Henning Mankells Italienska skor som jag läste under sommaren gillade jag ju verkligen. Nu har jag lyssnat på uppföljaren Svenska gummistövlar och är inte alls lika begeistrad. Det har passerat 10 år sedan Harriet dök upp på Fredrik Welins ö och han för första gången fick reda på att han hade en vuxen dotter, Louise. Fredrik Welin började tina upp och bryta sin isolering på ön.
I Svenska gummistövlar har som sagt 10 år passerat och Fredrik har fallit tillbaka och är återigen både butter och bitter tycker jag. Han har kvar någon enstaka vän från förra boken, men de flesta är försvunna. Han har svårt att skapa nya bekantskaper även om han verkligen längtar efter en närmre relation till Lisa Molin - men han lyckas inte riktigt nå fram till henne. Så han lever där i sin ensamhet. Huset brinner ner men han finner sig tillrätta och har ingen brådska att få det uppbyggt igen. Sedan brinner ett par hus till och han funderar över vem som tänder på husen i skärgården. Jag tycker inte det blir så mycket mer spännande än så.