Böcker etc

Sockerdöden

2012-01-28T15:40:00.000+01:00

Efter att ha skrivit om två riktigt riktigt bra böcker: Die Entdeckung der Currywurst och Och i Wienerwald står träden kvar, så känns det inte så inspirerande att skriva om Sockerdöden som det dessutom är ett par veckor sedan jag lyssnade på.

Jag letade ganska desperat på e-lib efter en lättlyssnad deckare. Unni Lindell och hennes kommisarie Cato Isaksen har fungerat tidigare så i brist på något som riktigt lockade fick det bli boken med den mycket märkliga titeln Sockerdöden. Även om jag efter att ha läst boken mycket väl förstår vad titeln anspelar på så låter den helt fel i mina öron - som ett nödord man hittat på i brist på annat.

Boken fungerar helt ok som bakgrund till allehanda hushållsgöromål. Jag har bla byggt en massa IKEA möbler med boken i bakgrunden, bakat (t ex semlor), fotograferat, och en hel del annat.

En medelmåttig deckare där huvudkaraktären Cato Isaksen låter sina ogrundade och helt personliga känslor mot kollegan Maria Dahle styra polisarbetet i ett fall där själva polischefen är ett av offren. Jag retar mig ofta på hur oprofessionell han är när han faktiskt även riskerar att orsaka nya offer i detta fall som har sina rötter i ett dödsfall som ligger långt tillbaka i tiden och som plötsligt blivit aktuellt igen.

Jag har bestämt mig - årets läsutmaning

2012-01-27T14:18:00.002+01:00

Den utmaning jag ger mig själv för 2012 är att läsa 10 böcker på italienska under året. Dels för att jag faktiskt behöver den språkträning det ger, dels för att det står en hel del böcker som jag har samlat på mig i bokhyllan.

Några av böckerna har jag köpt för att läsa, ett par har jag köpt i present till min sambo med baktanken att själv läsa och några har jag hittat bland hans böcker. Det värsta är att högen redan nu består av 10 böcker - men känner jag mig själv så kommer det inskaffas fler innan högen är genomläst. Någon som känner igen det problemet?

Italo Calvino - Il barone rampante. Klätterbaronen har jag givetvis läst på svenska och drömt om att själv leva uppe bland trätopparna. Helt klart dags att läsa om på italienska i en fin illustrerad utgåva vars fina framsida ses bättre i detta inlägget.

Italo Calvino - Marcovaldo. Bok som jag införskaffade till en italienskakurs, men sedan ändrades kurslistan och boken förblev oläst. Men fin är den med :)

Grazia Deledda - Canne al vento. En bok av italiens hittills enda kvinnliga nobelpristagare (1926) hittade jag i sambons hylla. Den köpte och läste han efter att ha inspirerats under vår Sardiniensemester 2010.

Susanna Tamaro - Per sempre. Ny bok som kom ut i strax innan jul som jag har börjat läsa. Känner igen stilen och språket väldigt mycket från barnboken Cuore di Ciccia av samma författare som jag läste nyligen.

Roberto Saviano - Vieni via con me. Detta är en samling berättelser som baseras på monologer som Roberto Saviano har framför på italiens tv. Författaren är ju mest känd för Gomorra, me näven denna finns på svenska med titeln Kom med mig. Köpt av mig i present till sambon.

Niccolo Ammaniti - Branchie. Jag hittade denna i bokhyllan och tyckt mycket om Niccolo Ammaniti tidigare (Io e te och filmatiseringen av Io non ho paura som jag fortfarande inte läst...) och vilj gärna läsa mer. Denna blir en bra början på fortsatt läsning.

Eduardo Nesi - Storia della mia gente. Boken vann förra årets Strega-pris och jag ansåg den en uttmärkt julklapp till sambon utan att egentligen veta så mycket om boken. Den dömdes ut totalt av honom som pretentious bullshit. Vilket givetvis gör mig ganska nyfiken! Som stregaprisvinnare kan man ju tycka den borde komma på svenska!?!

Luca Bianchini - Siamo solo amici. Bok jag valde i min bokklubb då jag fick en bok gratis. Känner inte till den mer än att jag fick den rekommenderad när jag bad om något bra av en ung italienare som utspelas i dagens samhälle.

Paolo Giordano - La solitudine dei numeri primi. Även detta en strega-prissvinnare som jag gett till sambon och som nu legat i min att-läsa-hög i flera år. Den gör mig fortfarande nyfiken, speciellt efter att ha sett filmen och fått mig förklarat att boken är så mycket bättre - men jag börjar allvarligt undra om jag någonsin kommer läsa boken... Finns på svenska!

Alessandro D'Avenia - Bianco come il latte, rosso come il sangue. Detta är ytterliga en modern, nyutkommen bok om att vara ung i Italien.

Nu återstår att se om det blir dessa tio böcker eller vilka som blir nerputtade på att-läsa-listan av nyinköp under året!

Nya funktioner

2012-01-27T10:05:00.003+01:00

Jag upptäkte av en slump på K-L's blogg att blogger numer tillåter att man kan svara direkt på enskilda kommentarer (och inte behöver skriva sin kommentar sist i listan av kommentarer). Att svara på kommentarer på det sättet på sin egen blogg är att föredra tycker jag. Fast det verkar inte funka om man har kommentarerna i ett pop-up fönster. Väljer man däremot inbäddade kommentarer så kommer den funktionen automatiskt.

Om jag är dålig på att förklara vad jag menar så kolla under föregående inlägg där jag svarat på varje enskild kommentar och se hur det ser ut.

Det hade ju varit hemskt praktiskt om denna typen av bra-att-veta nyheter kommer upp automatiskt när man går in på sina inställningssidor!(?)

Och i Wienerwald står träden kvar

2012-01-26T19:23:00.002+01:00

Jag var beredd på att Och i Wienerwald står träden kvar skulle vara bra, det var jag. Fattas bara annat efter att den vunnit Augustpris och fått fantastiska recensioner i press och på bloggar (t ex mimmimarie, Fru E och hos Anna), Men att den skulle vara så bra och innehålla så mycket, det var jag inte beredd på. Jag började med att läsa boken, men hade svårt att koncentrera mig och bytte efter ett tag till ljudboken och fastnade på en gång för Elisabeths Åsbrinks egna inläsning.

Basen i boken är de brev som pojken Otto mottog under sin vistelse i Skåne och Småland under andra världskriget. Otto är jude och får genom den svenske pastorn Birger Pernow möjlighet att komma till Sverige. Där är det meningen att han skall hamna hos en fosterfamilj, men för Otto kom vistelsen istället att till stor del handla om arbete på olika gårdar i södra Sverige. Kvar i Wien finns hela hans familj som inte har möjlighet att lämna landet, men som däremot skriver de mängder av brev till sin son i Sverige, brev som Otto sedan bevarade i hela sitt liv.

