Flickan under gatan

Ups, jag höll nästan på att glömma att blogga om Roslund & Hellströms bok Flickan under gatan som jag läste ut i helgen.

I dubbel bemärkelse handlar boken om gatubarn i svåra omständigheter. Temat känns bitvis jobbigt, men det är engagerat skrivet och berör.

Själva deckarhistorien handlar om en kvinna som hittas död i anslutningen till tunnelsystement under Stockholms gator. För omväxlings skull är jag inte så intresserad av upplösningen av gåtan, utan det är misären och de illa medfarna barnen som lämnar mig berörd av boken.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

I över två veckor har jag vid tillfälle lyssnat på Jonas Jonassons succébok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Den är lång, den är totalt osannolik och den är ofattbart rolig.

Oj, vad jag skrattar när författaren hänvisar till Arto Paasilinnas komik. Sedan början av boken var en av mina tankar varit just att jag inte läst något med sån här härlig humor sedan jag hade en period på 90-talet då jag plöjde just Paasilinna.

Men den är som sagt lång och jag kände mig klar med boken vid drygt två tredjedelar. Visst är det kul att fortsätta följa Allan Karlsson vidare öden och äventyr, men tillslut räcker det liksom. Att allt omöjligt kan hända har man redan förstått och jag slutar skratta och förvånas över de förvecklingar han råkar in i.

Ett intryck består: historiskt är hundra år är ett mycket långt liv och det finns de som upplevt vad min generation kan tycka tillhöra förhistorien.

Hänga på trenden!

Mitt i den uppmärksamhet som nu råder kring svenska deckare här i Italien verkar man publicera allt man kommer åt i förhoppning att hitta "nya" Stieg Larsson! (inget fel i det - bara kul med publicitet kring svensk litteratur)

Idag fick jag med ett provtryck från boken L'alfabetista av Torsten Pettersson, med trycket "Il thriller svedese che non puoi non leggere" (typ: en svensk deckare du inte får missa). Boken heter Ge mig dina ögon på svenska och kom ut 2008. Den finns inte att köpa via Bokus och själv har jag aldrig hört talas om Torsten Pettersson. Har du?

Tänk att man kan upptäcka nya svenska författare i utlandet!

Jag tävlar!

Bloggen Barnboksprat har en tävling där man kan vinna boken Bomben i matlådan. Eftersom min (nästan) 8-åring alltid är sugen på nya böcker så är jag givetvis med och tävlar.

Håll tummarna!

På fast mark

Jag tycker inte jag åstadkommer någonting, men plötsligt börjar ett möjligt litteraturuppsats ämne ta form i tankarna, och genast känns allt lite lättare. Nu känner jag att det faktiskt finns lite fast mark under vattenmassorna jag trampar runt i!

Men vad läser jag då?

Det är tomt med recensioner här just nu. Läser gör jag för fullt, men det går sakta med skönlitteraturen. Jag har nyligen börjat med en Hellström Roslund deckare som jag glömt namnet på, men den utspelar sig i Stockholms kloaksystem. Dessutom har jag åter börjat lyssna på ljudböcker och när jag pysslar här hemma (ja, lagar mat och styker - om man kan kalla det för pyssel...) håller på att ta mig igenom Hundraåringen som klev ut... Den lämpar sig mycket bra för lyssning, fast den är lååång känns det som.

Annars har jag läst en massa magasin som jag hade med från Sverige. Yourlife överraskade mig verkligen med intressanta artiklar och mycket bokrelaterat innehåll.
Dessutom har Mia Skäringer nu börjat blogga på deras hemsida vilket ger tidningen extra stjärnor av mig! Språktidningen är en gammal favorit som alltid är läsvärd. Jag hade även fått ett gratisnummer av Camino som lyfter fram och tillgängliggör miljöfrågorna. Jag vet inte om detta nummer var extra modeinriktat, men det känns kanske inte som det men angelägna miljöfrågan för mig...

Sen läser jag en hel massa kurslitteratur. Om jag räknat rätt har jag Jag har varit duktig och läst en hel del av skönlitteraturen under sommaren, men jag lovar att det räcker till ändå! Närmsta dagarna måste jag dessutom välja en skönlitterär bok att skriva c-uppsats om. Ojoj - det är verkligen inte så lätt... Det heter dessutom inte längre c-uppsats. På engelskan säger de Bachelor-thesis, men vad kallas uppsatsen egentligen för nu för tiden?

På önskelistan

Jag fyller år under hösten och efter en tids funderande har jag kommit fram till att vad jag verkligen vill ha är en läsplatta. Verkligen aktuellt eftersom vi just nu diskuterar vilt här hemma var vi ska göra av alla våra böcker. Vi är i stort behov av nya hyllor då alla de böcker jag köpte i Sverige i somras fortfarande ligger nedpackade i två lådor pga platsbrist. För första gången någonsin har sambon nämnt möjligheten att göra sig av med böcker. Så illa är det ställt :)

Brödern Lejonhjärta i kvadrat

Det mesta som kommer ur munnen på min snart-8-åring handlar nu för tiden om Jonathan, eller Tengilsknektarna eller vad som kan tänkas hända i Nangilima.

