Snöängel

Snöängel är en säregen berättelse, när jag tycker mig få grepp så glider den  liksom undan igen. Trots sina tydliga spår av 80-tal, såsom styckmordet på Catrine da Costa, Olof Palme och trassliga telefonsladdar, så är det en tidlös berättelse som lika gärna kunde utspela sig just nu.

Berättelsen inte bara utspelar sig i Stockholm, staden är en del av berättelsen. Stadens puls och nattens lugn är en integrerad del av den historia som utspelar sig en vinter för drygt 25 år sedan. Ibland stannar jag upp och undrar vad som driver berättelsen framåt. Varje scen i boken är så levande att det är nuet och det som skall komma känns oväsentligt. Det är en märklig känsla. I en deckare så drivs man fram av frågan om vem som begått brottet, i en barndomsskildring kanske av undran över hur det skall komma att gå för barnet, i en kärleksroman kan det vara önskan om lycka för huvudpersonen som för läsningen framåt. I Snöängel räcker beskrivningen av nuet för att vilja läsa vidare.

Förutom en säregen berättelse är boken ett kollage av berättartekniker. Jag tycker mycket om den hisnande färd där berättaren liksom tar läsaren vid handen och varsamt leder oss fram till den punkt där berättelsen tar sin början: "Om vi tänker oss att vi singlar ner från vårt fågelperspektiv och tar mark i staden..." Själva huvudhandlingen övergår sedan till att vara skriven i ett tredjepersonsperspektiv och när det direkta tilltalet från bokens början återkommer i mitten av boken så får det inte samma effekt.

Mitt i boken dyker en passage av inre monolog upp där texten saknar versaler och punkt men ändå är uppdelad i regelbundna stycken. Här finns även historier som jag ibland har lite svårt att förankra i den stora berättelsen. Men jag ser en parallell till alla de bipersoner som bildar ett intrikat nät kring huvudpersonen Hedvig. Varje människas liv och varje människas berättelse korsas och påverkas av andra människor. Ibland lämnar någon spår som får livet att ändra kurs.

Det finns väldigt mycket att diskutera i denna boken. Om det finns något som driver handlingen framåt så är det frågan Vem är Hedvig? Jo, Hedvig är undflyende men samtidigt väldigt bestämd tycker jag. Hon är svår att få grepp om både för läsaren och för de som känner henne och det skulle vara väldigt intressant att diskutera henne med någon som läst boken. Det vågar jag inte ge mig in på här, då kommer jag säkert bli anklagad för att "spoila" berättelsen...