Jag har haft en föreställning om att detta är exempel på dålig barnlitteratur, och efter att ha läst första boken i serien så undrar jag vad den föreställningen kommer ifrån? Bottnar det sig i att Enid Blyton spottade ur sig bok på bok? Denna boken är i alla fall väldigt välskriven och ger inte intryck att vara något hastverk.
Därutöver ger miljöbeskrivningarna en genuin känsla engelsk landsbygd, själva deckarintrigen är väl underbygd och dessutom är det gott om komiska inslag som livar upp läsningen. Jag tycker detta är mycket bättre än t ex LasseMaja, men det kanske inte är en juste jämförelse då de är skrivna för lite mindre barn (?).
Ja, LasseMajas-böckerna är ju för lite yngre läsare men framför allt är ju dessa böckerna också skriva 50 år tidigare.. Viss skillnad. Tror att Fem-böckena har blivit rumsrena efter att ha spenderat väldigt många årtionden i kylan.:) Sådana där böcker som bibliotekarie på 70talet rynkade näsan åt. Lite som.. ja, jag vet inte, Älv-böckerna idag eller kanske Kitty-böckerna? Jag tror dock vi kan skylle många idag vuxna människors läsning på Fem-böckerna. Och rätt många människors anglofili också.=)
SvaraRaderaDet ligger nog en hel del i det du säger, att fem-böckerna ligger till grund för mycket gott ;)
RaderaAh, Femböckerna! :-) Jag har längtat i flera ar efter att fa börja läsa dem för mina barn. Nu har jag precis läst de första Lassemajaböckerna för 5-aringen och han älskade dem. Femböckerna far väl vänta ännu nagra ar antar jag? Jag minns dem som jättespännande när min pappa läste dem för mig! :-)
SvaraRaderaLM har plöjts i oändlighet av 9-åringen medan 7-åringen inte riktigt fastnat för dem. Fast det kanske är mitt fel och beror på att jag inte har haft så stor lust att läsa dem IGEN :)
RaderaFemböckerna är ju mer "på riktigt" och som högläsningsbok kanske de kan passa från ca 7-år(?)