Semester-läshörna

När jag tittade upp från min bok i förmiddags förstummades jag för ett ögonblick av denna utsikt!

Jag har hunnit läsa en del sedan jag kom hit, men just nu hinner jag inte skriva om utlästa böcker för jag ska återigen tillbaka till skuggan under parasollet och förhoppningsvis få några minuter till att fortsätta att läsa.

Mer sommarläsning

Det första jag packade upp i vårt rum hos
kompisen i Porto Recanati var våra böcker.

Själv har jag tre sommarläsprojekt, varav det första (Boken om Nancy av Elsie johansson) är avklarat. Återstår att dels att läsa Johan Theorins deckarserie. De två första delarna har jag med mig i pocket, om jag gillar dem får jag skaffa tredje delen i Sverige i augusti. Dels att skaffa mig en uppfattning om de böcker som skall läsas på engelskan i höst. Virginia Woolf har jag påbörjat och jag har även med mig Disgrace av JM Coetzee. Förutom sommarprojekten har jag med en ungdomsbok av Johanna Tydell och en bok på italienska av Paolo Giordani som jag tänkt läsa länge.

Dottern har under början på sommaren köpt och läst en serie italienska böcker. Nina della sesta Luna [Nina från den sjätte månen]. Eftersom varje del är på över 300 sidor trodde jag de fyra böckerna skulle räcka länge, men hon är snart klar med den fjärde delen... Som tur är har hon fått låna en hög böcker av sin kompis Niccoló så att hennes läbehov kan fyllas. Hon har dessutom med lillebrors bok A bear called Paddington som får vara hennes engelska läsning för semestern. Vi måste göra en beställning på mer engelska böcker till henne snart!

Till sonen har jag tagit med ett par nya bilderböcker som vi redan hunnit läsa. Riddar-Rakel och de tre stordåden samt Händiga Hanna lagar bilen. Kul med två böcker där tjejerna har fått traditionella pojkroller - vilket sonen överhuvudtaget inte reagerade på. Dessutom finns en svensk kapitelbok av Viveka Lärn som vi inte läst innan och som nog passar för båda barnen.

Dagen innan vi åkte dök dessutom både Bamse och Språktidningen (lämpligt nog med sin bilaga Sommarklurigt) upp i brevlådan under dagarna innan vi åkte. Nu hoppas jag på massor av härlig lästid :)

So far so good

Det har varit tyst här ett tag men det beror inte på att jag inte har läst någonting. Min sommarläsning började med Elsie Johanssons trilogi om Nancy - och det är ju faktiskt tre böcker även om de samlats i en volym. Till en början gick det väldigt trögt måste jag säga. Men halvvägs igenom så lossnade det och jag började engagera mig i Nancys vidare öden. Hon vill mycket men har samtidigt svårt att atå på egna ben och väljer oftast den väg som stakas ut åt henne.

White Noise av Don DeLillo och Virginia Woolfs Mrs Dalloway är kommande kursböcker so jag passar på att bekanta mig närmare med. White Noise är så mycket 80-tal att jag har svårt att förlika mig med den. Det kalla kriget ligger som en skugga över boken som antagligen var brillant när den kom ut, men som jag inte riktigt kan ta till mig. Mrs Dalloway har jag inte läst ut och den kräver sin tid och kanske främst koncentration - det är inte lätt att följa det flöde av tankar som strömmar genom huvudpersonens huvud. Jag får säkert anledning att återkomma till den när jag har läst hela.

Malin Persson Giolito och Sara Kadefors var två nya författare för mig. Jag erkänner att jag köpte dem båda i brist på annat sist jag var i Sverige. Det finns många paralleller mellan deras respektive böcker Dubbla slag och Fågelbovägen 32 . Båda böckernas huvudpersoner är högpresterande karriärkvinnor som har svårt att hitta balansen mellan yrkeskraven och rollen i familjen. Urtrist, hade jag tänkt om någon beskrivit dessa böcker för mig - men så är det inte alls. Speciellt Sara Kadefors bok är riktigt riktigt bra, medan Giolitos bitvis är lite seg. Huvudpersonen kommer något på spåren, men det utvecklas inte till någon spännande story utan det spretar ut alla möjliga håll. Fast det är kul att se att det går att göra bra, läsvärda karaktärer även av småbarnsmammor! Ger helt klart mersmak.