In i berättelsen som växer fram ur breven har Elisabeth Åsbrink vävt annan dokumentation; tidnings artikar, myndighetsmaterial, politiska beslut etc - vilket bidrar till en komplex bild av det judiska folkets situation. Det blir aldrig snårigt och svårt som det skulle kunna bli med så mycket källmaterial, det omfångsrika materialet det bidrar istället till att levandegöra berättelsen om Otto.

I början av boken undrar jag över författarens syfte att dra in Ingvar Kamprad i historien som växer fram. Men hans inblandning står väldigt klar i bokens andra hälft. För mig som är uppväxt i Kamprads hemtrakter känner mycket väl många av miljöerna i boken och den lokala kopplingen ger ett extra litet djup till en helt fantastisk och viktig bok. Läs den!

Currywursten

2012-01-25T13:02:00.000+01:00

Ytterligare en underhållande roman är Die Entdeckung der Currywurst (Upptäckten av Currywursten på svenska) av Uwe Timm.

Jag tycker det är intressant i vilken utsträckning andra världskriget fortfarande är så aktuellt i tysk litteratur och återkommer gång på gång. Det verkar finnas oändligt många berättelser som tar sin utgångspunkt i misären och armodet under och efter kriget.

Just denna boken är, trots att den till största delen utspelar sig under den tidsperioden, en ganska lättsam historia.

Lena Brückner är historiens huvudperson, i bokens nutid är hon en gammal, nästintill blind, dam på ålderdomshem. Berättaren som minns sin uppväxts alla sina besök i Lena Brückners korvkiosk söker upp henne för att höra henne berätta historien om hur hon upptäckte currywursten som väl närmast är att betrakta som nationalrätt i dagens Tyskland. Och det är hennes berättelse som tar sin början i Hamburg under krigets allra sista vecka år 1945.

Vem och kanske framförallt var currywursten egentligen uppfanns verkar vara en fråga som på allvar engagerar. Uwe Timms bok utspelar sig i Hamburg, men även Berlin vill ta åt sig äran av att vara ursprungsort för denna nationella delikatess, och där finns även ett museum dedikerat Currywurstens uppkomst.

Enligt mig är tyska ett väldigt litterärt språk och jag älskar verkligen dess rytm. Det flyter så naturligt, som ett språk gjort för att skriva berättelser på. Trots att jag inte har läst något på tyska de senaste åren så var det inte alls svårt att hänga med i boken och det gav mersmak. Jag funderar på att läsa om Ansichten eines Clowns av Heinrich Böll som nästa bok på tyska.

Mitt stora problem är att min hjärna fortfarande efter 7 år i Italien inte klarar av att bearbeta tyska och italienska parallellt. Varje gång vi åker till tysktalande delen av Italien för att åka skidor så får jag kortslutning i hjärnan och blandar de två språken hej vilt - startar en mening på ett av språken och avslutar på det andra. Totalt obegripligt för den stackare jag försöker tala med.

Släpp in lite sol

2012-01-24T15:32:00.001+01:00

Idag öppnar jag balkongdörren och sätter mig i dörröppningen med min kaffekopp. Att ta steget ut på balkongen och sätta mig känns lite för stort än - det är trots allt kallt och balkongen är ganska öppen och vindutsatt.

Min utsikt från fåtöljen består framförallt av en härligt blå himmel men även av en trist byggarbetsplats samt en utkastad julgran som fortfarande inte barrar!!! Otroligt, jag behåller nog den till nästa jul :)

Jag sitter och tänker på att jag borde ta och försöka blåsa lite liv i denna bloggen, men kommer fram till att jag skjuter det beslutet ytterligare en dag fram i tiden och fortsätter istället njuta av solen några minuter innan det är dags att hämta barnen.

Här. Nu.

2012-01-20T11:50:00.001+01:00

Från min balkong. Just nu.

Vi har varit inbäddade i frost och dimma hela veckan. När dimman fryser ger det intryck av att snöa. Mysigt men fruktansvärt kallt för det är så fuktigt!

Grand final

2012-01-18T12:38:00.002+01:00

Om Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman blir den sista boken som jag läste på min läsplatta eller inte, det vet jag inte än, men jag hoppas innerligt att den har ett fortsatt liv även efter denna bok!

Oavsett vilket så är det en väldigt underhållande bok. Det är en bok som lämnar mycket att analyser och tolka. Om man vill. Om man inte vill det så är det underhållande i all fall. För bokälskaren är det dessutom extra intressant att den utspelar sig bland författare och bokförlag.

Det roar mig att fundera lite över om det dubbelspel som målas upp i boken vore möjligt att genomföra i verkliga livet. Kerstin Ekman skämtar storslaget med både den bransch hon jobbar inom och med sig själv - för det är inte svårt att hitta paralleller till "författaren" Lillemor Troj som är bokens huvudperson. Likheterna mellan de två var något som babelredaktionen visst klurat ut redan i höstas upptäckte jag när jag googlade så jag var ingalunda först med den tanken. Kul att även babels intervju med Kerstin Ekman ligger kvar i babels författararkiv på svt.se. Den ska jag genast titta på!

Utdömd?

2012-01-16T15:01:00.002+01:00

Så här kan en läsplatta se ut inuti.

Frågan är om den fungerar när den sätts ihop igen?

Direkt efter att jag läst ut Grand Final i skojarbranschen igår lämnade jag över den allt sämre fungerande läsplattan till min sambo för översyn. Första omdömet är nedlåtande "de har bara använt de billigaste och enklaste lösningarna" eller i klartext "cheap shit".

I väntan på dom tar jag mig an den ansenliga högen med pappersböcker som väntar på läsning.

Årets premiär

2012-01-14T17:00:00.001+01:00

Förr, när jag bloggade som utlandsmamman så var det varje år obligatoriskt att dokumentera semlepremiären. Väldigt viktig händelse som utlandsboende! Härmed är 2012 års premiär begången och första semlan är intagen. Mmm.

Trolldomens tre skrifter - Smaragdernas bok

2012-01-14T15:33:00.000+01:00

Nioåringen har läst en ny spännande bok som hon fick låna av sin kompis och nu har hon varit snäll och ställt upp på en liten intervju om vad hon tyckte om den.

Vilken bok är det du har läst denna gången?

Trolldomens tre skrifter: Smaragdernas bok av John Stephens

Vem/Vilka handlar boken om?

Tre syskon som heter Kate, Emmasom är minst och Michael.

