Tre av fyra

Nästan hela vår familj läst den fantastiska The Daydreamer av Ian McEwan i sommar, och övertalning pågår att övertyga familjemedlem nummer fyra att läsa den, då  även han är en hängiven McEwan-gillare. Trots att Ian Mc Ewan är en av mina favoritförfattare hade jag ingen aning om att han hade skrivit en barnbok förrän jag frågade min dotter vilka böcker hon var sugen på att läsa i sommar. Det visade sig att The Daydreamer fanns med i hennes lärobok i antologi och hon hade fastnat för utdraget hon hade läst där och ville därför läsa hela boken. 

Boken handlar om tioårige Peter Fortune som anses som ett besvärligt barn. Inte alls pga att han bråkar och är stökig utan för att han aldrig verkar höra på vad de vuxna säger och inte gör sina skoluppgifter som han skall. Peter är nämligen en dagdrömmare, och ofta försvinner han in i sina egna tankar helt oåtkomlig för världen utanför. Varje kapitel kan läsas som en berättelse för sig och varje berättelse är en av Peters många dagdrömmar, ...eller är det kanske inte alls någon dröm? Boken är utgiven 1994 och finns tyvärr inte översatt till svenska. 

Det kan alltid bli värre

Det känns som att många serier är födda ur ånger eller ilska. Om Rymma hem å ena sidan var ren ånger och Hur man botar en feminist å andra sidan var utlopp för en stark ilska så hamnar Lotta Sjöbergs pricksäkra serierutor någonstans mitt emellan. Hennes förra bok Family Living - the true story var oerhört träffsäker och är en av mina absoluta favoritserieböcker. 

Även i denna bok finns en del serierutor i samma familjelivsanda (dvs ångest över att inte leva upp till samhällets krav familjelycka), men ångesten har även tagit sig utanför hemmets väggar och konfronteras med samhällets krav på att Du. Måste. Bli. Lycklig. (hämtat från bokens baksida). Lottas broderier som återkommer med jämna mellanrum är brillianta och väl värda att fundera lite extra på!

Det finns många fler bidrag ur boken på Lottas egen webbsida.

Del 2 på BarLume

Under strandsemestern hann jag även läsa den andra boken i Marco Malvaldis serie om barägaren Massimo och de fyra äldre herrarna på BarLume i det påhittade kustsamhället Pianeta i närheten av Pisa i Toscana.

Il gioco delle tre carte, bok två i serien om BarLume skiljer sig ganska mycket från första delen La briscola in cinque, t ex tar det över 50 sidor innan det begås ett brott i bok två medan första boken startar med att Massimo hittar ett lik i en container. Första boken var visst rolig, medan bok två får mig att skratta högt flera gånger och jag tittar mig generat om på stranden för att se om någon upptäckt mig. Som deckare föredrar jag dock första boken då andra bokens intrig utspelar sig på en internationell konferens och motivet till brottet är minst sagt omständligt. Mycket underhållande semesterläsning!

Barndomsnostalgi

När jag gick i mellanstadiet var Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson ibland de böcker som var mest lästa och omtyckta bland mina kompisar. Jag har försökt få mina barn att läsa boken, men de har inte visat något större intresse tidigare. Jag lånade den ändå som ljudbok när i var på biblioteket tidigare i sommar och passade på att sätta på den på bilresan till vår semester på Italiens östkust.

För mig var det ett stort plus att det är Claire Wikholm som läser boken. Hon deltog på ett eller annat sätt i mängder av de tv- och radioprogram under min uppväxt och det kändes väldigt passande att höra hennes röst läsa en bok som jag minns från barndomen.

Av historien minns jag inget från förr och jag upplevde den inledningsvis lite tjatig där miljön och karaktärerna beskrivs lite väl ingående. Därefter så är spänningen dock tät och även jag dras med i handlingen och Fasliga Fabians kamp för sin familjs överlevnad när deras slott hotas av renovering. Den ca 4 timmar långa inläsningen räckte exakt för vår resa till havet, sista kapitlet tonade ut när vi svängde in på gatan bakom huset vi semestrar i. Barnen var förtjusta och har redan bett att få lyssna igen!

Resultat av strandläsningen

Min läsplanering inför två veckor på stranden blev inte exakt som planerad, bara en utläst bok, tre som jag fortfarande håller på med  (en på svenska, en på italienska och en högläsning) och får följa med på nästa resa, en som jag började men tyckte var trist så jag avbröt läsningen och 2 helt olästa som får vänta till en annan gång. Däremot läste jag inte mindre än två böcker på italienska som min väninna lånade mig samt lyssnade på en hel ljudbok tillsammans med barnen under resan. 