Lata sommardagar

Två långa eftermiddagar har jag varit vid poolen. Igår packade jag ner två nya pocketböcker. En tog jag upp ur väskan och tittade på i en minut. Idag insåg jag att det inte skulle bli så mycket läst så jag packade bara ner en. Jag tog upp den igen när jag kom hem. Då var den bucklig av fukt, men fortfarande oöppnad...

Däremot har jag läst ut Boken om Nancy och återkommer med lite tankar om den inom kort.

Värmebölja

Värmen och fukten ligger still över po-slätten. På en del fungerar kvällens svalka uppiggande - men inte på mig. Jag somnar bums vid tio varje kväll, helt slut. Har jag tur hinner jag först läsa 10 sidor i Boken om Nancy av Elsie Johansson. Boken innehåller de tre böckerna Glasfåglarna, Mosippan och Nancy och det är väl tur att det är långt kvar av sommaren så jag har fortfarande god tid att avsluta detta sommarläsprojekt...

Kvinnofrågan

Idag drar jag en lättnadens suck över att studieterminen är över och sista arbetet inlämnat. Det var en analys av The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman. En helt fantastisk novell om kvinnans ställning i samhället (novellen skrevs i slutet på 1800-talet) och hur bristen på självständighet är förödande för kvinnors mentala och fysiska hälsa. En underbar radioinspelning finnas att lyssna på här.

Nu borde jag alltså kunna ägna mig åt sommarlovsläsning till 100% - men jag har istället börjat läsa en av alla böcker som står på höstens kurslista. Eftersom 5 av 7 skönlitterära böcker finns i sambons boksamling tyckte jag det var en bra idé att läsa dem under sommaren och på så vis ha ett litet försprång när kurserna drar igång i augusti. Å andra sidan har jag inte till 100% bestämt mig för att fortsätta i höst...

Alfahannen

Alfahannen är den första av Katarina Wennstams böcker som jag har läst. Det lär vara sista delen i en trilogi om kvinnovåld, men den är nästintill helt befriad från referenser till de tidigare böckerna och fungerar väl att läsa som en fristående bok.

Jag vet att hon har skrivit flera böcker på temat kvinnovåld, och att jag inte läst henne tidigare beror nog på att jag har föreställt mig att hennes böcker är väldigt råa. Visst stämmer det delvis - men den är inte värre än andra deckare.

Jag har lite svårt för att ta den ställning som jag tycker att författaren anser att jag ska ta. Eller kanske hon bara vill måla upp en bild av att det våldsbrott är komplicerade och att skuldfrågan ofta är oklar(?) Trots att mannen i berättelsen är en riktig skitstöven och rätteligen borde straffas så blir han istället offer och det är då man som läsare börjar fundera över skuld, rättvisa etc.

Det hela får en upplösning i rättssalen och det var väldigt roligt att läsa en svensk deckare i rättegångsmiljö. Vanligen slutar deckare nästan alltid med att den skyldige avslöjas, men det står klart ganska tidigt i denna bok som istället vill visa att frågan om skuld /oskuld inte är självklar i praktiken.

Sigrids hemlighet

Jag gillar ju Karin Wahlbergs deckare (senast Matthandlare Olssons död) och köpte därför med mig den historiska romanen Sigrids hemlighet i en av mina senaste bokinköpsomgångar.

Men jag skulle inte ha läst den mer-informatiom som man får av boken. För när jag läser att författaren som inte har (eller hade) någon historiskt intresse eller kunskaper när förlaget tillfrågade henne om hon ville skriva en av tre delar i en triologi (där tre olika författare skriver varsin del) - då kan jag inte annat än bli skeptisk. Varför inte låta dem med ett genuint historieintresse skriva historiska romaner - och överhuvudtaget att boken är ett beställningsverk från förlaget (Historiska media) förtar ganska mycket av min läslust.

Samtidigt är det en intressant historia hon berättar med väldigt fina personporträtt och miljöbeskrivningar. Men det är inte så mycket utöver det. Och det är nästa lite för lättsmält tycker jag. Kanske fungerar det för att öka historieintresset bland lite yngre läsare? Det kanske är syfte gott nog och som berättigar denna typ av bokutgivning? Det var ialla fall en bok som väckte många tankar hos mig :)

Det blir ett bra läsår

Jag sitter och uppdaterar min lista över lästa böcker och inser att det - trots att jag kände att läsningen stod still för några månader sedan - blir ett bra läsår. Hittills i år har jag läst 37 böcker och jag brukar läsa ca 50 på ett helt år. Funderar därför lite på hur det kan komma sig:

• För att jag har en blogg och känner press att uppdatera :)
  
• För att jag för första åter tar med utlästa kapitelböcker för barn på min lista? (fast det har varit ganska begränsade i antal tidigare år)
• För att jag har återupptagit lyssnandet på ljudböcker? Lyssnar gör jag bara när jag ändå inte inte kan läsa (t ex när jag bakar, lagar mat etc) vilket innebär mer total lästid.
• För att jag inte har gått någon litteraturkurs denna våren? Det tar alltid längre tid att läsa en bok i studiesyfte än av rent nöje!

