Att springa utan åror av Cilla Naumann är ju ganska kort, men läser man samtidigt som annat så tar det en tid. Bokens första mening avslöjar att något tragiskt har hänt och det anlägger en ton som gör att den blir ganska tung att läsa även om det som alltid är en njutning att läsa Naumanns språk.
Därutöver läser jag ibland vidare i Tystnadens älskare, stjärnornas vän.
Men vad som absorberat mig allra mest under helgen som gått är The Secret Garden. Tänk att jag inte har läst den förut! Den är ju helt ljuvlig, men jag har hamnat lite fel i årstiderna, men det värmer i alla fall gott att läsa om vårens ankomst när det blir kallare och kallare för var dag som går.
Utöver min vanliga högläsningsbok för barnen, som just nu är Det blåser på månen, började jag läsa högt även ur en italienska barnklassikern Cuore som är en väldigt charmig dagbok skriven ur en tredjeklassares perspektiv. Att läsa på italienska är väl ingen höjdare för mig, men säkert nyttigt :)
Igår utökade vi kulturintaget och gick och tittade på Renoir-utställningen som visas på slottet i Pavia och snart är över. Det är en liten utställning (20 oljemålningar o ca 15 grafiska blad/skisser) och jag hade hört en del besvikna röster så jag bestämde mig för att gå på visningen istället för att se den på egen hand. Tänk vilken skillnad det gör att ha någon som berättar om vad man ser! Guiden kopplade ihop hans lika stilar med samtida konstnärer han influerades av och visade på hur han hela tiden återanvände vissa koncept trots att han anammat en ny metod och därmed blev det en röd tråd genom utställningen som jag inte hade varit förmögen att hitta på egen hand. Det var otroligt intressant och jag hade tre barn med mig som under nästan en timma gick längst fram och lyssnade på guiden utan antydan till uttråkning (även om de påstod annat efteråt!).
Renoirutställningen låter helt fantastisk.
SvaraRaderaJa, jag är så glad att jag gick och såg den innan den försvinner härifrån!
Radera