Jag ska bara fixa en grej i köket

Den är så tragisk, Moa Herngrens brättelse om Ingrid i Jag ska bara fixa en grej i köket, men den är så levande och Ingrids konstanta förnekelse av sina problem är väldigt trovärdig.

Jag tycker kanske boken hade vunnit på att vara något kortare, för någonstans i mitten så stannar drivet av och problemen ältas om och om igen. Men boken väcker starka känslor och jag vill ta tag i Ingrid och skaka om henne. Jag vill skrika till henne att det ät dags att rycka upp sig och ta tag i sig själv istället för att låta sig bedövas av vinets rus samtidigt som hon bara sjunker allt djupare in i självförnekelsen.

Moa Herngren vill säkert väcka känslor med sin bok. Hon lyckas och hon gör det bra, riktigt bra.

Vyssan lull

Ett ovanligt bestialiskt mord inleder Carin Gerhardsens deckare Vyssan lull och jag har har svårt att läsa den detaljerade beskrivningen av mördarens totalt känslobefriade agerande.

Tragiska människoöden staplas på varandra och det är en mycket dyster läsning som inte lämnar mycket hopp. Rent berättartekniskt knyts historien ihop väl även om boken som helhet inte framstår som särskilt trovärdig (fast det kanske saknar betydelse?).

På sannolika skäl

På sannolika skäl av den italienske författaren Gianrico Carofiglio var den pocket jag köpte i Stockholm i lördags (se föregående inlägg). Det är den första av Carofiglios böcker om advokaten Guido Guerrieri som översatts till svenska.

När jag började läsa den så kände jag igen stilen mycket väl och huvudpersonens karaktär verkade välbekant. Jag började t o m fundera över om jag kanske redan läst boken och ringde hem för att fråga om den stod bland våra italienska böcker hemma i bokhyllan. Det visade sig att jag läst en annan bok i serien, nämligen Ragionevoli dubbi. Jag brukar ha svårt att läsa översättningar från språk som jag kan, men i detta fallet får Ulla Trenter en eloge för att hon fångat stämningen i orginalet utan att låta italienskan skina igenom.

Det handlar ganska mycket om huvudpersonen och hans lite trassliga privatliv, men jag gillar att läsa deckare ur rättegångssynvinkel. När boken börjar så är brottet begått och den misstänkta gript och sista delen av boken utspelar sig i rättssals miljö.

Nu borde mitt nästa läsprojekt bli att att läsa Carofiglios böcker, fast på italienska såklart!

1 bok eller 20?

När jag kom upp till Stockholm i lördags så insåg jag att jag glömt ta med mig något att läsa. Det måste givetvis åtgärdas så jag gick till närmsta Akademibokhandel och köpte en pocket för 77 kr. Jag höll på att sätta i halsen, men betalade snällt. Vanligen beställer jag mina böcker på nätet där alla pocket kostar runt 40 kr.

Dagen efter åkte vi på bakluckeloppis i Täby. Därifrån hade jag med mig böckerna på bilden. Och jag har inte betalat så mycket som 77 kr för alla dem. För 12 barnböcker - de flesta i nyskick - har jag gett 5 kr styck, totalt 60 kr alltså. Några av pocketböckerna är i lite sämre skick, men läsbara. De ingick i en låda med 40-50 böcker som min kompis köpte för 20 kr. I lådan fanns flera böcker från årets pcketutgivning, bl.a.Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón som jag snappade åt mig.
Läsdepåerna är rejält påfyllda och ojoj, vad vi ska läsa ihöst!

Öppen grav

Jag har inte riktigt koll på vilken i ordningen av Kjell Erikssons böcker om Uppsalapolisen Ann Lindell som Öppen grav är. Jag gillar serien som inte är lika hypad som många andra deckarserier och som känns genomarbetad. Så även denna bok.

Spoilervarning:
Men det slår mig vid läsningen att det kanske inte alls är någon deckare som jag läser. Visst sker det ett brott mot slutet av boken, men det kanske inte den som man tänkt sig som utsätts för brottet, och polisen - vet de ens om att ett brott är begånget? Ann Lindell upptäcker visserligen privata kopplingar till familjen i fokus men både själva gåtan och dess lösning förblir dold för henne och avslöjas bara inför oss läsare.

Jag hoppas jag inte avslöjat för mycket. Ibland är det en balansgång, hur mycket och vad man kan skriva.