Vad händer syskonen? De reser tillbaka i tiden med hjälp av enbok. Den har de hittat i doktor Pyms arbetsrum på barnhemmet där de bor. De misstänker atthan är en trollkarl. Första gången är det ett misstag att de reser tillbaka itiden för Michael råkade lägga ett foto i boken och då kom de till den tiden somfotografiet togs. I detta fallet 15 år tidigare.

Kan du berätta något som händer där? Där finns en elakgrevinna som tagit tillfånga en massa barn. Syskonen försöker befria barnen menjag vill inte avslöja hur det går.

Varför är barnen på barnhem, var är deras föräldrar? Det får man reda på i slutet,men det är bäst att jag inte säger det för då får man reda på vad som händer iboken.

Vad tyckte du om boken? Att den var bra men även liteläskig.

Boken är den första i en serie, kommer du att vilja läsa deandra böckerna? Såklart, vad tror du!?

Inte bara bokhögar

2012-01-13T15:23:00.002+01:00

Tyg tyg massor utav tyg

Mitt hus är förutom av bokhögar även fullt av tyghögar och idag har jag sopat rent stora matbordet och ägnar mig åt att mäta, fota och väga tyg. Hela grejen har jag dragit igång för att jag håller på att skapa en arbetsplats där vi idag har förvaring - men då måste en massa grejer bort. Nu förbereder jag alltså Traderaauktioner till sverigeresan i februari. Som tur är är jag ute i god tid för det tar en evinnerlig tid. Ett annat bekymmer (forutom att det tar sån tid) är att resväskan jag tänkte transportera tygerna i är mer än överfull (till höger i bild) och det finns fortfarande en hel del tyger kvar i plastbacken (till vänster i bild)... Jag hade hoppats bli klar innan barnen ska hämtas, men nu måste jag ge upp och ge mig av och hämta dem. Först en snabb -men o så välförtjänt, kaffepaus bara :)

Pockettoppen 2011

2012-01-12T09:51:00.000+01:00

Jag har roat mig med att titta igenom adlibris pockettopp för 2011 och kollat vilka böcker jag läst. Gillar man inte deckare så har man nog inte läst så mycket eftersom den verkligen domineras av den genren. Jag älskar däremot deckare och har läst många av listans böcker :)

Däremot är det få av mina favoritböcker från i fjol som finns med på listan. Några favoriter finns istället i denna listan.

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari
Den farliga leken läste jag sommaren 2010 innan den kom ut i pocket och jag var allt annat än imponerad. Till och med var det så att denna boken faktiskt fick mig att bestämma för att inte längre slentrianmässigt läsa varenda deckarförfattare som kommer ut med en ny bok.

2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas
Även Hundraåringen läste jag 2010. Nej jag lyssnade på den och jag tror det var ett bra forum Otroligt rolig bok om man hänger med i alla svängar.

3. En dag av Nicholls, David
One Day läste jag på engelska i början av 2011 och den levde inte alls upp till mina förväntningar.

4. Vårlik av Kallentoft, Mons
Vårlik har jag läst av ren slentrian. Jag har inte gillat någon av Kallentofts böcker och Vårlik brydde jag mig inte om att blogga om och eftersom jag inte kommer ihåg den så antar jag att den inte gjorde något större intryck i läsande stund heller.

5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de
Sarahs nyckel står oläst i bokhyllan sedan i november. Ska snart läsa (hoppas jag!)

6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
Även om min recension av I grunden utan skuld från försommaren 2010 är ganska lam så har jag inte hunnit tröttna på Sten ännu utan kommer säkert att ge henne en chans till till tillfälle ges.

7. Niceville av Stockett, Kathryn
The Help som jag läste på engelska var en höjdpunkt under 2011. Sydstatsdialekten är bara för underbar. Nu längtar jag efter att se filmen som inte haft premiär i Italien ännu. Såklart vill jag inte se den dubbad ändå utan hoppas sambom snart reser till USA - sist han var där reste han nämligne hem samma dag den släpptes på Dvd och trots förfrågning på flygplatesn så fick han inte tag i den.

8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni
Flickan med snö i håret har jag läst men inte bloggat om. Tyckte det var en bra debut som överskred mina förväntningar och jag kommer troligen att läsa uppföljaren Pojken som slutade gråta när tillfälle ges.

9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo
Jag håller på att lyssna på Pansarhärta i bilen just nu faktiskt. Jag har sedan sensommaren lyssnat på Harry Hole serien i turordning (har bara missat Frälsaren) och är alltså framme på den senast översatta boken i serien. Att jag fastnat för Hole vore att ta i - jag tycker varje bok följer samma mönster och det blir lite tjatigt att samma saker upprepar sig i varje bok.

10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina
Tusenskönor läste jag under jullovet för ett år sedan och gav den ett ganska svalt omdöme. Trots det läste jag sedan även Änglavakter under påsken och den gillade jag betydligt mer.

11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
Även Drömmen förde dig vilse läste jag under förra jullovet och den retade mig mest även om den tog sig på slutet. Anna Jansson tillhör även hon en av de deckarförfattare som jag läst slentrianmässigt och inte bry mig om att fortsätta följa.

12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars
Trots att jag inte var så jätteförtjust i Hypnotisören så tog jag med Paganinikontraktet till stranden i somras och gillade den betydligt bättre. Perfekt läsning på stranden, läsning som tål att avbrytas av lekande barn och envisa försäljare stup i kvarten. Däremot bloggade jag aldrig om den.

13. Blodläge av Theorin, Johan
Att läsa Johan Theorin var ett av mina sommarprojekt förra året men eftersom jag varken fastnade för Skummtimman eller Nattfåk så brydde jag mig aldrig om att fortsätta med Blodläge.

14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin
Vyssan lull är en fruktansvärt mörk historia som jag tyckte var ganska jobbig att läsa.

15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
Har jag inte läst.

16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin
Har jag inte läst.

17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
Har jag inte läst. Men jag har nog läst samtliga krönikor i mama samt de bloggar hon haft och varifrån texterna är hämtade.

18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin
Ibland är streckläsningsböcker bra bara just däför att man längtar efter att sräckläsa något och det är inte alla böcker som det fungerar med. Det gjorde Mamma, pappa, barn som jag läste i pocket redan i maj 2010.

19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
Har jag inte läst.

20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas
Har jag inte läst då jag läser så väldigt lite poesi.

Resultat:
13 lästa böcker
2 böcker som jag håller på med/ska läsa inom kort
5 som jag inte har läst

Tredje gången gillt

2012-01-10T21:56:00.001+01:00

Vi har numera läsande barn men fortsätter med att läsa godnattsaga varje kväll. Jag har alltid försökt välja böcker som ligger snäppet över barnens egna läsförmåga så att läsningen blir något utöver det de klarar själva. Numera klarar nio-åringen det allra mesta (textmässigt menar jag då för en del ämnen är såklart inte lämpliga för en nioåring) själv och jag försöker hitta böcker hon kanske inte skulle välja själv.

