Mårten Melin har skrivit flera böcker om eleverna på Skogsbingelskolan. Jag har bara läst en av dem, Jag är Love - och den tyckte jag var både rolig och underfundig. Från början verkar karaktärerna i boken vara ganska så normala ungdomar men när Love ankommer till Skogsbingelskolan blir det klart att de som går i skolan går där för att de har någon superkraft som de är där för att lära sig hantera. Med ett namn som Love börjar man förstå vad de är för superkrafter hjälten i boken besitter!
Det är en miljö som borde passa väldigt bra i serieform och visst, serien är både underhållande och smårolig men jag tycker ändå att det som var så bra i boken inte riktigt kommer fram i serien - nämligen att i boken kändes karaktärerna som ganska vanliga ungdomar men med olika superkrafter.
Jag tycker inte bilderna i serien levandegör karaktärerna på samma vis som texten i Melins bok. Jag upplever figurerna som ganska banala och tänker att serien passar lite mindre barn än boken riktade sig till.
Jag tycker inte bilderna i serien levandegör karaktärerna på samma vis som texten i Melins bok. Jag upplever figurerna som ganska banala och tänker att serien passar lite mindre barn än boken riktade sig till.
Det är en stor skillnad mot Hanna Gustavssons seriebok om Iggy som jag nämnde i ett inlägg häromdagen. Iggy känns verkligen inte banal utan som en vanlig, riktig fjortonåring i vars liv och situation det är mycket lätt att leva sig in och relatera till oavsett om det egna livet ser ut som hennes eller inte.
Det är inte riktigt rättvist av mig att jämföra de två serierna, jag inser att de är helt olika och båda är läsvärda även om de kanske har en lite olika målgrupp.
Det är verkligen kul med serier!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar. Tack :)