Hjärtdjur

Bland vanliga läsare verkar det råda delade meningar om förra årets nobelpristagare Herta Müller. Jag måste säga att jag tycket boken Hjärtdjur är helt fantastiskt bra, men den är inte helt lätt att läsa. Språket är annorlunda, handlingen delvis fragmentarisk och symbolerna många så det finns ett motstånd att ta sig in i berättelsen.

Tar man sig över tröskeln så öppnar sig en värld otroligt avlägsen och främmande från den vi lever i. Språket blir vackert och flyter rytmiskt. Boken handlar om en grupp studenter på väg ut i arbetslivet. Men de är inte vilka studenter som helst. De tillhör en förföljd tysk minoritet i diktaturens Rumänien. För dem handlar det om att anpassa sig på ytan och samtidigt försöka hitta vägar att leva ett så fritt liv som möjligt där de kan läsa vad de vill, umgås med vem de vill, göra vad de vill etc. Att utstå förnedring är en del av vardagen, och man kan överleva och lyckas fly alternativt blir man en medlöpare eller tar tillslut sitt eget liv.

Det är inte längesedan och det är inte heller långt bort - ändå ter sig de omständigheter Herta Müller så främmande och jag kan hålla med om att böcker som denna är så viktiga. För vi får inte glömma. Och vi behöver dessa exempel så att vi kan motverka att historien upprepar sig.

Jag blev glad när jag såg att P1s nya radioföljetong är en annan av Herta Müllers böcker; Andningsgunga. Den kommer iaf jag att lyssna på!