spännande och Micke ger sig ut väl nära älven för att komma på gåtans lösning... En riktig nagelbitare!  

Temat utanförskap och mobbing återkommer även i ett parallellspår som handlar om Mickes klasskompis Wille som är klassens hackkyckling. Han håller sig för sig själv, gömmer sig i sin stora huvtröja och verkar allmänt skum. Micke upptäcker att han smugglar mat från matsalen och att han håller till i en husvagn vid älven för att slippa vara hemma i lägenheten när hans pappa har en suparperiod.

På 70-årsdagen av Auschwitz befrielse

En av de sista böckerna jag läste innan 2014 blev 2015 var Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, och vad passar bättre än att skriva om den idag på 70-årsdagen av Auschwitz befrielse. 

Jag brukar ofta tycka om Majgull Axelssons böcker, och denna gången var inget undantag - tvärtom, det är snarare en av hennes starkaste berättelser!

Miriam börjar bli gammal, i inledningen av boken fyller hon 85 år, och hennes drömmar och tankar tar henne all oftare tillbaka till tiden i koncentrationslägret. När familjen samlas för att fira Miriams födelsedag tror de att hon blivit dement då hon plötsligt uttalar "...orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."

Genom sina tankar och i samtal med barnbarnet Camilla så berättas hela historien för läsaren. Det blir en resa som tar sin början i Auschwitz dit hon förts tillsammans med sin lillebror och en kusin och tar oss till efterkrigstidens Sverige.

(Spoilervarning)

Läsaren får följa denna egentligen romska kvinna som utmattad av sjukdom och hunger på tåget från Auschwitz till Ravensbrück byter sin trasiga klänning mot en död kvinnas klänning. På så vis har hon plötsligt blivit judinnan Miriam, och det visar sig vara hennes chans att överleva i kvinnolägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. 

När hon sedan blir räddad och kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna och skapa sig ett nytt liv. Romer var inte välkomna i Sverige och hade inreseförbud ända fram till 1954, så förklädnaden räddar henne ännu en gång och under en yta av perfektion lyckas hon dölja sin hemlighet för alla i sin omgivning tills hon på ålderns höst bestämmer sig för att det är dags att avslöja hemligheten.

Mycket passande dagen till ära ser jag just att boken vunnit Bokbloggarnas litteraturpris 2014 som anordnas av bloggen Breakfast Bookclub 

En sekund i taget

Första boken jag läste i min 2 månder långa svenska bokmaraton var En sekund i taget av Sofia Nordin. Hedvig är en alldeles vanlig tjej som precis har börjat sjuan och vars liv fram tills nyss bestod av i att gå i skolan, vara med vänner och med sin familj. Men så drabbades plötsligt familjen - och alla andra, av feber och dog på bara några timmar. Alla utom Hedvig. När boken börjar har hela Hedvigs precis familj dött och hon beslutar att snabbt packa ihop det nödvändigaste från sitt hem och fly.

Efter den dramatiska inledningen var min första tanke att fy, en sån här otäck historia kan man väl inte sätta i händerna på en tolvåring, men sen ändrar jag mening och finner boken väldigt engagerande. Omslagsbilden känns dock missvisande tycker jag, den ger mer thrillervibbar, och någon thriller handlar det inte om!

Hedvig vet inte vart hon ska fly, men hon kan inte vara kvar där hennes familj ligger döda i sina sängar eller gå ut och riskera att se andra lik överallt. Sina kompisar till exempel. Så Hedvig drar till skogs, och bestämmer sig för att leta upp en lantgård hon har besökt tidigare med sin klass. Hon kan ingenting om naturen eller överlevnad, hon har ju varit upptagen med att leva sitt vanliga liv med kompisar och annat vanligt. Men på gården finns det djur och genom böcker lär hon sig sköta dem för att kunna överleva på det som djuren ger henne.

Boken är väldigt engagerande trots att det inte finns något specifikt hot mot Hedvig förutom rädslan inför framtiden, för att stöta på döda människor om man rör sig utanför den trygghetszon hon skapat kring gården. 

En annan intressant sak är att det inte är ett framtidsscenario som författaren bygger upp - detta händer i detta nu, det tillsammans med Hedvigs vanlighet och osäkerhet inför hur hon ska lösa de situationer som uppstår får historien att trots den extrema situationen kännas väldigt nära och realistisk. 

Kul att det finns två delar till att läsa nu. Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk som kom i dagarna. Jag kommer absolut läsa!