Hon har helt fått dille på Bröderna Lejonhjärta. Antingen kan man hitta henne med näsan i boken, annars lyssnande till Astrid Lindgrens egen inläsning på CD, eller möjligen framför filmen på DVD. Däremellan kommer det emellanåt en utläggning om teatern från Vimmerby i somras.

Vilken förmån det är att få uppleva och iaktta läsglädjen hos sina barn!

Den farliga leken

Efter en månad med massor av läsning så har det varit lite sämre sedan vi lämnade Sverige. Den farliga leken av Mari Jungstedt hann jag faktiskt låna och läsa ut innan vi åkte därifrån, men jag har inte riktigt hunnit med bokbloggen sedan dess.

Jag hade faktiskt rejält tröttnat på Mari Jungstedts deckarserie som utspelar sig på Gotland. Ändå har jag fortsatt läsa hennes böcker när de kommer ut - av gammal vana antar jag. Därför blev jag rejält överraskad av denna boken som är klart bättre än tidigare.

En anledning kan vara att de tar sig utanför Gotland och perspektivet blir lite större på något vis. Ämnet anorexia känns även det relevant och passar in i själva deckarstoryn. Jag upplever även att huvudpersonernas personliga relationerna är nedtonade och det gillar jag. Tycker inte om när man måste ha koll på vad som hänt i föregående bok för att hänga med i handlingen. När jag läser en deckare föredrar jag att deckarstoryn står i förgrunden!

Jag ska bara fixa en grej i köket

Den är så tragisk, Moa Herngrens brättelse om Ingrid i Jag ska bara fixa en grej i köket, men den är så levande och Ingrids konstanta förnekelse av sina problem är väldigt trovärdig.

Jag tycker kanske boken hade vunnit på att vara något kortare, för någonstans i mitten så stannar drivet av och problemen ältas om och om igen. Men boken väcker starka känslor och jag vill ta tag i Ingrid och skaka om henne. Jag vill skrika till henne att det ät dags att rycka upp sig och ta tag i sig själv istället för att låta sig bedövas av vinets rus samtidigt som hon bara sjunker allt djupare in i självförnekelsen.

Moa Herngren vill säkert väcka känslor med sin bok. Hon lyckas och hon gör det bra, riktigt bra.

Vyssan lull

Ett ovanligt bestialiskt mord inleder Carin Gerhardsens deckare Vyssan lull och jag har har svårt att läsa den detaljerade beskrivningen av mördarens totalt känslobefriade agerande.

Tragiska människoöden staplas på varandra och det är en mycket dyster läsning som inte lämnar mycket hopp. Rent berättartekniskt knyts historien ihop väl även om boken som helhet inte framstår som särskilt trovärdig (fast det kanske saknar betydelse?).

På sannolika skäl

På sannolika skäl av den italienske författaren Gianrico Carofiglio var den pocket jag köpte i Stockholm i lördags (se föregående inlägg). Det är den första av Carofiglios böcker om advokaten Guido Guerrieri som översatts till svenska.

När jag började läsa den så kände jag igen stilen mycket väl och huvudpersonens karaktär verkade välbekant. Jag började t o m fundera över om jag kanske redan läst boken och ringde hem för att fråga om den stod bland våra italienska böcker hemma i bokhyllan. Det visade sig att jag läst en annan bok i serien, nämligen Ragionevoli dubbi. Jag brukar ha svårt att läsa översättningar från språk som jag kan, men i detta fallet får Ulla Trenter en eloge för att hon fångat stämningen i orginalet utan att låta italienskan skina igenom.

Det handlar ganska mycket om huvudpersonen och hans lite trassliga privatliv, men jag gillar att läsa deckare ur rättegångssynvinkel. När boken börjar så är brottet begått och den misstänkta gript och sista delen av boken utspelar sig i rättssals miljö.

Nu borde mitt nästa läsprojekt bli att att läsa Carofiglios böcker, fast på italienska såklart!

1 bok eller 20?

När jag kom upp till Stockholm i lördags så insåg jag att jag glömt ta med mig något att läsa. Det måste givetvis åtgärdas så jag gick till närmsta Akademibokhandel och köpte en pocket för 77 kr. Jag höll på att sätta i halsen, men betalade snällt. Vanligen beställer jag mina böcker på nätet där alla pocket kostar runt 40 kr.

Dagen efter åkte vi på bakluckeloppis i Täby. Därifrån hade jag med mig böckerna på bilden. Och jag har inte betalat så mycket som 77 kr för alla dem. För 12 barnböcker - de flesta i nyskick - har jag gett 5 kr styck, totalt 60 kr alltså. Några av pocketböckerna är i lite sämre skick, men läsbara. De ingick i en låda med 40-50 böcker som min kompis köpte för 20 kr. I lådan fanns flera böcker från årets pcketutgivning, bl.a.Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón som jag snappade åt mig.
Läsdepåerna är rejält påfyllda och ojoj, vad vi ska läsa ihöst!