Istället för att vara en deckare är boken en intressant skildring av grymma familjeförhållanden och vad år av tigande kan ställa till med. Ruggigt bra.

Albatross

När jag lockades av omslaget på Hans Gunnarssons bok Albatross så tänkte jag nog först inte på golfbollen. Hade jag vetat att golfspelandet var en sådan central del av bokens berättelse så hade jag nog inte gett den någon chans.

Huvudpersonen är en uttråkad medelålders man som spenderar sommaren i en stuga med sin sambo, sina golfklubbor, en hund och lite för mycket alkohol.

Boken har 18 kapitel, precis som antalet hål på en golfbana - bara denna detalj antyder golfens betydelse!

Det som driver mig framåt i läsningen är de citat som inleder varje kapitel. Det är kollegor, tillfälliga bekanta och släktingar som uttalar sig om huvudpersonens karaktär och antyder att något kommer att inträffa senare i boken. Kul bok, trots allt golfande!

Skummtimman / Nattfåk

Att läsa Johan Theorins deckare var ett av mina sommarprojekt och jag läste Skumtimman och Nattfåk direkt efter varandra trots att jag tyckte den första av dem, Skumtimman, var lite väl långsam.

Intrycket bestod även under läsningen av Nattfåk och därför är inte läsning av den tredje delen Blodläge något som jag prioriterar just nu.

Håpas du trifs bra i fengelset

Vad jag längtat efter att läsa Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset och jag blev sååå glad när den fanns inne på biblioteket vid sommarens första biblioteksbesök.

Svinalängorna var en fantastisk uppväxtskilldring som behandlar missbruk från ett barns synvilkel. I denna boken är det istället den vuxna systern och hennes ångerst över broderns missbruk som är i fokus. Det är insiktsfullt om anhörigskapets våndor, samtidigt tycker jag det blir lite tjatigt och jag saknar ett driv i berättandet.

Det är inte alls en dålig bok, men antagligen var mina förväntningar lite väl högt ställda.

PS. Jag ska resa bort i nästan en vecka, men jag har förberett några inlägg om böcker som jag läst i sommar, och som kommer att dyka upp här på bloggen under tiden jag är borta. Om allt fungerar som det ska.

Tävlings tips

Fru E:s bokblogg fyller två år och hon ordnar en tävling! Jag är givetvis med och hoppas vinna ett personligt bokpaket.

Giallo Svezia

Det råder en högtrycksvåg för svenska deckare i Italien just nu. Det är Stieg Larssons böcker som fått intresset att explodera. Under sommaren har man kunnat köpa svenska deckare tillsammans med dagstidningen och det har varit massor av olika författare. T ex Mankell, John Ajvide Lindqvist, Liza Marklund, Åsa larsson, Leif GW Persson, Kjell Eriksson m fl.

Ganska omedveten om denna enorma hype så köpte jag en Läckberg roman i present till en kompis och hon blev eld och lågor. Sedan frågade hon ut mig om alla möjliga författare hon ännu inte läst men hört talas om.

Väldigt roligt som svensk såklart. Men omslagen är väl ingen höjdare. De flesta böckerna är utgivna på ett och samma förlag - Marsilo, och de verkar ha valt en gemensam grafisk linje.

Giallo är det uttryck man använder för deckare på italienska, men egentligen betyder ordet gul.

Italien och Sven Ljungberg

En av de sista dagarna av vår Italien semester så avled Sven Ljungberg, en stor lokal konstnär från Ljungby.

Varje sommar reste han till Italien och målade. Det var även där han dog, 96 år gammal. Faktiskt inte så många mil från där vi befann oss på östkusten.

Sven Ljungberg har satt en stor prägel på Ljungby, inte bara genom alla de konstverk som finns till beskådan och sitt museum, utan även genom politiska utspel etc.

Boken Italien och Sven Ljungberg är en tunn samling med bilder från Italien och lite text om hur han uppfattade Italien och italienarna. Ibland fnissar jag lite igenkännande, som i beskrivningen över hur man kan gå tillväga för att skaffa kontanter till ett husköp. Det har även vi fått uppleva, även om vi löste det på ett annat vis.

Imorgon håller Ljungbergmuseet stängt eftersom Sven Ljungberg begravs, men en annan dag innan jag reser hem igen, så kommer jag gå dit och se de målningar från årets italienresa som kom att bli hans allra sista.