Läst:
The Daydreamer av Ian McEwan 

Lästa men ej med på ursprungliga listan:
La briscola in cinque av Marco Malvaldi
Il gioco delle tre carte av Marco Malvaldi
Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson (ljudbok)

Läsningning pågår fortfarande:
Dagens katastrofer av Cilla Jackert (högläsning) 
La casa nel bosco av Gianrico Carofiglio och Francesco Carofiglio 
Stenhjärtat av Katarina Wennstam 

Påbörjad men avbruten:
Tom's Midnight Garden av Philippa Pearce 

Fortfarande oläst:
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk 
Grejen med verb av Sara Lövestam

Orka vara arg på allt?

Hur man botar en feminist skiljer sig från de andra tecknade serier jag skrivit om tidigare i sommar. Först och främst är det inte någon grafisk roman, men det är inte heller en tecknad serie i ordets egentliga bemärkelse utan snarare ett collage av olika texter, såsom mailkonversationer, listor, texter, foton etc etc.

Det gör den lättläst och omväxlande att läsa. Jag föreställde mig en bok av en arg feminist (inget ont om dem!) men ämnena är minst sagt omväxlande och Nanna Johansson är arg på många företeelser. På jakt, på köttätare, på konsumtionshets och mycket annat. Ibland bara driver hon med folk som när hon svarar på jobbannonser vilket fungerar som små andningshål mitt bland all ilska.

Ibland skrattar jag, ibland, när hon sätter fingret på orättvisor i samhället sätter sig skrattet på tvären, men ibland tänker jag att det måste vara jobbigt att vara så arg på allt.

Vad ska man säga när allt redan är sagt?

När en bok redan har hyllats i två år så finns det inte mycket mer att säga. Så jag nickar och håller med.

Min dotter lånade med den från bibblan, men hon är för liten för att greppa både kärlekstemat och sjukdomen och jag tog över boken. Sträckläste. Och skrattade. Och grät lite. Och gillade väldigt väldigt mycket. Precis som alla andra som läst boken verkar göra!

Läs, läs läs!

Rymma hem

Eva Björkstrands grafiska roman Rymma hem om hunden Moses tar intressant nog vid där Gängkrig 145, som jag bloggade om förra veckan, slutar. Eller Moses skulle rättare sagt kunna vara en av karaktärerna i den förra boken, efter det att den boken är slut.

I Rymma hem förmedlar de uttrycksfulla bilderna en stor del av handlingen. Bilderna berättar att Moses är medlem i ett våldsamt gäng. Han har dock drabbats av existentiell ångest och ifrågasätter hela sitt tidigare liv och försöker just rymma hem - bort från vad som varit. På vägen möter han både mot- och medmänniskor (som baksidestexten så fyndigt beskriver det).

Det är Moses egna tankar och dialoger som driver berättelsen framåt, men mest talande är bilderna som inte bara förstärker texterna utan även lägger till allt det som tankar och dialoger inte framför.

Italiensk sommardeckare

Jag hann knappast inte mer än komma fram till havet innan värdinnan vi camperar hos varje sommar stack en italiensk deckare i handen på mig. Eftersom den såg ut att kunna falla mig i smaken tackade jag inte nej till att läsa den. La briscola in cinque är den första boken i en serie. Handlingen utspelar sig till stora delar på en bar i en toscansk kuststad. Barägaren Massimo hittar ett lik och spånar tillsammans med ett gäng åldringar som spenderar de varma sommardagarna med att spela kort på baren (bokens titel refererar till namnet på ett kortspel). Dessutom passerar de flesta som på något sätt har med mordet att göra baren vid ett eller flera tillfällen. Marco Malvaldis böcker har blivit översatta till flera språk men jag har så begränsad uppkoppling att jag inte har möjlighet att googla om han även finns på svenska.
Boken skulle passa bra som film, vilken antaglien skulle förstärka åtminstone några fördomar som itlänningar har om Italien och italienare. Handlingen är ganska långsam men på ett behagligt vis. Jag kommer helt säkert läsa följande tre böcker i serien vid tillfälle! 

100 filmer att se innan du blir vuxen

Den knallröda boken 100 filmer att se innan du blir vuxen lånade jag hem från bibblan för att få lite tips på filmer att se tillsammans med barnen under kommande höst och vinter. Många gamla godingar finns representerade, men även nya. Boken är från 2012 och eftersom den inte bara tar upp nya filmer så känns den aktuell.