Det betyder att det för närvarande blir en hel del av mina gamla favoriter. Lagom till jul läste vi ut Penelope, en resa i tiden av Alison Uttley som utspelar sig i början av 1900-talet samt i Maria Stuarts 1500-tal och den föll i god jord. Efter ett juluppehåll med med sporadisk läsning så började jag för några dagar sedan läsa Agnes Cecilia, en sällsam historia av Maria Gripe under högljudda protester från dottern. Skuggserien var något av det bästa jag läste som barn och jag tänkte inte ge upp så lätt. Första läspasset höll hon för öronen, andra läspasset bad hon mig sluta efter två korta kapitel och ikväll, det tredje läspasset bad hon mig fortsätta läsa så fort jag gjorde ansats att sluta. Så nu är hon fast :)

Vad vill jag då säga med detta? Jag vill inte tvinga på mina barn böcker och berättelser som de inte gillar, och såklart har det hänt att vi inte har avslutat påbörjade böcker även om det inte hänt många gånger. Jag hoppas istället att min "metod" att inte alltid låta dem välja fritt har lett till många nya favoriter och förhoppningsvis medverkar det till att bredda läsintresset. Att utmaningar föder lust helt enkelt.

Läsutmaningar 2012?

2012-01-10T10:15:00.000+01:00

Jag sitter och funderar över om jag ska ge mig själv några läsutmaningar under 2012.

2011 började jag med att läsa hyllvärmare. Det känns väl iofs fortfarande som en angelägen utmaning. Jag får inventera hyllorna framöver och kanske även ta en titt på vad sambon läst senaste året och se om det finns några guldkorn att hämta.

Mitt mål förra året var att läsa 10 böcker på italienska och det gick väl inte så bra eftersom jag bara kom upp i 7. Men min italienska lärare sa i höstas att läsa mycket skulle hjälpa mig att få ännu mer flyt i språket och banne mig om jag inte skulle klara av en italiensk bok i månaden under 2012!?

Just nu håller jag på att läsa den första boken på tyska på många år och det ger mersmak. Kanske ytterligare en eller två tyska böcker iår. Det vore kul att läsa om en gammal favorit och kanske ytterligare något nytt.

2011 läste jag även klassiska deckare utan att ha något speciellt mål, det var ren lustläsning. Jag borde uppdatera vad jag skrivit tidigare och skriva ett sammanfattande inlägg om det på bloggen. Riktigt roligt projekt som kanske fortsätter även iår, men helt utan ambitioner.

Dessutom florerar det ju mängder av läsutmaningar ute i bland bokbloggarna, men jag har inte hittat någon som jag riktigt känner mig manad att delta i ännu:

Ord och inga visor kör en Strindbergsutmaning under Strindbergsåret 2012
Enligt O kör en Boktolva som går ut på att man läser 12 nya författare under 2012
Inför årets bokmässa med nordiskt tema lockar bloggen Dantes bibliotek med en utmaning om att läsa en nordisk bok i månaden under året.

Snacka om dålig planering

2012-01-09T20:03:00.000+01:00

Sitter och tittar på vad vi ska hitta på i Sverige när vi åker "hem" på ett kortare vinterlovsbesök om en dryg månad och inser att vi åker hem samma dag som den officiella Bokrean startar. Dvs den 22 februari. Attans också.

Just nu

2012-01-09T09:51:00.000+01:00

Efter Korparna och Den drunknade som båda var jättebra, men inte så upplyftande så känns det väldigt uppfriskande att läsa Grand final i skojarbranschen. Visst är det ganska dystert emellanåt även i denna boken, men hela historen är skriven med glimten i ögat och otroligt underhållande att följa hur Lillemor och Babba lyckats hålla sin hemlighet från att bli avslöjad under alla år. Att boken dessutom utspelar sig bland författare och förlag gör den inte mindre underhållande. En bok som gärna får fortsätta lääänge än!

Sköna jullov

2012-01-08T17:50:00.000+01:00

...närmar sig ofrånkomligt sitt slut nu.

Imorgon drar skolan och vardagen igång igen efter ledigheten. Läxorna är klara, hostan borta, och det känns som om våren redan är kommen. Efter ett år på olika skolor så öppnar äntligen barnens nyrenoverade skola. Spännande för dem med nya fina lokaler och underbart skönt för mig som skjutsar och hämtar dem varje dag!

Min egen ambition är att leta jobb lite mer seriöst och inte bara förlita mig på de förfrågningar jag får om översättning emellanåt. Direkt drar jag igång med en serie engelska lektioner i sonens klass, men det tar inte så mycket tid i anspråk.

Fast som vanligt har jag lite projekt här hemma att ta tag i först. Äntligen tror jag jag har hittat en lösning till hur 7-åringens rum kan möbleras. Han får en extra stor garderob så att det förvaringsutrymme vi har i hallen på övervåningen kan bli en datorarbetsplats (och en del av grejerna därifrån således hamnar i hans rum). Således väntar ett antal IKEA besök den närmsta tiden Alltid lika kul!

Den drunknade

2012-01-08T17:31:00.000+01:00

Den drunknade är en skickligt skriven debut av författaren Therese Bohman. Miljöbeskrivningarna är väldigt bra men framförallt är det stämningen som hon skapar som är speciell och som gör att boken är så bra.

Stella är för Marina den ouppnåeliga storasystern som har allt från utseende och målvedvetenhet till det som Marina åtrår mest av av allt: Stella har Gabriel.

Boken är skriven ur lillasyster Marinas perspektiv och det är kanske därför Gabriel, Stellas kärlek och en välrenommerad författare, inte kritiseras eller nagelfars i någon djupare mening. Marina kan inte se klart i sin förälskelse och därför vet inte heller vi läsare riktigt allt om vad som försiggår egentligen. Det bidrar till en suggestiv stämmning och man kan ana att det finns någonting under ytan, något som Marina inte riktigt uppfattar förrän det kanske är försent även för henne...

Korparna

2012-01-07T22:02:00.000+01:00

Två böcker utlästa i år men fortfarande ingen bloggrecension ännu... Det måste jag åtgärda, så nu kommer en kortrecension av 2011 års Augustprisvinnare.

