Ett annat liv

Efter att ha läst Per Olov Enquists biografi Ett annat liv så förstår jag lite bättre varför jag faktiskt känner till så få verk av honom. Hans första "storhetstid" som författare och skribent inträffade innan jag var född och medan jag var för liten för att vara intresserad. När sedan min läsning präglades hade han fullt upp med sitt alkoholmissbruk och när hans senare böcker kommit ut (och som jag läst) visste jag nog bara att han redan var känd (men inte för vad).

Första och tredje delen av biografin som handlar om hans barndom och hans missbruk är mest personliga och det är dem jag gillar mest. I andra och längsta delen kommer hans storhet som författare fram, hans förmåga att finna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. samtidigt som det är intressant så blir det ibland lite långtråkigt...

Den bok av honom som jag nu blir mest sugen på att läsa är Kapten Nemos Bibliotek som har självbiografisk bakgrund och som han skrev på väg ur sitt missbruk. Men jag läser även gärna något ur hans tidiga produktion vid tillfälle.

Ronja som prinsessa!?

Idag kom ett efterlängtat bokpaket innehållande svenska barnböcker översatta till italienska. Det är den allra bästa kalas-presenten och eftersom det är kalas redan imorgon är jag glad att paketet kom fram i tid och besparar mig besväret att åka och köpa present i em.

Men ser ni - omslagsbilden på Ronja Rövardotter! Hur tänkte de? En blond prinsessa i ett träd!? Har förlaget inte läst boken? Visst är hon och hennes kläder beskrivna i texten? Jag blir nästan lite arg faktiskt - det ger så fel bild av bokens innehåll.

Hur går det här då?

Eftersom läsningen går långsamt framåt så tänkte jag bara lämna en liten rapport på halva vägen så att säga.

The Golden compass av Philip Pullman som jag började läsa redan på skidresan i början av mars har jag tagit en liten paus i. Jag vet inte om Fantasy är min grej helt enkelt. Fantastiska världar som skiljer sig från våran, jovisst det har jag inget problem med, men kampen mellan gott och ont, den stora slutstriden (där befinner jag mig nu i läsningen) och det godas slutliga seger (för den kan man väl ta för given, eller?) det blir bara lite för tjatigt och förutsägbart. Jag tänker dock läsa ut den, men har ingen brådska. Även 7-åringen vill läsa, men mamma bromsar och tycker inte det är någon brådska för henne heller.

Per-Olov Enquists biografi Ett annat liv är däremot väldigt intressant. Jag kommer inte längre ihåg varför detta var en bok jag gärna ville läsa, men jag förvånas över hur bra den är! Däremot är den lång och jag är trött på kvällarna så mycket längre än halvvägs har jag inte kommit.

Idag åker sonen med en kompis hem och jag och dottern ska ta en tur till barnbiblioteket. Hon lånade i fredags och har sedan i söndags tjatat om att låna nya. Med max 3 lån/ kort går det ibland väl snabbt att läsa ut!

Hjärtdjur

Bland vanliga läsare verkar det råda delade meningar om förra årets nobelpristagare Herta Müller. Jag måste säga att jag tycket boken Hjärtdjur är helt fantastiskt bra, men den är inte helt lätt att läsa. Språket är annorlunda, handlingen delvis fragmentarisk och symbolerna många så det finns ett motstånd att ta sig in i berättelsen.

Tar man sig över tröskeln så öppnar sig en värld otroligt avlägsen och främmande från den vi lever i. Språket blir vackert och flyter rytmiskt. Boken handlar om en grupp studenter på väg ut i arbetslivet. Men de är inte vilka studenter som helst. De tillhör en förföljd tysk minoritet i diktaturens Rumänien. För dem handlar det om att anpassa sig på ytan och samtidigt försöka hitta vägar att leva ett så fritt liv som möjligt där de kan läsa vad de vill, umgås med vem de vill, göra vad de vill etc. Att utstå förnedring är en del av vardagen, och man kan överleva och lyckas fly alternativt blir man en medlöpare eller tar tillslut sitt eget liv.

Det är inte längesedan och det är inte heller långt bort - ändå ter sig de omständigheter Herta Müller så främmande och jag kan hålla med om att böcker som denna är så viktiga. För vi får inte glömma. Och vi behöver dessa exempel så att vi kan motverka att historien upprepar sig.

Jag blev glad när jag såg att P1s nya radioföljetong är en annan av Herta Müllers böcker; Andningsgunga. Den kommer iaf jag att lyssna på!

Två ljudböcker

Bokrean omfattar inte bara fysiska, bläddringsbara böcker, utan även ljudböcker. Jag köpte två deckare på ljudboken.se som jag hunnit lyssna klart på nu. Det gick fort att lyssna på dem eftersom jag suttit stilla och sytt ganska mycket senaste tiden. Grejen är att man (iaf inte jag) inte kan lyssna om man sysslar med något som kräver tankearbete, men ett lapptäcke innebär ganska mycket rutinsömnad så det är perfekt att kombinera med boklyssning.

När jag lyssnar på en bok så här som "bredvid aktivitet" så har jag inga stora krav på den. Det är ett plus om den är spännande så man har lust att fortsätta lyssna såklart. Jag har läst några av Unni Lindells böcker om kommissarie Cato Isaksen tidigare, men aldrig blivit något riktigt fan så jag känt att jag måste följa serien. Men Honungsfällan som handlar om en pojke som försvunnit tyckte jag var riktigt bra och spännande och den visar hur en tragisk händelse kan få ödesdigra konsekvenser och leda till nya brott.

Om det finns något "problem" med att lyssna på Någon sorts frid av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff så är det förvirringen som uppstår när berättarjaget skiftar från offret till brottslingen. I den tryckta texten är de styckena kursiverade, men i ljudboken görs ingen markering vilket blir lite komiskt ibland. Historien är bra och spänningen byggs upp genom boken. I början kändes det inte alls som det skulle vara en deckare. Fokus ligger på hur karaktärernas fungerar psykologiskt och det analyseras och teoretiseras en hel det över karaktärernas handlingar. Även om det är en del av meningen med boken så blir det bitvis lite mycket kan jag tycka och leder till en hel del upprepningar.

Hrm

Jo, jag hade stora ambitioner som föll platt. Vet inte vad jag ska skylla på: alpluften, utomhusaktiviteterna, barn som vill aktiveras eller ren och skär trötthet?

Jag lyckades ta mig igenom halva The golden compass under skidveckan. Efter middagen på kvällen gick hela familjen till sängs och jag såg fram mot en lång skön lässtunder. Vad hände? Efter ca 5-10 sidor orkade jag inte längre hålla ögonen öppna. Varje kväll.

Om inget annat så känner jag mig väldigt pigg denna veckan. Istället för att läsa syr jag på lediga stunder - men lyssnar samtigt på en bok så snart, snart borde jag ha något att skriva om :)