Antagligen en blandning av allt ovanstående kan jag tro! Just nu är jag dessutom inne i ett enormt läsflöde då jag känner en otrolig lust att läsa. Precis hemkommen från Sverige har jag en hög med pocketböcker som bara väntar. En härlig känsla!

I skuggan av oron

Om Kerstin Thorvalls bok När man skjuter arbetare är en fruktansvärd historia om den unga Hilma som förälskar sig i den äldre, men passionerade och karismatiske adjunkten Sigfrid från en fin familj och först efter bröllopet inser att hon gift sig med en psykiskt sjuk man, så är fortsättningen I skuggan av oron betydligt mindre dramatisk och hemsk, men lika bra ändå!

Böckerna om Hilma och dottern Signe är delvis självbiografiska och handlar om Kerstins Thorvalls egen familj och uppväxt. Jag vet att många läser Kerstin Thorvalls böcker just nu och vågar inte skriva så mycket om handlingen. Det är fortfarande Hilma som står i blickfånget i denna bok som utspelar sig under dottern Signes uppväxt. Den handlar om hennes kamp för att ge Signe en fast grund i livet, med trygg uppväxt och bra utbildning. Men den handlar också om den ständiga oron huruvida Signe har ärvt sin fars sinnessjukdom, och hur hon hela tiden väger och analyserar dotterns beteenden.

Den som fortfarande inte har läst När man skjuter arbetare bör börja med den. Det är två fantastiska böcker som har förmåga att trollbinda. Nu vill jag läsa nummer tre Från Signe till Alberte, som om den tar vid där I skuggan av oron slutar, bör handla om Signes väg ut i vuxenlivet. Tyvärr verkar den inte finnas i tryck så jag kanske får vänta tills jag har tillgång till ett svenskt bibliotek i augusti... Annars kan jag gå på svensk bokhandel på måndag - men jag har inte så stort hopp om att finna den där...

Stora bokbytardagen

Om jag var i Stockholm idag skulle jag ta en bok under armen och bege mig till Humlegården och byta bok med t ex Alex Schulman som verkar vara en av många som ska bege sig dit. Kul initiativ - och det ska bli kul att läsa bokbloggar som gjort roliga byten och bekantskaper under dagen.

Men nu sitter jag här i Italien och ingen vettig människa jag möter på stan vill väl byta bok med mig... Så jag slår ett slag för mitt egna bokbytes initiativ här på bloggen - där kan man välja från säkert 50-60 titlar! Bytt bytt kommer aldrig igen :)

2x Sten

Denna våren har jag läst alla 3 Sandhamns deckare av Viveca Sten. I de lugnaste vatten läste jag i februari och de följande två: I den innersta kretsen och I grunden utan skuld hade min mamma med i förra veckan. Sjukdom och mycket viloläge har inneburit mycket lästid och nu har jag redan läst ut dem båda.

Även om jag läser många deckare som ingår i serier så är jag inte helt förtjust i det. Jag vill helst kunna plocka upp en bok var som helst i serien och slippa fundera över vilka karaktärer som gift sig, fått barn, dött eller skiljt sig - och få mig till livs en bra historia helt enkelt.

I grunden är det bra historier, perfekta som avkopplande streckläsning - men efter att ha läst tre böcker av Sten så är jag inte ett dugg intresserad av de återkommande karaktärernas trassliga privata förhållanden. Det verkar vara en trend att deckare har blivit mer eller mindre synonymt med relationsromaner(?). Och min stora fråga är hur länge kan man fortsätta ta livet av folk på Sandhamn innan det börjar kännas väl krystat med så många mord på en så liten plats?

Nej, jag känner att det är dags att bryta genre ett tag nu och läsa något annat!