För blev jag lite rastlös, men när jag insåg att det inte skulle hända så mycket i Korparna av Tomas Bannerhed så kopplade jag av och njöt av språket och detaljrikedomen i berättelsen. Huvudpersonen Klas har inte den lättaste av uppväxter på gården han förväntas ta över på den småländska landsbygden på 70-talet. De höga förväntningarna på honom leder till ständigt dåligt samvete och att han distanserar sig från familjen och fadern. Dessuom blir fadern sjuk och familjens försörjning hänger på att Klas hjälper till på gården. Istället för att försöka resonera så tiger Klas och smiter undan till sina fåglar så fort han få en möjlighet. Balansen mellan att frigöra sig från föräldrarna samtidigt som kraven binder honom vid gården blir en enorm påfrestning och då han inte har någon att vända sig till så sluter sig inom sig själv.

Det hög igenkänningsfaktor på hur en tonåring resonerar och fungerar. Klas längtan efter att frigöra sig är stark, men han vet inte hur han ska hantera den. Samtidigt är rädslan att bli övergiven fruktansvärt skrämmande. När Veronica från Upplands Väsby dyker upp kommer tonårspojkens all längtan efter sammanhang och tillhörighet fram, men han vet inte hur han ska förhålla sig inför henne heller. På många sätt är Klas är en vanlig tonåring som har svårt att hantera sina besvärliga hemförhållanden. Det är en mycket stark berättelse om utanförskap och längtan.

2011 års läsning i korthet

2012-01-04T23:11:00.000+01:00

Det blev totalt 102 böcker lästa 2011, vilket är väl över genomsnittet för mig. Det beror på olika saker. Dels lyssnar jag på fler böcker än någonsin då jag för ett år sedan bytte bil och kan lyssna från USB-minnet och inte behöver köpa otympliga cd-böcker, dels har mina barn nu blivit så stora att jag läser "riktiga" böcker för dem vilket tillsammans med andra faktorer bidragit till fler lästa böcker mig.

2011 läste jag:

17 böcker på engelska. Den bästa var nog My Sister my Love av Joyce Carol Oates och roligaste upptäckten var Elly Griffiths deckarserie som lockar till merläsning!

7 böcker på italienska. Här var min målsättning att läsa 10 böcker, men det gick väl inte så bra... Vilka 7 böcker jag tillslut ändå läste finns i detta inlägget. Skärpning inför 2012.

19 böcker på läsplatta. Denna siffran var överraskande låg med tanke på hur många böcker jag läst totalt. Men vid närmare eftertanke stämmer det nog. 24 av de romaner jag läst på svenska är översatta och de finns sällan tillgängliga via e-lib varifrån den största andelen av mina e-böcker kommer. Dessutom har jag lyssnat på så många som...

26 ljudböcker. En av favoriterna här var Boken om Blanche och Marie av P. O. Enquist, men också hela Stefan Tegenfalks trilogi (Vredens tid, Nirvanaprojektet, Den felande länken) inläst av Reine Brynolfsson.

16 barn och ungdomsböcker har jag läst, varav 9 högläsningsböcker. Jag har svårt att nämna en favorit för att de har alla varit riktigt bra faktiskt.

3 faktaböcker, varav 2 koböcker (med läsavsnitt mellan recepten) är ett få, men jag brukar nog inte komma upp i många fler än så...

1 biografi är nog ett ovanligt lågt antal. Dessutom gillade jag inte Barfota änglar något vidare heller...

10 klassiker. Mängden klassiker beror till stora delar på min egen utmaning att läsa klassiska deckare som jag verkligen gillat och säkert kommer fortsätta med. Därutöver har jag läst och gillat The Age of Innocence av Edith Wharton och The Bell Jar av Sylvia Plath.

4 seriealbum. Absoluta favoriten var JA till Liv av Liv Strömquist, med Family Living - den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg som en god tvåa.

Gott nytt läsår!

2012-01-03T21:03:00.000+01:00

Min nyårshälsning kommer några dagar sent då den senaste veckan på bloggen har bestått av tidsinställda inlägg medan jag i själva verket befunnit mig i ett periodvis soligt, periodvis snöigt Dolomiterna! Vi har haft underbara skiddagar med fantastiska snöförhållanden.

Tack och lov för den gångna veckan säger jag bara - för nu är diskmaskinen är trasig, tvätthögen enorm (tack och lov fungerar tvättmaskinen), jag går på antibiotika för en envis hosta och barnen har högvis med läxor som skall vara klara innan jullovet är slut. Dessutom upptäckte jag just att mitt lån på Korparna går ut om 15 timmar (som vanligt har det inte blivit riktigt lika mycket läst som jag föreställt mig på skidresan). Inte för att jag har något emot att ägna resten av kvällen åt att läsa, men det är inte så kul att känna tidspressen.

Hoppas

2012-01-01T14:47:00.000+01:00

Hoppas gör man väl extra mycket så alldeles i början av ett nytt år. Men många av våra förhoppningar skulle nog te sig totalt ouppnåeliga och troligen även ganska patetiska för Jonna som sticker hemifrån några dagar innan jul. Hon sticker från en mamma som sviker och väljer att fira jul med sin nya kille istället för med Jonna och från en alkoholiserad mormor som skäller istället för att bry sig när Jonna ringer från rymmen och faktiskt längtar hem. Aldrig hade Jonna anat hur svårt det skulle vara att hitta jobb i julrushens Stockholm och vad man får vara beredd att ställa upp på för värme och en plats att sova på.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Barfota änglar som jag läste nyligen. Barfota änglar är en verklig historia om ett par tjejer som sticker till Asien för att fly livet hemma som inte riktigt lyckades beröra. Det gör däremot denna fiktiva berättelse om Jonna. Som tonåring skulle jag ha älskat att läsa böcker som Hoppas av Åsa Anderberg Strollo.

Boken Hoppas vann jag i höstas på Enligt O's blogg. Tack :) Nu hamnar den på hyllan för ungdomsböcker dom mina barn ännu inte är gamla nog att läsa. Men snart.

Rum 213

2011-12-30T10:10:00.000+01:00

Min 9-åriga dotter har läst ganska raslöst under stora delar av hösten och hoppat från bok till bok och haft svårt att fastna för något. Därför var det väldigt kul att se henne så totalt slukas upp av Ingelin Angerborns bok Rum 213 som hon vägrade släppa ifrån sig under annandagen.

Jag passade på att ställa några frågor föra att fånga hennes intryck av boken.

Vem handlar boken om?
Elvira, Meja och Bea som är rumskompisar på kollo. Meja och Bea känner varandra sedan tidigare, men Elvira har åkt på kollo utan att känna någon.

Vad händer dem?
De bor i rum 213. Bea säger att rummet för otur med sig för det spökar och saker försvinner. Anledningen att det spökar är att Mebel Andersson har dött i det rummet och nu spökar hon.

Vad gör tjejerna när det försvinner saker?
De misstänker olika personer och letar efter ledtrådar. Sen förstår de att det är ett riktigt spöke.

