Ru

Jag skulle vilja säga att det är en otroligt vacker liten bok som Kim Thúy har skrivit om livet i Vietnam på 70-talet och livet som flykting i Kanada. För det är vackert skrivet, men historien hon berättar är å andra sidan allt annat än vacker. Genom fragmentariska men väl sammanhängande minnesbilder bygger hon upp en bild av sitt liv och sitt sökande efter en identitet efter att ha flytt från Vietnam till Kanada som 10-åring.

Det som berör mest är livet i Vietnam överhuvudtaget men mest de unga vietnamesiska flickornas situation och hur sexindustrin har blivit ett sådant naturligt inslag att det inte uppfattas som något konstigt eller fel. Men även det kärleksfulla mottagandet av kanadensarna som i sin välvilja ändå är helt blinda för flyktingarnas bakgrund, vanor och traditioner och som leder till många situationer som i efterhand ter sig komiska men som säkert inte var det i det ögonblick som de inträffade. Det finns en stark kärleksförklaring till Johanne, en kanadensisk tjej som tog emot den vilsna och blyga vietnamesiskan och som träffar mig rakt in i hjärtat och visar att det kan vara små små grejer och inte alls det storslagna som har verklig betydelse.