Först när givaren är död

En anledning till min förvirring vad gäller karaktärerna i Mari Jungstedts deckarserie beror nog på att innan jag lyssnat färdigt på Den dubbla tystnaden lånade jag hem Anna Janssons nyaste deckare Först när givaren är död från Bibblan. Eftersom det är ett 7-dagarslån så var det lite bråttom och jag hann inte vänta med att börja tills den andra var avslutad.

Att det finns två kvinnliga deckarförfattare (dvs både Anna jansson och Mari Jungstedt) som har förlagt handlingen till Gotland är antagligen en slump. Jag vet inte med säkerhet om deras serier började komma ut ungefär samtidigt men jag upptäckte dem båda vid samma tid och jag har ofta svårt i början av böckerna att plocka fram rätt rollsättning ur minnet och får flyt i berättelsen.

Jag håller med Fina Matildas mamma, som kommenterade under det förra inlägget: nu spelar huvudrollsinnehavarna en större roll och de har ju ett eget liv att leva - vilket i sin tur innebär att störst behållning får man när man läser böckerna i rätt ordning.

Vad jag tyckte om boken? Jo, den var riktigt bra och spännande. Även om man får ta en del med en nypa salt så fanns det en del intressant Gotländsk historia i boken och det var inte alls självklart vem som var den skyldige.

Däremot har jag inte läst boken innan denna (Inte ens det förflutna) utan köpt den på pocket för att läsa i höst - och tyvärr vet jag nu lite som jag helst inte hade velat veta om före...

Jag velar lite om vad jag ska läsa härnäst. Jag har lånat hem Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström men funderar över om jag orkar med en till deckare nu, eller om jag ens hinner innan vi åker från Sverige om en vecka - jag måste nämligen även läsa Macbeth de närmsta dagarna eftersom den inleder höstens engelska litteraturstudier. Hrm. Får se hur det blir...

Den mörka änglen / Den dubbla tystnaden

Den första av dessa böcker; Den mörka änglen av Mari Jungstedt lånade jag av min kusin och läste på några dagar. Vad ska jag jag säga - den gjorde inget större intryck helt enkelt.

Däremot lyssnade jag sedan på Den dubbla tystnaden som min pappa införskaffat via något bokklubbserjudande och den tyckte jag var klart bättre med intressantare karaktärer.

Nu finns det väldigt många olika deckarserier och ibland har jag svårt att hålla reda på vilka karaktärer som hör ihop med vilken författare, men när man börjar läsa en bok brukar de falla på plats i minnet.

Karaktärernas privatliv gör att man nästan måste läsa böckerna i rätt ordning för att hänga med i handlingen. Läser man i omvänd ordning kan man få reda på sådana detaljer att det förtar spänningen i en föregående bok som man ännu inte läst. Komplicerat.

Jag kan inte minnas att det var så i t ex Sjöwall/Wahlöös serie om Martin Beck!? De böckerna tror jag att jag läste med nöje och helt utan inbördes ordning. (Det är dock många år sedan och jag reserverar mig för att jag minns fel.)

Say cheese!

Sedan flera år är Charlie och Lola böckerna av Lauren Child riktiga favoriter hos barnen och de tröttnar aldrig på dem. I helgen när jag var i London fyllde jag på barnens samling med den här som heter Say Cheese! och är precis lika rolig och bra som övriga böcker i serien.

Jag tycker bilderna i collage stil är underbara. Mig påminner de om svenskt 70-tal och böcker som Alfons Åberg och Lilla spöket Laban. Undrar om författaren har sett dem eller om det funnits liknande trender även bland engelska bilderböcker tidigare!? Jag är inte så bevandrad att jag känner till det.

Igår kväll tyckte jag det var försent för godnattsaga när dottern gick och la sig efter klockan 9, men när hon då föreslog att hon skulle läsa Say Cheese som godnattsaga till mig istället så kunde jag ju inte säga nej. Hon är otroligt duktig. Trots att ingen har läst boken högt för henne sedan hon fick den kunde hon utan problem läsa alla orden. På engelska. *Stolt mamma*

Namnet

Jag har precis bytt namn på denna nya blogg. Får se om jag behåller detta eller byter igen. Min läsdagbok verkade inte som ett bra namn om någon mot förmodan kommer lägga upp den som favorit så kan det ju verka förvirrande för den personens egna läsare. Jaja.

Genväg

Jag jobbar med att överföra bokinlägg från min andra blogg just nu. Så det kommer finnas ett litet arkiv redan från början. Smart va :)

Bokutmaning

Denna blogg behöver fyllas med innehåll innan jag pushar den på min vanliga blogg. Därefter kommer allt bok och läs relaterat skrivas härinne. Så längepublicerar jag denna utmaning från Fina Matildas mamma på båda bloggarna. Det handlar om att lista 15 böcker som berört en. 15 är väldigt många och som tur är har jag skrivit ned alla böcker jag läst under ganska många år. Det är kul att tänka tillbaka - många böcker har jag helt glömt bort.

Här kommer listan - helt utan inbördes ordning!