Vad tycker du om slutet på boken?
Den slutar bra och dåligt. Bra för att de får tillbaka sina saker men dåligt för dem för att de blir bästa kompisar och vill inte åka hem från kollot.

Vem passar boken?
Alla! Den är bra för att den är så spännande.

Nästa jul

2011-12-28T09:44:00.000+01:00

...tror jag att jag får skicka dottern till Sverige för att hjälpa morfar med julbaket ;)

Vi har haft väldigt lugna och sköna juldagar och att pepparkakorna blev glaserade först på juldagen bidrog bara än mer till den avkopplade stämningen i huset.

Matkassarna

2011-12-26T21:38:00.002+01:00

Att försöka samla kommentarer i julveckan visade sig vara ganska svårt men med lite god vilja kommer jag ändå upp i fyra inlägg med 10 kommentarer och nu har jag inhandlat fyra stycken matkassar. Tack snälla bloggläsande vänner och släktingar för att ni ville vara med! Matkassen var något jag ville uppmärksamma och göra extra i juletid som en gest att jag uppskattar er alla. Tack ni som ville vara med :) Tillsammans gör vi skillnad.

Nu tänker jag ta en veckas bloggpaus och fira nyår med god mat, frisk luft och en läsplatta full med läsning. Ev. kommer ett par stycken tidsinställa inlägg om jag får till dem ikväll.

Ändrade planer

2011-12-24T10:38:00.002+01:00

... i sista minuten har vi blivit inbjudna till våra grannar på julmiddag på juldagen och givetvis kan vi inte tacka nej till julmiddag på italienskt manér så vi får ändra våra planer och duka fram stora julmiddagen här hemma idag. Just nu väntar jag på att diskmaskinen ska bli klar så jag kan sätta på spisen och göra mintkyssar, koka tomtegröt och grilla revbenen.

Under tiden roar vi oss med Disney jul på TVn. Sista presenten i barnens adventskalender var en DVD som innehåller flera av favoriterna från Kalle på julafton: Tomtarnas julparad, Tjuren Ferdinand och Pluto och julgranen. Mys på julaftonsmorgonen!

Hinner (och orkar) vi så blir det en runda i stan framåt kvällen och titta på julbelysningen. Tomten kommer först i natt så barnen får fortsätta vara spänt förväntansfulla ytterligare ett tag.

...från oss alla till er alla...

2011-12-23T18:00:00.002+01:00

Kom gärna ihåg min julklapp till alla er bloggläsare! För att ta dela av den så behöver du bara lämna en kommentar på något eller några av veckans inlägg. Önskar er alla en riktigt god jul!

Som en saga i guld och rött

2011-12-22T18:29:00.000+01:00

...det var dotterns kommentar när barnen klätt granen. Jag som var nervös att den skulle få underkänt för sanningen är den att den inte tillhör de vackraste exemplaren. Visserligen ganska tät, men den lutar mer än lovligt och höjden lämnar en del att önska. Men vad är en sné gran mot tindrande barnaögon!? :)

Våra blygsamma julförberedelser är mer eller mindre klara; knäck, mandelmusslor och Ernsts kanelhjärtan är bakade. Stora julpaketet från Sverige har anlänt (efter en ganska nervös väntan) och faktiskt så ligger det några skivor griljerad julskinka i kylen, direktimporterad från Dublin härom veckan. Där står även några flaskor julmust från IKEA och vittnar om att vi är redo och julen kan komma så snart den är redo.

Det viktigaste av allt är nog ändå att barnen börjar sitt jullov nu! Ett tungt år är till ända vad gäller skolan. För ett år sedan rasade taket i deras skola och de har under ett år nu gått på två olika skolor med skolbuss och allt annat som det inneburit. Men nu är skolan deras skola äntligen färdig renoverad och efter
jullovet kan de återvända dit - jag vet inte om jag eller barnen är gladast faktiskt!!!

Hinder i julläsningsplaneringen

2011-12-21T11:17:00.003+01:00

Mest hela hösten har jag läst vunna, fådda, och några köpta böcker och inte så mycket på läsplattan. Men nu tyckte jag det var dags igen och har lånat ett gäng e-böcker inför jul- och nyårshelgerna. Jag brukar inte låna med framförhållning, men vi ska åka sidor under nyår så därför har jag samlat på mig några titlar denna gången.

Det var bara det att när jag skulle lägga över dem på läsplattan så kände datorn inte igen läsplattan... Paniken stegrades när allt allt jag provade visade sig resultatlöst. Tillslut visade det sig vara en glapkontakt - plattan går att ladda via usb-porten, men fästet inuti plattan är löst och att ladda ner böcker fungerar bara när man håller kontakten i ett visst läge. Så nu ligger äntligen böckerna på plattan, men när de är utlästa och julhelgen är förbi lämnar jag den på reparation till en elingenjör nära mig - och hoppas få tillbaka en fungerande läsplatta ;)

I julhelgerna läser jag således:

Elisabeth Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar
Kerstin Ekman - Grand Final i skojarbranchen
Tomas Bannerhed - Korparna
Karin Wahlberg - Glasklart

Utöver läsplattan tar jag med en bok på tyska till de tysktalande delen av Italien där vi ska åka skidor, nämligen Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm. Att inleda 2012 med en tysk bok skulle kännas som en bra start faktiskt!

Vad planerar du att läsa under helgerna? Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse i Svenska kyrkans julkampanj!

Elly Griffiths - ny favorit!

2011-12-20T12:32:00.000+01:00

Ständigt på jakt efter den nya ultimata engelska deckarförfattaren hittade jag genom bokomatens blogg till Elly Griffiths som skriver om arkeologen Ruth Galloway, specialist på skelett och ben. Till vardags undervisar hon på universitetet, men så kommer hon i kontakt med kriminalkommisarie Nelson som behöver hennes hjälp med ett fynd. Nu har jag läst två böcker och Ruths liv har tagit en helt annan inriktning både privat och professionellt sedan hon första gången träffade Nelson. Böckerna bjuder inte på några dimmiga Londongator eftersom de utspelar sig vid kusten, men väl på ruggigt landsortsväder med allt vad det innebär av regn och storm. Precis som det skall vara i en engelsk deckare!

Den första boken, The crossing Places (Flickan under jorden på svenska)läste jag på engelska. Bok två, Janusstenen fick jag gratis tillsammans med en tidning och läste därför på svenska. Jag föredrar nog ändå engelska och kommer gå tillbaka till det när jag efter jul beställer del tre, The House at Sea's End (Huset vid havets slut), den ligger redan i önskelistan på Amazon. Till våren kommer bok fyra, Känslan av död ut på svenska strax efter den ges ut på engelska.

