lördag 13 november 2010

Godnatt Mister Tom

Vi har haft som princip att godnattsagan ska vara en bok som ligger snäppet över den egna läsförmågan. Det blev så när vi tröttnade på att läsa lära-läsa-böckerna och LasseMaja kväll efter kväll för ett par år sedan. I efterhand tycker jag att det har varit en bra princip som jag tror har hjälpt vår nyblivna 8-åring att komma vidare i sin egen läsutveckling och samtidigt få lite utmaning i både språk och ämnesmässigt.

Men när vår hon nu läser de tjockaste Harry Potter böckerna själv så börjar det onekligen bli lite svårt, hon klarar helt enkelt det mesta på egen hand. Istället får vi försöka uppmuntra att läsa böcker hon inte själv skulle välja i första hand, och som kanske tar upp ämnen som inbjuder till reflektion.

Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian är en sådan bok. Det är min gamla bok som jag enligt anteckningen i boken, fick som 13-åring. Huvudpersonen Willie i boken är själv nio år så jag tycker att även yngre barn kan identifiera sig med hans tankar och känslor.

Boken utspelar sig under andra världskriget och Willie evakueras från London och hamnar hos enstöringen Tom ute på landsbygden. Han är i ganska eländigt skick när han kommer, men Willie och Tom finner tröst och hjälp hos varandra och steg för steg hittar de former för ett liv tillsammans. Boken spänner över ett enormt känsloregister, från den innerligaste glädje till ilska och djupaste sorg. På vägen uppstår en massa frågor och samtalsämnen vilket gör att den lämpar sig väldigt bra för högläsning!

3 kommentarer:

  1. Åh, den här läser barnen fortfarande på skolan och älskar. Så skönt att vissa böcker man själv läste som barn fortfarande är poppis och håller.=)

    SvaraRadera
  2. Men åh, den här läser ju barnen fortfarande på skolan där jag är i alla fall. Så kul att en del av det man själv läste I alla fall fortfarande håller.=)

    SvaraRadera
  3. Läste boken för första gången som vuxen och det är min absoluta favoritbok. Har fått många, både vuxna och barn att läsa den och de allra flesta tycker den är jättebra. Lyckades t o m få en dedikation i den av Michelle Magorian när hon var på Bokmässan i Sollentuna för en hel del år sedan. :-)

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar. Tack :)