Fingersmith av Sarah Waters (på sv: Ficktjuven)
Inte en utan två (eller fler?) gånger tar handlingen en sådan vändning att man som läsare står där och häpnar över att man låtit sig luras och dupleras så totalt. Helt lysande.
The Innocent av Ian McEwan
Briljant kriminaldrama.
The woman who walked into doors av Roddy Doyle (på sv: Kvinnan som gick in i dörrar)
För att jag älskar Irland och vet att den förskönande bilden inte alltid stämmer.
Paula Spencer av Roddy Doyle
Uppföljningen av ovanstående bok.
Tusen strålande solar av Khaled Husseini
För insynen i en okänd kultur.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Det komiska ingenkännandet av att växa upp på 70-talet fastnar i halsen när handlingen övergår i tragisk barndomsskildring.
Musselstranden av Marie Hermansson
Är en av de bästa böcker jag läst, men jag kommer inte längre ihåg vad den handlar om så jag måste nog läsa om den snart...
Vågorna Alma, vågorna av Cilla Naumann
(Här kunde jag kopiera in texten från övenstående bok!)
Oracle night av Paul Auster
Fortfarande den enda boken jag läst av honom och det borde helt klart vara flera.
White teeth av Zadie Smith
Hennes debutroman var otrolig och lovade så mycket - men jag har blivit besviken på senare böcker och senaste åren vet jag inte ens vad (om) hon gett ut.
An equal music av Wikram Seth (på sv: Kärlekens musik)
Jag har skrivit ned alla böcker jag läst sedan 1997 och satt ett personligt betyg baserat på min upplevelse. Detta är den enda bok som fått max betyget 5. En otrolig kärlekshistoria. Eftersom ingen annan bok nått upp till samma nivå har jag efter denna bok aldrig satt något betyg högre an 4,5
Som om jag vore där av Slavenka Drakulic
Nästa som rör mig av Bodil Malmsten
Jag minns att jag förtrollades av hennes språk när jag läste denna boken.
Supermat av Helena Nyblom
Har jag just läst och den väcker många tankar som jag tror kommer påverka maten i vår familj framöver. Det är väl att beröra om något!
Det blåser på månen av Eric Linklater
Listan borde rymma många fler barn- och ungdomsböcker men nu fanns det bara en plats kvar på min lista av 15 så det får bli denna som representerar hela den viktiga barn- och ungdomslitteraturen.

Svart stig

Jag läser ju en massa svenska deckare och blev förvånad när jag hittade denna deckare av Åsa Larsson från 2006 i min kusins bokhylla och insåg att jag faktiskt inte läst den trots att jag har läst den senare utkomna Tills dess din vrede upphör.

Svart stig, tycker jag, är ganska mycket bättre än hennes senare bok. Men deckare är deckare och utöver spänningen i romanen så är väl inte den litterära upplevelsen så djup.

En sak som stör mig i denna boken är det övernaturligas avgörande för bokens handling och upplösning. Jag gillar böcker där handlingen tar en oväntad vändning. Sarah Waters gör det på det mest briljanta sätt i Fingersmith (på sv: Ficktjuven) men att som Åsa Larsson låta en synsk person se händelserna i förväg och planera för sitt agerande då tar hon från mitt sätt att se det bort spänningen - som trots allt är grunden för en spänningsroman.

Nu kommer fortsätta beta av lite svenska deckare i snabb takt innan jag åker hem från Sverige. Jag har lånat några på bibblan som ligger i en hög och väntar. Fast helgens besök i London resulterade i en hel hög med engelska romaner från de små (men ack så goda) systerförlagen Granta och Portobello där min svägerska jobbar som jag verkligen längtar efter att sätta igång med. Men den som väntar på något gott...

Sputnik älskling

Jag spenderar kvällarna denna veckan med en trevlig japan: Hakuri Murakami. Den ENDA av alla böcker från min långa lista som fanns inne på biblioteket i måndags (kan det bero på att de flesta böcker var svenska deckare utgivna det senaste 1,5 året??). Det är första boken jag läser av honom "Sputnikälskling" och det ger mersmak. Eftersom jag vet att sambon dessutom har några (dock översatta till engelska) så kan jag fortsätta läsa honom i höst när vi är hemma igen.

Jag frossar gärna i svenska deckare. Igår fick jag låna Marie Jungstedts "den mörka änglen" av min kusin - den ska jag sätta tänderna i härnäst. För att inte tala om engelska deckare, men då ska de vara i den klassiska andan och det finns färre och färre av dem tyvärr: P D James och Ruth Rendell, typ. Men det är ändå böckerna/ författarskapen som jag läser i i pauserna mellan deckarna som sätter sig kvar och blir de verkliga favoriterna: Roddy Doyle, Cilla Naumann, Sarah Waters etc.

Jag vill ha en egen måne

Vi kom trots goda förutsättningar inte iväg till biblioteket i fredags em. Eller - vi kom iväg, men vi kom inte in eftersom de höll på att stänga. Trots att jag både frågat familjen och kollat internet för att se om det var sommartider som gäller nu så hittade jag inga belägg för det - förrän det var försent och dörren låstes framför näsorna på oss.

Besvikna fick vi åka hem igen. Jag som under resan hit läst ut "Sonat för Miriam" - en mycket bra bok av Linda Olsson, var desperat efter nya böcker och barnen som hela dagen sett fram emot biblioteksbesöket var nära explosionsgränsen.

Istället fick jag börja leta i bokhyllorna hemma hos mamma och pappa. De böcker som jag vill läsa är lästa för länge sedan, men där stod en tunn bok som fångade min blick: "Jag vill ha en egen måne" om Ted Gärdestad. Kanske inte en bok jag trodde att jag ville läsa. Men i sommar har vi lyssnat på och sjungit med i "Sol, vind, och vatten" hundratals gånger och varje gång som strofen ..."jag tror att livet får ett lyckligt slut" stockar det sig i halsen och ögonen bränner. Var tog hans tro på livet vägen, vad gick fel - hur kom hans liv att sluta så tragiskt!?

Jag läser kanske inte varje ord i boken skriven av Teds bror Kenneth, men jag gör nedslag i texten och lär känna en människa som tidigare bara varit synonym med sina hitlåtar för mig. En bok som kanske varit ointressant om jag hittat den för ett år sedan, men som just nu är både spännande och gripande.

Ett oväntat möte.