Ojoj - vad många böcker jag har att se fram emot nu :)

Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse. Den första är beställd - tack ni som kommenterat redan! I kampanjen på Svenska kyrkans hemsida så kan ej beloppet ändras, utan man beställer en matkasse åt gången - så allt eftersom kommentarerna på veckans blogginlägg droppar in så skänker jag en kasse. (Jag har försökt ta en skärmdump, men lyckas inte få in den som bild i bloggposten - sorry, så oteknisk är jag...)

Årets julklapp till mina bloggläsare!

2011-12-19T11:17:00.000+01:00

Julen närmar sig med stormsteg, min förkylning är äntligen över, granen står i stugan och pepparkakorna är bakade. Barnen tjatar och längtar - kan inte riktigt tåla sig tills tomten kommer. Det enda som fattas är ett paket som har varit på väg från Sverige ett bra tag nu... Vi håller alla tummar vi tar för att det ska hitta fram till oss innan veckan är slut.

Julklappar blir det inte så många. Barnen och vi har ju allt vi behöver och släktingarna ger så att det räcker och blir över. Lite kläder, böcker/spel och varsitt paket från Tomten inte att förglömma.

Någon matkasse hade jag inte önskat mig även om det hade funnits här. Däremot ger jag gärna bort Svenska Kyrkans matkasse - det blir min julgåva till er min bloggläsare!

Svenska Kyrkans matkasse innehåller ingen hemkörning, inga råvaror eller recept. Istället får utsatta människor i 150 länder möjlighet att äta sig mätta, ta sig ut ur fattigdom och skapa ett tryggare liv. Ge den till dig själv eller till någon annan som en perfekt gåva till jul!

För varje blogginlägg innan jul med fler än 10 kommentarer (från 10 olika personer) skänker jag en matkasse. Det innebär att din kommentar är värd 10 kr då en matkasse kostar 100 kr!

Anonyma kommentarer räknas inte och jag lovar att lägga upp minst ett inlägg om dagen fram till julafton. OK? Allt klart? Då är det bara att börja kommentera!

Uppdaterat: Detta är dessutom mitt 500:de inlägg på Böcker etc och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira! Kom nu ihåg att kommentera :)

Astrid Lindgren i juletid

2011-12-14T12:33:00.001+01:00

Mina favoritberättelser i juletid är dessa:

1. Jul i stallet
Julevangeliet i Astrid Lindgrens tappning. Den är ljuvlig. Jag har en annan utgåva än den på bilden med fantastiska bilder (känner inte till bilderna i den nyare utgåvan). Barnen älskar den och jag tycker det är viktigt att de (och alla andra barn) vet varför vi firar jul. Det spelar ingen roll om kan är kristen eller ej. Julens kulturella bakgrund handlar om barnet i julnatten och Astrid skriver så alla kan ta till sig!

2. Kajsa Kavat hjälper mormor.
Det är så vackert. Ilon Wiklands bilder och Astrids texter i underbar förening.
3. Jag kan inte hjälpa det men även den tredje julberättelsen är av Asrid Lindgren : Jul i Bullerbyn.
Här visar hon upp de svenskaste av alla jultraditioner på ett sådant sätt som får allas ögon att tindra och längta till julen. Och det är inte klapparna som lockar.

Detta inlägg publicerade jag i min gamla blogg Utlandsmamman i december 2008 - men böckerna står sig fortfarande som de finaste julböckerna för barn - enligt mig då :)

Trevlig Lucia

2011-12-13T15:01:00.001+01:00

... eller hur hälsar man egentligen varandra på Luciadagen? Idag har jag mest legat på soffan och tittat på TV och läst Elly Griffiths. Ibland har det sina fördelar att vara krasslig :)

Så mycket Luciafirande blir det inte för oss idag. Gitarrspel och skridskoåkning står på schemat efter skolan för barnen och jag skall på något vis se till att de kommer till och från sina aktiviteter.

Däremot lyser den vackra Lucian som min händiga faster gjort stämningsfullt i vårt hem. Dessutom var vi ju i Milano och lussade igår (bidragande orsak till att förkylningen känns värre idag?)

Dublin

2011-12-12T14:51:00.000+01:00

Härliga lugna dagar i Dublin december ~~2012~~ 2011

Med hem:

0 böcker - men däremot en låång beställningslista som får avvakta till efter jul
Resväskor proppfulla med julklappar - till barnens gjädje!
En förkylning som heter duga

Att komma över en lässvacka

2011-12-07T15:29:00.000+01:00

Jag har överraskat mig själv och sprutat ut recensioner av olika längd och djup de senaste två veckorna. Innan dess gick det minst sagt segt med både läsning och recenserande. Hemligheten? Av böckerna på min läslista har jag valt de tunnaste. De tjockare böckerna har helt enkelt känts oöverkomliga, så de har fått vänta och på så vis har jag fått lite flyt i läsningen igen.

Jag började med Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. Visseligen på italienska vilket kräver hög koncentration, men en barnbok så det var inga problem att hänga med i storyn. Med både humor och allvar skriver hon om övervikt hos barn, man kanske framförallt om vuxnas oförmåga att se roten till barnen problem.
Sedan lyssnade jag och barnen på Jaquline Wilsons bok Lily Alone i bilen på väg till och från skolan. Lilys mamma lämnar Lily med ansvar för tre småsyskon. Ytterligare en bok om oansvariga vuxna och starka barn.
Jag läste Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye. Jag överraskades av att det inte var en roman utan tre långa noveller, men med distans till läsningen kunde jag se en komplex bild av problematiken Ndiaye vill lyfta fram - Afrikas kvinnor i postkonialismens Frankrike.
Årets augustpristagre i barn- och ungdomsklassen, Pojkarna av Jessica Schiefauer har skrivit en berättelse om utanförskap, vänskap, identitetsskapande, brytning, beroende. Och den är rikigt riktigt bra.
Barfota änglar av Linnea Willèn om två trasiga tjejers försök att fly från sina problem var visserligen tunn, men den grep aldrig riktigt tag i mig.
Jag skrev även en kort recension av den sista delen i Stefan Tegenfalks otroligt bra och spännande trilogi. Den felande länken var allt annat än tunn, men så läste jag boken för ett tag sedan utan att det blev av att jag recenserade den.
Det blev även en kort redogörelse över vad jag tyckte om Liza Marklunds nya bok Du gamla du fr ia. En del kritiker har inte varit nådiga, men mig passade den utmärkt att lyssna på i adventsstöket här hemma.
I helgen läste jag först ut Man Booker Pristagaren Julian Barnes The Sense of an Ending. En bok om en högst ordinär man vars liv förändras när han en dag får ett oväntat brev, med ett totalt oförutsägbart slut. Tunnast och kanske den jag tyckte bäst om av senaste veckornas lästa böcker :)
Den sista boken jag recenserat under dessa veckor var Kortvingar av Anja Snellman. Ett kärt återseende av en författare som hamnat i glömska och som inte gjorde mig besviken.