Rivstart på läsåret 2015

De senaste två månaderna har jag läst massor av böcker inför ett seminarium som hölls i Milano i helgen. Jag har enbart läst svenska författare och det var ett ypperligt tillfället att läsa några böcker jag sett fram emot ett tag - böcker för alla ålderskategorier från bilderböcker till vuxenlitteratur. Så det har varit ett par roliga läsmånader!

Nu är det på tiden att även bloggen gör en rivstart för att ta igen senaste veckornas tystnad, och bloggmaterial finns det gott om nu. 

Det var även fint författarbesök på seminariet i går. Cilla Nauman pratade om sina böcker Springa med åror och 62 dagar. Fantastiskt att få träffa en favoritförfattare på så nära håll! Mer därom också i kommande inlägg. 

Årets juligaste läsning

Det är mysigt att läsa något julrelaterat i jultid. I år blev det en bok med en Lucia i huvudrollen. Vitklädd med ljus i hår är en riktigt riktigt bra Maria Lang-deckare med kommissarie Wijk men utan Puck. Dessutom är omslaget (som så många andra) sagolikt snyggt!

Snö och kyla som sig bör

Efter roliga men hektiska juldagar kom jag mig idag 

ut på en efterlängtad promenad i eftermiddagssolen. 

Skidhelg = Läshelg

Hos oss avslutas en riktigt skön långhelg ikväll. I hela Italien firas Marias obefläckade avelse den 8 dec och den 9 dec firas Pavias skyddshelgon San Siro lokalt där vi bor. Vi passade på att ta en paus från renovering och flyttförberedelser och åkte skidor några härligt soliga dagar.

Det blir dock mörkt och kallt tidigt så en hel del läsning blev det också. Snart har jag läst ut både Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Per questo mi chiamo Giovanni - en bok för barn om Giovanni Falcone skriven av Luigi Garlando. Två mycket bra böcker.

Höstens i snabbspolning

Hösten har varit lite upp och ner läsmässigt, jag har lagt mycket tid på att sy och nu håller jag på att flytta (en mycket utdragen process) så orken har inte alltid funnits, men nu tror jag minsann det har vänt! I väntan på nyutlästa böcker kommer en lista på vad jag trots all läst under höstmånaderna oktober och november.

Hägring 38 av Kjell Westö. Jag hade tänkt ge upp läsningen och lyssna på radioföljetongen eftersom det gick så långsamt att läsa, men kunde tillslut inte förmå mig till det för jag njöt av varje sida jag läste och var rädd att förlora den känslan. Förutom att det är en bra story så är Westö en fantastisk Helsingforsskildrare, väl värd alla priser han vunnit med boken!


Jag hade läst några ganska negativa recensioner av Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk och drog mig därför för att börja läsa den. Helena von Zweigberg är relationernas mästarinna och i denna boken är det tre systrar och deras inbördes relationer som står i fokus. Systrarna närmar sig medelåldern och har genom åren utvecklat en ganska avmättad relation till varandra där de tar varandra för givna. Boken utspelar sig under en sommar som inte blir som vanligt och vare sig de vill eller inte måste fundera över och ta tag i det som förtigs under åren. Jag gillde skarpt! 
 
Jaktmark av Helen Tursten blev en mellanbok som som jag inte alls tyckte levde upp till förväntningarna efter serien om Irene Huss.

Min längtan efter att läsa Maria Lang blev stark, men jag tyckte det var för tidigt att läsa mitt fynd från i somras så jag blev glad av att kunna låna En skugga blott som jag inte läst tidigare. Underhållande som vanligt, men inte en av de bästa.

Brobyggarna av Guillou var den bok jag bloggade om senast.

Efter den blev nästa utlästa bok ännu en ljudbok, Röd måne av Elisabet Nemert. Förutom att jag generellt ogillar greppet när verkliga historia personer blir del av en skönlitterär berättelse så fascinerades jag av boken som utspelar sig i början av häxprocesserna.

Under tiden jag lyssnade på först Brobyggarna, sedan Röd måne, så försökte jag läsa VIP-rummet av Jens Lapidus på kvällarna. Trots att jag inte varit förtjust i hans tidigare böcker hade jag fått för mig att denna skulle vara annorlunda. Det var en period när jag ofta sydde till sent på kvällen och därför inte hann läsa så många sidor innan ögonen föll ihop. Jag tänkte inte ens så mycket på vad jag läste för jag behövde nog mest ett sömnpiller och efter en månad, när lånetiden gick ut, insåg jag att jag inte var så värst intresserad av att läsa klart boken. Så det gjorde jag inte.

