Svart stig

Jag läser ju en massa svenska deckare och blev förvånad när jag hittade denna deckare av Åsa Larsson från 2006 i min kusins bokhylla och insåg att jag faktiskt inte läst den trots att jag har läst den senare utkomna Tills dess din vrede upphör.

Svart stig, tycker jag, är ganska mycket bättre än hennes senare bok. Men deckare är deckare och utöver spänningen i romanen så är väl inte den litterära upplevelsen så djup.

En sak som stör mig i denna boken är det övernaturligas avgörande för bokens handling och upplösning. Jag gillar böcker där handlingen tar en oväntad vändning. Sarah Waters gör det på det mest briljanta sätt i Fingersmith (på sv: Ficktjuven) men att som Åsa Larsson låta en synsk person se händelserna i förväg och planera för sitt agerande då tar hon från mitt sätt att se det bort spänningen - som trots allt är grunden för en spänningsroman.

Nu kommer fortsätta beta av lite svenska deckare i snabb takt innan jag åker hem från Sverige. Jag har lånat några på bibblan som ligger i en hög och väntar. Fast helgens besök i London resulterade i en hel hög med engelska romaner från de små (men ack så goda) systerförlagen Granta och Portobello där min svägerska jobbar som jag verkligen längtar efter att sätta igång med. Men den som väntar på något gott...