Drömmar om sommarlov

Två böcker om sommarlov har jag läst såhär mitt i vintern och det är inte utan att jag drömmer mig bort till varmare tider. Jag boktipsade ju lite för italienska översättare och de tog upp just sommarlov som ett fenomen som är svåröversatt. Ett italienskt sommarlov är i och för sig längre än ett svenskt men fyllt av läxor som ska göras, och att röra sig fritt på landsbygden kan vara väldigt främmande för italienska barn som ofta är mer kontrollerade. Sommar på landet är ett ganska vanligt förekommande miljö i svenska barnböcker - och de menade att friheten som ofta är förknippad därmed är svår att spegla i en översättning. 

Min personliga favorit av de två sommarlovsböckerna jag har läst är Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlssom med bilder av Eva Lindström. Både den och  Heddas bok (se nedan) passar antingen som högläsningsböcker eller att läsa själv i 7-årsåldern. Den handlar om Selma som spenderar en sommar på landet med sin mormor och morfar. Selma har en liten fågel som ingen annan kan se som pickar i bröstet. Fågelns pickande påminner henne om hur tråkig och ful hon är och att ingen vill vara hennes vän. Boken känns tidlös och hade lika väl kunnat utspela sig i min barndom som nu. 

Selmas mormor tycker det är livsviktigt att Selma lär sig simma, och varje sommar försöker och försöker hon lära Selma. För Selma är det inte så viktig men ändå sitter fågeln där i bröstet och säger ”åhh, vad pinsamt att du inte kan simma! ... Varför kan du inte bara lära dig som alla andra?” 

Selma själv tycker att det viktigaste är att ha en bästis, men det finns inte så många andra barn på landet. Fast plötsligt en dag står Snöret på vägen framför henne. Selma vill hemskt gärna vara Snörets bästis. När Snöret och Selma blir ovänner är fågeln där igen och pickar ”Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Du kan inte ha en kompis. Du bara gör fel hela tiden. Nu blir ni aldrig sams igen.”

Det blir ändå en bra sommar tillslut, Selma lär sig simma, hon och Snöret blir vänner igen och fågeln kan flytta ut från Selmas bröst. Nu när Selma inte längre är mottaglig för dess pickande så sitter den på hennes axel och vet inte riktigt var den ska ta vägen.  

I Heddas bok av Lin Hallberg berättas om Heddas sommar på landet med sin döende mormor. Mormor är pensionerad veterinär men har lite gamla patienter kvar och Hedda följer med och hjälper henne på sjukbesöken i trakten. Mormor är trött och vill ofta vila, men Hedda förstår först inte att hon är sjuk, och hon drömmer om att jobba som djurdoktor tillsammans med mormor när hon blir stor. 

Ämnet döden finns med i hela boken, det introduceras genom arbetet med djuren - ibland blir de friska, men ibland måste de hjälpa djuren att dö. De pratar även ofta om mormors häst Saga som blev gammal innan hon dog. 

Mot slutet av boken får Hedda veta att mormor är sjuk och kommer att dö och hinner bearbeta det. Mormor förklarar för henne att tiden blir till minnen - pärlor, som mormor säger och de finns kvar, när de du älskar inte finns längre.

Till sist måste jag säga något om bilderna i båda böckerna. Jag gillar Eva Lindstöms till synes lite slarviga bilder i svartvitt och fågeln som dyker upp lite här och var i Snöret fågeln och jag. Bilderna går hand i hand med Selmas tankar och känslor som uttrycks i texten. I Heddas bok fyller de färgglada teckningarna upp allt utrymme kring texten, men trots det känner jag inte alls samma samspel mellan ord och bild och jag tycker nästan bilderna motverkar det sorgliga temat i boken.