Jag läser 12-åringens böcker

Min son har läst flera böcker av Michael Morpurgo. Det började med att han tyckte böckernas omslag, alltid med ett djur, var så fina. I berättelserna står djuret i fokus och dess förhållande till en speciell människa.

Så gav jag honom War Horse - kanske den mest välkända av Morpurgos böcker - och han tyckte inte alls om den. Han avslutade den inte ens.

Ska jag vara ärlig så gjorde inte jag det heller, varken gillade eller avslutade boken alltså. Det är en otäck bok som utspelar sig mitt i andra världskriget. Det är mycket militära termer som inte alltid är så lätta att förstå så även om inte boken är speciellt omfattande så tyckte jag det räckte efter drygt hälften.

Den andra av hans böcker som jag precis läst är Mark Haddon The Curious Incident with the Dog in the Night-time. (Av en slump upptäckte jag att den går som radioteater på barnradion just nu.)

Boken är i vilket fall helt underbar. Berättarjaget Christofer går i specialskola och befinner sig i autismspektrumet. Det är fascinerande att följa hans tankar som framstår som väldigt logiska - även om inte omvärlden alltid uppfattar dem som sådana.

Boken börjar med en död hund och ägaren Mrs Shear ger Christofer skulden. Eftersom han älskar Sherlock Holm beslutar han sig för att i sann detektivanda ta reda på vem den verklige mördaren är. Det börjar som ett ganska oskyldigt äventyr, men får stora konsekvenser för Christopher.

Det är en spännande berättelse men för mig är den riktigt stora behållningen den värme och kärlek för barn som Christopher som måste ligga bakom skrivandet av boken.

Även min son gillade den här boken väldigt mycket. Under tiden jag läste den undrade han hela tiden hur långt jag kommit men var väldigt noga med att inte spoila fortsättningen för mig. Inte ens när jag fråga rakt ut om en viss sak skull hända - så avslöjade han ett pip.