Matthandlare Olssons död

Liksom jag, så gillar min mamma deckare och vi brukar ha en ganska omfattande bytesverksamhet av böcker. Mycket riktigt så hade hon med sig några efterlängtade deckare när de kom ner i början av veckan. Jag varit sjuk under veckan och det har blivit en hel del läst eftersom min pappa dessutom skött mycket av hämtning och lämning av barnen. Inget ont som inte har något gott med sig :)

Det känns som längesedan jag läste Karin Wahlberg senast men så fort jag börjar läsa Matthandlare Olssons död så känner jag mig hemma. Jag gillar vad jag läser. Det är ren och skär avkoppling att lotsas fram mellan de vitt skilda miljöerna i vardagens Oskarshamn och det exotiska, folkmyllrande Istanbul samt att följa Veronica och Claes och människorna omkring dem. Intrigen är spännande och jag har svårt att gissa i förväg vad som väntar bakom nästa hörn - men steg för steg förs man i lugn mak närmre intrigens lösning.

Sen får den dessutom ett extra plus av mig för alla sina kopplingar till den gode Herr Omar och Ture Sventon. De böckerna håller jag och dottern på att beta av med stor förtjusning just nu.

Brooklyn

Det är tråkigt att mycket bra irländsk litteratur inte blir översatt till svenska, för det finns så väldigt mycket väldigt bra! Just denna boken är varken lång eller svårläst så den tycker jag man kan våga sig på även om man är ovan att läsa på engelska.

Brooklyn av Colm Tóibín vann ett av de stora bokpriserna i England, Costa book Awards, 2008.

Irland har ca 4,5 miljoner invånare idag. Från 1820 och fram till första världskriget utvandrade 5 miljoner irländare bara till Amerika där det idag finns ca 45 miljoner som hävdar att deras har främst irländskt ursprung.

Utvandringen från Irland har fortsatt långt in på 1900-talet och Brooklyn är en lågmäld berättelse om Eilise som så många irländska ungdomar utvandrade till Amerika. Hon har själv inga planer på att flytta men protesterar inte heller när omständigheterna ger henne möjligheten att resa över havet till ett jobb som har ordnats åt henne. Det är väldigt typiskt för Eilise att hon flyter fram utan att själv tycka och tänka så mycket - hon tar inte direkt ödet i sina egna händer utan låter sig ledas av andra och sin egen rädsla att inte vara till lags.

Efter ett dödsfall bestämmer hon sig att resa tillbaka till Irland och hälsa på familjen, och Eilise som varit bestämd över att återvända till New York efter ett par veckor börjar vackla och till sist har hon trasslat in sig i en situation och måste ta ställning och själv välja sin egen väg i livet.
Ett mycket starkt porträtt om vägen in i vuxenlivet.

Trädgårdsinspiration

Regnet strilar dag efter dag och det blir inte mycket av alla trädgårdsplaner jag hade för våren. Jag skulle gärna hämta lite inspiration i nyutkomna Livet i solen – skapa din egen medelhavsträdgård av Peter Englander i väntan på bättre väder.

På adlibris kan man provläsa och se några av de fantastiska bilderna i boken.

*drömma drömma drömma*

Den perfekte vännen

När jag läste Jonas Karlssons första novellsamling Det andra målet så tyckte jag att var novellerna var genialt sammanbundna, men jag tyckte språket bitvis var lite simpelt och det kändes som jag tjuvläste någons gymnasieuppsats.

I Den perfekte vännen känner man direkt igen de vardagliga situationerna som utvecklas och blir så pinsamma att jag som läsare tycker det blir jobbigt att läsa vidare. Ni vet, som när man ser någon göra bort sig på TV och man instinktivt vänder bort huvudet. Det gör författaren väldigt väldigt bra.

Det går inte längre samma röda tråd genom novellerna som i den förra samlingen. Det medför att novellerna denna gången kan ses och läsas oberoende av varandra och att varje novell blir en egen stark berättelse. Samtidigt kan jag sakna lite det oväntade igenkännandet från hans förra samling, för det var det som fäste mig vid den boken.

Det är de långa novellerna som är de starkaste, tycker jag. Bokens längsta är över hundra sidor. Språket har jag inte längre några invändningar emot. Får jag gissa att med denna utveckling så återkommer Jonas Karlsson nästa gång med en riktigt bra roman? En sån ser jag i alla fall fram emot!

Otålig...

Det har kommit ut en massa böcker i vår som jag vill läsa. En del böcker väntar jag på sedan ännu längre tillbaka att de ska komma i pocket. Jag vill inte vänta längre!