Öppen grav

Jag har inte riktigt koll på vilken i ordningen av Kjell Erikssons böcker om Uppsalapolisen Ann Lindell som Öppen grav är. Jag gillar serien som inte är lika hypad som många andra deckarserier och som känns genomarbetad. Så även denna bok.

Spoilervarning:
Men det slår mig vid läsningen att det kanske inte alls är någon deckare som jag läser. Visst sker det ett brott mot slutet av boken, men det kanske inte den som man tänkt sig som utsätts för brottet, och polisen - vet de ens om att ett brott är begånget? Ann Lindell upptäcker visserligen privata kopplingar till familjen i fokus men både själva gåtan och dess lösning förblir dold för henne och avslöjas bara inför oss läsare.

Jag hoppas jag inte avslöjat för mycket. Ibland är det en balansgång, hur mycket och vad man kan skriva.

Istället för att vara en deckare är boken en intressant skildring av grymma familjeförhållanden och vad år av tigande kan ställa till med. Ruggigt bra.

Albatross

När jag lockades av omslaget på Hans Gunnarssons bok Albatross så tänkte jag nog först inte på golfbollen. Hade jag vetat att golfspelandet var en sådan central del av bokens berättelse så hade jag nog inte gett den någon chans.

Huvudpersonen är en uttråkad medelålders man som spenderar sommaren i en stuga med sin sambo, sina golfklubbor, en hund och lite för mycket alkohol.

Boken har 18 kapitel, precis som antalet hål på en golfbana - bara denna detalj antyder golfens betydelse!

Det som driver mig framåt i läsningen är de citat som inleder varje kapitel. Det är kollegor, tillfälliga bekanta och släktingar som uttalar sig om huvudpersonens karaktär och antyder att något kommer att inträffa senare i boken. Kul bok, trots allt golfande!

Skummtimman / Nattfåk

Att läsa Johan Theorins deckare var ett av mina sommarprojekt och jag läste Skumtimman och Nattfåk direkt efter varandra trots att jag tyckte den första av dem, Skumtimman, var lite väl långsam.

Intrycket bestod även under läsningen av Nattfåk och därför är inte läsning av den tredje delen Blodläge något som jag prioriterar just nu.

Håpas du trifs bra i fengelset

Vad jag längtat efter att läsa Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset och jag blev sååå glad när den fanns inne på biblioteket vid sommarens första biblioteksbesök.

Svinalängorna var en fantastisk uppväxtskilldring som behandlar missbruk från ett barns synvilkel. I denna boken är det istället den vuxna systern och hennes ångerst över broderns missbruk som är i fokus. Det är insiktsfullt om anhörigskapets våndor, samtidigt tycker jag det blir lite tjatigt och jag saknar ett driv i berättandet.

Det är inte alls en dålig bok, men antagligen var mina förväntningar lite väl högt ställda.

PS. Jag ska resa bort i nästan en vecka, men jag har förberett några inlägg om böcker som jag läst i sommar, och som kommer att dyka upp här på bloggen under tiden jag är borta. Om allt fungerar som det ska.

Tävlings tips

Fru E:s bokblogg fyller två år och hon ordnar en tävling! Jag är givetvis med och hoppas vinna ett personligt bokpaket.

Giallo Svezia

Det råder en högtrycksvåg för svenska deckare i Italien just nu. Det är Stieg Larssons böcker som fått intresset att explodera. Under sommaren har man kunnat köpa svenska deckare tillsammans med dagstidningen och det har varit massor av olika författare. T ex Mankell, John Ajvide Lindqvist, Liza Marklund, Åsa larsson, Leif GW Persson, Kjell Eriksson m fl.

Ganska omedveten om denna enorma hype så köpte jag en Läckberg roman i present till en kompis och hon blev eld och lågor. Sedan frågade hon ut mig om alla möjliga författare hon ännu inte läst men hört talas om.

Väldigt roligt som svensk såklart. Men omslagen är väl ingen höjdare. De flesta böckerna är utgivna på ett och samma förlag - Marsilo, och de verkar ha valt en gemensam grafisk linje.

Giallo är det uttryck man använder för deckare på italienska, men egentligen betyder ordet gul.

Italien och Sven Ljungberg

En av de sista dagarna av vår Italien semester så avled Sven Ljungberg, en stor lokal konstnär från Ljungby.

Varje sommar reste han till Italien och målade. Det var även där han dog, 96 år gammal. Faktiskt inte så många mil från där vi befann oss på östkusten.

Sven Ljungberg har satt en stor prägel på Ljungby, inte bara genom alla de konstverk som finns till beskådan och sitt museum, utan även genom politiska utspel etc.

Boken Italien och Sven Ljungberg är en tunn samling med bilder från Italien och lite text om hur han uppfattade Italien och italienarna. Ibland fnissar jag lite igenkännande, som i beskrivningen över hur man kan gå tillväga för att skaffa kontanter till ett husköp. Det har även vi fått uppleva, även om vi löste det på ett annat vis.

Imorgon håller Ljungbergmuseet stängt eftersom Sven Ljungberg begravs, men en annan dag innan jag reser hem igen, så kommer jag gå dit och se de målningar från årets italienresa som kom att bli hans allra sista.