Perfekta billyssningen

Det är lite tomt här på bloggen, men full aktivitet pågår på annat håll. Jag hoppas jag snart hinner berätta mer om det!

I somras blev jag övertygad om att lägga min Guillou skepsis åt sidan och ge Brobyggarna en chans - och det är jag glad att jag gjorde. Brobyggarna är precis den typ av epos som passar att lyssna på under ensamma bilfärder. Det händer lagom mycket och är otroligt engagerande måste jag tillstå. Jag vill verkligen veta hur det ska gå för de olika karaktärerna.

Jag har inte bestämt om jag fortsätter direkt på nästa del, jag ska först ta en titt på om jag har fler olyssnade böcker sparade att ta tag i först.

Goodies från London

Länsat bibblan

Eftersom antalet lån är begränsat till tre böcker per låntagare fick jag utnyttja 

familjens alla tre lånekort för att låna dessa sju böcker.

På söndag ska jag prata om svensk barn- och ungdomslitteratur för en italiensk publik. Ett otroligt brett ämne men när man har att ta hänsyn till litteratur översatt till italienska och helst då litteratur som är tillgänglig i handeln så blir det ganska smalt ändå. Idag har jag varit på barnbiblioteket i vår stad och lånat lite visningsex. Jag kunde inte direkt välja och vraka utan fick ta vad som fanns inne. Mycket nöjd med att jag fick med Frida Nilssons Apstjärnan, men skulle verkligen ha velat få tag i även Cirkeln. Ett par böcker får åka med på svenska bara för att ha något att visa upp, och några får de nöja sig med att se på bild. 

Jag älskar överraskande vändningar men

...däremot känner jag mig lurad när en författare plötsligt ändrar förutsättningarna för sin historia. Det var det plötsliga införandet av det spökliga som fick mig att ge upp t ex Ängelns lek efter att annars ha gillat början av boken. Idag har jag avslutat Aino Trosells bok En egen strand och jag känner mig totalt förd bakom ljuset efter att författaren i det allra sista klargör att det inte alls förhöll sig på det sätt som läsaren genom boken blivit ledd att tro. Som tur var har jag lyssnat på boken under mina ensamma stunder i bilen. Timmar som jag ändå måste sitta där bakom ratten. Hade jag lagt mer engagemang bakom läsningen hade jag nog varit än mer besviken...

Tacka vet jag överraskningarnas mästare Marie Hermansson och Sarah Waters, som båda har nya böcker ute nu och som jag bara blev mer sugen på att läsa nu!

Dilemma

Häromdagen började jag läsa Hägring 38 av Kjell Westö. Idag upptäckte jag att samma bok börjar som radioföljetong i P1 imorgon. Eftersom jag just nu lägger mycket mer tid på att lyssna på böcker än att läsa (då jag ofelaktigt somnar som en stock efter max 10 minuters läsning zzzZZ) så funderar jag på om jag ska lyssna på den istället och isåfall skulle jag kunna läsa den italienska boken som legat och väntat ett tag nu. Hrm. Tåls att fundera på!

Höst i antågande

Cleggan, Irland Augusti 2014

Det har varit en lång vacker sommar, men jag vet inte hur många gånger jag packat upp och packat ner i våra resväskor, vilket har gjort det svårt att koppla av ordentligt. Vi har besökt många platser och kanske bjuder jag på en och annan tillbakablick här på bloggen framöver (om jag bara får lite ordning på mina bilder först) Sedan 10 dagar har vi dock landat på hemmaplan och förberett inför höstens skolstart - fr o m idag har båda barnen äntligen börjat på sina respektive skolor!

Om bara en månad är almanackan redan fullproppad med nya aktiviteter så jag tänkte passa på i det relativa lugnet just nu att sätta fart på symaskinerna igen. En och annan bok ska jag väl hinna också. Ljudböcker passar ju bra när man syr! På nattduksbordet ligger Singoalla och blir nog utläst inom kort - därefter vet jag inte vad som väntar!? Jag har följt utgivningen dåligt och kanske finns det några trevliga överraskningar som väcker läslustan till liv när jag börjar titta runt på bokbloggar igen!

