Jag har inte riktigt koll på vilken i ordningen av Kjell Erikssons böcker om Uppsalapolisen Ann Lindell som Öppen grav är. Jag gillar serien som inte är lika hypad som många andra deckarserier och som känns genomarbetad. Så även denna bok.
Spoilervarning:
Men det slår mig vid läsningen att det kanske inte alls är någon deckare som jag läser. Visst sker det ett brott mot slutet av boken, men det kanske inte den som man tänkt sig som utsätts för brottet, och polisen - vet de ens om att ett brott är begånget? Ann Lindell upptäcker visserligen privata kopplingar till familjen i fokus men både själva gåtan och dess lösning förblir dold för henne och avslöjas bara inför oss läsare.
Jag hoppas jag inte avslöjat för mycket. Ibland är det en balansgång, hur mycket och vad man kan skriva.
Istället för att vara en deckare är boken en intressant skildring av grymma familjeförhållanden och vad år av tigande kan ställa till med. Ruggigt bra.
Ämnesord
afrikansk litteratur
arbetarlitteratur
arkitektur
att blogga
barnböcker
bibliotek
bilderböcker
biografier
boken i framtiden
bokhandel
dansk litteratur
deckare
e-böcker
engelskspråkig litteratur
facklitteratur
familjefrågor
fantasy
film
filmatiseringar
finsk litteratur
fransk litteratur
grafiska romaner
guideböcker
handböcker
helgdagar
historia
historiska romaner
hobby
högläsning
invandrarlitteratur
irländsk litteratur
italiensk litteratur
italienska utflykter
japansk litteratur
kapitelböcker
klassiker
kokböcker
konst
kulturhistoria
litteraturpriser
livet i Italien
ljudböcker
läsning
läsplatta
läsutmaningar
moderna klassiker
norsk litteratur
noveller
om översättningar
poesi
politik
post-kolonialism
postmodernism
samhälle och ekonomi
samhällsskildring
semester
spansk litteratur
språk
svensk litteratur
tecknade serier
thriller
tidskrifter
traditioner
true crime
tv-serier
tysk litteratur
ungdomsböcker
uppväxtskildringar
utmaningar
torsdag 26 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle säga att du preciiiis steg ett steg för långt på slutet och avslöjade lite för mycket:
SvaraRadera"Ann Lindell upptäcker visserligen privata kopplingar till familjen i fokus men både själva gåtan och dess lösning förblir dold för henne och avslöjas bara inför oss läsare."
Okej att vi får veta att ett brott begås på slutet. Egentligen vill jag inte veta något alls om slutet. Sedan får jag också veta att det inte är den man tänkt sig som utsätts och att polisen inte får veta det. Lite väl mycket kringinformation kanske, men även här kan jag leva med det.
Men... när du dessutom berättar att vi får veta och inte huvudkaraktären, då blir det lite för mycket information ja.
Min regel är nog: Avslöja inget om slutet. Avslöja inte vad eller om man får veta/avslöjat för sig. Avslöja inte att det kommer en twist. Avslöja inte om någon dör.
Kanske finns det fler regler.. hmm... =)
feuerzeug: Ja, det är en balansgång hur och vad man kan skriva om en bok och det var tråkigt att du tycker jag skrev för mycket i detta fallet.
SvaraRaderaJag anser att denna bok är mycket ovanlig inom deckargenren och ville understryka det. Vad jag skrev om slutet är egentligen uppenbart ganska tidigt i boken.
Men det är ett gränsfall. Jag får skriva in spoilervarning i inlägget, även om det nu är försent för dig :)