Det är bra att författaren Fredrik Holmberg inte bara anger SFs åldersgräns utan även en honom rekommenderad ålder som filmen är lämplig för. Pretty Woman hade t ex en åldersgräns på 7 år när den gick på bio, författaren rekommenderar från 13. Omvänt finns det många filmer han rekommenderar att man kan se från en tidigare ålder än de varit tillåtna på bio.

Jag har gjort en filmlista där jag har satt upp filmer som jag tror kan passa mina barn som snart blir 10 och 12 år. Boken är uppdelad på många olika genrer och några har jag hoppat över helt, bland annat kärlek som är totalt ointressant och skräck som är för läskigt - helt enligt mina barn!

• E.T. 1982
• Den långa resan (Fly away home) 1996
• Matilda 1996
• Stand by me 1986
• Tillbaka till framtiden 1985
• Hästen från havet 1992 (Into the West, Irland)
• Livet är underbart 1946 (jul)
• Sound of Music 1965
• Billy Elliot 2000
• Karate Kid 1984
• Crouching Tiger Hidden Dragon (2000)

Så vi har lite att välja på framöver (och hoppas filmerna finns att få tag på)! Om ett par år måste jag komma ihåg att låna boken igen för det finns många bra filmer som rekommenderas från både 13 och 15 år och som jag riskerar att glömma av innan de är stora nog.

Lapidus i bild

Serier ser ut att kunna bli ett återkommande sommartema i min läsning denna sommaren och jag tänkte försöka göra ett inlägg varje fredag under ett tag framöver. Förra veckan skrev jag om Selma Lagerlöfs En Herrgårdssägen berättad av Marcus Ivarsson som jag läste nästan i eufori.

Det är kul med serieromaner och därför tog jag väldigt entusiastiskt tag i Gängkrig 145 av Jens Lapidus (text) och Peter Bergting (bild) efter En herrgårdssägen. Tyvärr fick jag inte alls samma upplevelse av den. Det första jag tänkte på under läsningen var att dialogen inte kändes helt naturlig, men antingen vande jag mig eller så blev den bättre för efter ett tag störde det inte mig längre. Denna boken saknar berättande texter och handlingen förs framåt enbart i dialoger (även inre dialoger) och genom bilderna vilket givetvis ställer stora krav på att det flyter på bra.

Det andra som jag inte gillade var att karaktärerna inte hade tillräckligt särskiljande drag så att jag direkt kunde identifiera vem som sa vad. Därför fick jag flera gånger stanna upp och tänka ut hur det ena hängde ihop med det andra.

Något som däremot roade mig oerhört var kapitlet Efterlyst som helt består av ett inslag ur Tv3-programmet. Eftersom jag nästan aldrig haft tillgång till Tv3 och dessutom nu bott utomlands i 10 år så har jag sett programmet max en handfull gånger. Ändå känns det som jag har hört Leif GW säga samma repliker som han säger i boken massor av gånger förut. Mycket bra fångar i både bild och text!

Langfynd

Jag en stor del av Juni och rensat bland mina gamla saker hemma i Sverige. Dels saker som aldrig lämnat föräldrahemmet, dels saker som vi dragit med oss dit och samlat på oss där under åren som utlandsboende. På grund av flytt så ska varenda pryl bort och jag har sålt, skänkt och kastat en hel del. Några få saker får mellanlanda i något förråd och följa med till Italien vid tillfälle.

Det var ju inte meningen att lägga till något överhuvudtaget till mina ägodelar, men när jag var till bibblan för att lämna några böcker på bokbyteshyllan så stod där en bok jag absolut inte kunde motstå, nämligen Vitklädd med ljus i hår i samma snygga stil som övriga av Maria Langs orginalutgåvor som jag häromåret hittade dolda i en bokhylla och som efter läsning har återbördats till sin rättmätige ägare.

Jag var allt sugen på att läsa den på en gång, men den fick följa med till Italien för att plockas fram i december igen tror jag bestämt.

Semesterläsning

Det passar mig bäst att planera semesterläsningen såhär i sista minuten innan vi drar till havet och läsplattan är fulladdad med lite av varje:

The Daydreamer av Ian McEwan
Dagens katastrofer av Cilla Jackert (högläsning)
La casa nel bosco av Gianrico Carofiglio och Francesco Carofiglio
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk
Stenhjärtat av Katarina Wennstam
Grejen med verb av Sara Lövestam
Tom's Midnight Garden av Philippa Pearce (påbörjad)

Frågan är om jag inte ska lägga till Jag heter inte Miriam också. Jag har sett att den är på ett bra erbjudande på adlibris nu. Mycket frestande.