Den första av dessa böcker; Den mörka änglen av Mari Jungstedt lånade jag av min kusin och läste på några dagar. Vad ska jag jag säga - den gjorde inget större intryck helt enkelt.Däremot lyssnade jag sedan på Den dubbla tystnaden som min pappa införskaffat via något bokklubbserjudande och den tyckte jag var klart bättre med intressantare karaktärer.
Nu finns det väldigt många olika deckarserier och ibland har jag svårt att hålla reda på vilka karaktärer som hör ihop med vilken författare, men när man börjar läsa en bok brukar de falla på plats i minnet.
Karaktärernas privatliv gör att man nästan måste läsa böckerna i rätt ordning för att hänga med i handlingen. Läser man i omvänd ordning kan man få reda på sådana detaljer att det förtar spänningen i en föregående bok som man ännu inte läst. Komplicerat.
Jag kan inte minnas att det var så i t ex Sjöwall/Wahlöös serie om Martin Beck!? De böckerna tror jag att jag läste med nöje och helt utan inbördes ordning. (Det är dock många år sedan och jag reserverar mig för att jag minns fel.)
När det gäller Mari Jungstedts deckare bör man nog läsa dem i ordning. Det har inte jag gjort och det är lite förvirrade. Dagens deckare skiljer sig nog en del från Sjöwall/Wahlöös. Nu spelar huvudrollsinnehavarna en större roll och de har ju ett eget liv att leva:-)
SvaraRaderaJag har precis avslutat denna boken jag med- Den mörka ängeln och precis som du tycker jag inte det var lika bra som föregående har varit. Jag tyckte den var läsvärd men den var inte alls lika spännande att läsa. Visste inte att en nyare finns ut redan. Får bli en nästa Sverigeresa..
SvaraRadera