Inte just nu

Hittills har jag haft en bra lässommar, speciellt nöjd är jag med att ha läst en del på italienska och det har varit kul att kasta mig in i seriernas värld, men det har tagit tillfälligt stopp för det hinns inte riktigt med just nu.

Jag började läsa Sagas bok - en trovärdig historia av Elsie Johansson, som är en favoritförfattare, men det var fel tillfälle och jag får försöka vid en senare tidpunkt. Det får blir något riktigt lättsmält nu istället. 

Bloggen tar paus augusti ut - vi lever i kappsäck (på gott och ont), och höstens rutiner känns lockande, men fortfarande ganska långt borta.

Vad är fri kärlek?

Julia Thorells serieroman Fri kärlek handlar om Juni som är uppväxt i kollektiv på 70-talet där fri kärlek var en självklarhet mellan de vuxna, sedermera singel i storstan där fri kärlek fungerar som hennes försvarssköld mot samhällets krav på tvåsamhet och hjälper henne både att förklara misslyckade förhållanden och glorifierar singellivet när hon blir ifrågasatt. Samtidigt är hon egentligen inte alls nöjd med singellivet och längtar efter någon. Men hur gör man? Juni vet inte hur hon ska förhålla sig till de killar hon träffar. Hon är livrädd för att binda sig för hur vet man vem som är den rätte och hon håller kärleken på armlängds avstånd trots att hon hela tiden dejtar.

Tyvärr gillar jag inte den slarviga stilen i teckningarna så mycket, och historien är lite tunn vilket drar ner läsupplevelsen av boken.

Tre av fyra

Nästan hela vår familj läst den fantastiska The Daydreamer av Ian McEwan i sommar, och övertalning pågår att övertyga familjemedlem nummer fyra att läsa den, då  även han är en hängiven McEwan-gillare. Trots att Ian Mc Ewan är en av mina favoritförfattare hade jag ingen aning om att han hade skrivit en barnbok förrän jag frågade min dotter vilka böcker hon var sugen på att läsa i sommar. Det visade sig att The Daydreamer fanns med i hennes lärobok i antologi och hon hade fastnat för utdraget hon hade läst där och ville därför läsa hela boken. 

Boken handlar om tioårige Peter Fortune som anses som ett besvärligt barn. Inte alls pga att han bråkar och är stökig utan för att han aldrig verkar höra på vad de vuxna säger och inte gör sina skoluppgifter som han skall. Peter är nämligen en dagdrömmare, och ofta försvinner han in i sina egna tankar helt oåtkomlig för världen utanför. Varje kapitel kan läsas som en berättelse för sig och varje berättelse är en av Peters många dagdrömmar, ...eller är det kanske inte alls någon dröm? Boken är utgiven 1994 och finns tyvärr inte översatt till svenska. 

Det kan alltid bli värre

Det känns som att många serier är födda ur ånger eller ilska. Om Rymma hem å ena sidan var ren ånger och Hur man botar en feminist å andra sidan var utlopp för en stark ilska så hamnar Lotta Sjöbergs pricksäkra serierutor någonstans mitt emellan. Hennes förra bok Family Living - the true story var oerhört träffsäker och är en av mina absoluta favoritserieböcker. 

Även i denna bok finns en del serierutor i samma familjelivsanda (dvs ångest över att inte leva upp till samhällets krav familjelycka), men ångesten har även tagit sig utanför hemmets väggar och konfronteras med samhällets krav på att Du. Måste. Bli. Lycklig. (hämtat från bokens baksida). Lottas broderier som återkommer med jämna mellanrum är brillianta och väl värda att fundera lite extra på!

Det finns många fler bidrag ur boken på Lottas egen webbsida.

Del 2 på BarLume

Under strandsemestern hann jag även läsa den andra boken i Marco Malvaldis serie om barägaren Massimo och de fyra äldre herrarna på BarLume i det påhittade kustsamhället Pianeta i närheten av Pisa i Toscana.

Il gioco delle tre carte, bok två i serien om BarLume skiljer sig ganska mycket från första delen La briscola in cinque, t ex tar det över 50 sidor innan det begås ett brott i bok två medan första boken startar med att Massimo hittar ett lik i en container. Första boken var visst rolig, medan bok två får mig att skratta högt flera gånger och jag tittar mig generat om på stranden för att se om någon upptäckt mig. Som deckare föredrar jag dock första boken då andra bokens intrig utspelar sig på en internationell konferens och motivet till brottet är minst sagt omständligt. Mycket underhållande semesterläsning!