När jag köper böcker, köper jag en hel hög åt gången, och då blir det väl dyrt att köpa inbundet. Svenskt bibliotek har jag tillgång till ca en månad om året, och det som fortfarande inte finns i pocket innan augusti kan jag förhoppningsvis låna då. Mitt problemet är denna väntan!

Jag funderar lite på läsplatta, just för att det skulle vara lättare att få nya titlar fort. Ofta vill man ju läsa en bok så snart den kommit ut och blir omskriven och recenserad. Fast jag tycker det är skandal att priset på en e-bok är 10, 20 kr lägre än för den tryckta. Förlagen har ju minimala kostnader för produktion och distribution och det måste avspegla sig i priset för att det skall vara ett intressant alternativ!

Mamma, pappa, barn

Senaste veckan har jag äntligen haft lite flyt i läsningen och Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen låg jag vaken och sträckläste i lördagskväll (natt). Det finns ett driv i boken och jag ville hela tiden vill veta hur det kommer att gå. Historien knyts ihop bra och oväntat (iaf för mig!) på slutet.

Om jag ska ha någon invändning alls så är det att den lilla flickans tankar som man får följa inte känns så realistiska. Ibland är de vimsiga och osammanhängande som man kan föreställa sig hos en treåring, men ibland för hon resonemang och är långsint på en mycket äldre nivå. Tycker jag då.

Suget efter sträckläsningsböcker har ökat betänkligt. Ser fram emot besök och påfyllning av läsning i nästa vecka!

Flickvännen

Igår när jag var på bussutflykt med dagis fick jag äntligen lite tid att läsa! Flickvännen av Karolina Ramqvist köpte jag mest för att den fått bra recensioner och den var dessutom med som en av de nominerade till Sveriges radios stora Romanpris. Det fick mig att tro att den skulle vara bra. Men jag är inte imponerad.

För det första så händer det ingenting i boken. Den beskriver ett par dagar i Karins liv och hennes oro över pojkvännen som är ute på okänt gangsteruppdrag. Men det finns inget som driver boken framåt, utan det går mest ut på att rättfärdiga tillvaron som flickvän till en gangsterkung och tränga bort tankarna på att det skulle vara något "fel" med att försörja sig kriminellt. Jag blir trött på att läsa för det tillkommer aldrig något nytt eller händer något oväntat.

För det andra jämför sitt förhållande med ett amerikanskt gangsterpar på 60-talet: Henry och Karen, och ser på Karen som en förebild för en gangsterfru. Men först efter att ha läst ut boken och googlat förstår jag bättre det sammanhanget:
"Wiseguy is a 1986 non-fiction book by crime reporter Nicholas Pileggi about life in the American Mafia. It tells the story about mobster turned informant Henry Hill with his first encounter, his experience and activities in the Mafia after joining all the way to his drug bust and joining the Witness Protection Program. It is the basis of the 1990 movie Goodfellas directed by Martin Scorsese." (Wikipedia)

Kanske var jag för dåligt påläst, men det klickar ändå inte riktigt nu när jag förstår det sammanhanget bättre. Jag tycker Flickvännen är lite för ytlig för att jag ska kunna leva mig in i och känna vad huvudpersonen går igenom. Eller är det jag som är för gammal och har förlorat min naivitet...

Dagens barnbiblioteksbesök

... höll på att sluta i katastrof, men fick en bra lösning!

Man får ju bara låna tre böcker som jag skrivit innan. Men det visade sig att de börjat registrera böckerna de lånar när de är där med skolan på deras privata lånekort. Så hon har lånat en bok i skolan, läst ut den på en dag och sedan lämnat i skolan så någon annan kan läsa den innan de går dit nästa gång. Det betyder alltså att hon bara skulle få låna två böcker idag.

När jag såg bekymrad ut så sa snälla tjejen i lånedisken att hon skulle få skit om hon lånade ut fler än tre till samma låntagare MEN däremot kunde hon gärna göra ett lånekort till mig. Och vips kan vi låna ytterligare 3 böcker varje gång vi går dit!!!

De har inga streckkodsläsare - och självutlåning har de antagligen inte ens hört talas om - så det blir en himla massa knappande på datorn när vi måste dela upp lånen på tre personer (för givetvis har även lillebror lånekort).

Men jag accepterar vad som helst (nästan) för möjligheten att utnyttja biblioteket :)

Med eget lånekort kanske jag ska se om det finns några ungdomsböcker för mig att läsa!