Igår läste jag dessutom ut 3 böcker - det händer sannerligen inte varje dag. Det tre var:

Maria Lang - Farliga drömmar
Alison Uttley - Penelope : en resa i tiden (högläsning)
Astrid Lindgren - Mio min Mio (högläsning)

Jag hade verkligen planerat att jag skulle läsa ut båda barnens högläsningsböcker samt min egen bok innan vi beger oss till Dublin idag (framme vid midnatt...). Därför la jag ner mer tid på läsning än vanligt igår kväll. Min Maria Lang bok är gammal och sidorna håller på att släppa så den tål inte att packas och barnen för klara sig utan högläsning de dagar vi är borta - fast chansen att vi hittar något där är överhängande!

Italienska böcker på film

2011-12-06T10:13:00.000+01:00

Jag försöker ju läsa på italienska med jämna mellanrum, men faktum är att några av de böcker som står i vår bokhylla har förlorat lite av sin lockelse efter att jag har sett filmen. Inte alls för att filmerna har varit dåliga, men mest för att latheten i mig säger att jag inte längre behöver läsa boken!

Tidigare har jag på bloggen skrivit om:

filmen Io non ho paura från boken med samma titel (Jag är inte rädd på svenska)
Caos calmo, en filmatisering av Sandro Veronesis bok med samma namn som inte finns på svenska.

2008, samma år som den vann Strega-priset, gav jag boken till min sambo i födelsedagspresent (givetvis med baktanken att läsa den själv, hehe). I år fick han filmen i present (eftersom jag fortfarande fått tummen ur och läst boken ...).

Häromveckan tittade vi så på La solitudine dei numeri primi, filmatiseringen av Paolo Giordano's bok (Primtalens ensamhet på svenska) som hade biopremiär hösten 2010. Filmen handlar om Alice och Mattia, två ungdomar som båda varit med om traumatiska upplevelser som barn och som till en följd av det växt upp utan vänner och ansetts udda av omgivningen. De dras till varandra, men gränsen mellan vänskap och kärlek är en tunn och oerhört bräcklig. Det känns som saker fattas i filmen vilket gör att jag har svårt att få saker att riktigt hänga ihop. Det är även en historia med många bottnar men filmen saknar djup vilket gör att jag aldrig blir riktigt engagerad. Men Alba Rohrwacher som spelar Alice gör det väldigt bra och filmen är värd att se bara på grund av henne - dessutom spelar Isabella Rossellini Mattias mamma.

Även om jag nu har sett filmen är jag fortfarande sugen att läsa boken. Dels för att den lär sluta på annat sätt än filmen, dels för att förstå vissa delar av berättelsen bättre (dvs få det djup och samband som jag saknade i filmen). Fast just nu har läsningen ingen större prioritet - jag har ju sett filmen ;)

Kortvingar

2011-12-05T21:12:00.000+01:00

Under några år i början av 2000-talet läste jag mycket finsk och finlandssvensk litteratur. Sedan var det kanske småbarnsår och utlandsflytt som kom emellan för nu är det glest mellan böckerna. De jag kan dra mig till minnes jag har läst därefter är superbraiga Sofi Oksanen som jag läste i somras (men ser att jag inte bloggat om - fy skäms) och innan dess har jag försökt tycka om Monika Fagerholm utan att lyckas.

Därför var det roligt att bli påmind om Anja Snellman på bibliotekets hylla för utgallrade böcker vid sommarens besök i Sverige. Fast är det ju samtidigt ledsamt att boken Kortvingar stod där och såg helt oläst ut... Nu fick den iaf följa med mig hem och har värmt hyllan sedan i somras.

Boken baseras på ett brutalt knivmord på tre ungdomar i ett tält som skedde i Finland 1960 och som fortfarande är olöst. Författaren har med utgångspunkt i den verkliga händelsen skapat en egen historia. För mig handlade den mer om hur livet går vidare för dem som är med om en sådan händelse, än om att hitta en möjlig lösning på morden. En flicka, den lite udda Marleena överlever för att hon har en träff med sin lärare i skogen under natten, medan hennes lillasyster Anniina är ett av offren som attakeras när de ligger och sover i tältet. 14-åriga Marleena bär skulden med sig genom livet, och avslöjar aldrig för någon hur det kom sig att just hon överlevde dådet. I familjen finns även en äldre syster och föräldrarna. Vilket liv orkar man leva efter en sådan katastrof och vad gör det med en att skuldfrågan aldrig blir utred är frågor som författaren bearbetar.

Både denna boken och även senast lästa The Sense of an Ending påminner om hur vi formas av det som händer omkring oss (i The Sense of an Ending kanske det mer handlar om hur huvudpersonen inverkade på någon annans liv utan att själv vara medveten om det) och att man kanske inte alltid kan (eller orkar) vara del i hur livet utformar sig. Jag tycker detta slags grävande i mänskans komplexa psyke är väldigt intressant när det är bra gjort och det är det både i Anja Snellmans och Julian Barnes böcker.

The Sense of an Ending

2011-12-05T11:48:00.000+01:00

Det är en tung titel Man Booker Pristagaren Julian Barnes' bok har. The Sense of an Ending, men det är egentligen ingen tung bok i sig - mer melankolisk kanske. En bok som till stor del handlar om åldrande, minnen och att ångra sig - låter det lockande? Faktum är att det är en väldigt bra bok (fattas bara annat). Den är inte heller lång eller på något sätt svårläst på engelska om man nu inte vill vänta på att den skall komma ut på svenska i mars 2012.

Tony Weber är en alldeles vanlig man. Så vanlig att de flesta nog inte skulle dra sig för att kalla honom tråkig. Han har aldrig haft några höga ambitioner med sitt liv och nu som pensionär är han trots allt ganska nöjd med sin lugna, aningen tillbakadragna tillvaro.

En dag får han ett brev vilket får honom att tänka tillbaka på sin ungdom, sina vänner och kärlek från den tiden och innehållet i brevet tvingar honom att revidera sin inblandning i händelser som ligger mer än fyrtio år tillbaka i tiden. För att få klarhet söker han upp sitt sin flickvän från universitetet. Hennes kryptiska svar på hans frågor och envetna upprepande av frasen "You don't get it. You never did" har inte alls någon avskräckande effekt på honom utan får honom bara att bli än mer beslutsam om att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det är en riktigt bra bok och den påminner mig mycket om Ian McEwans sätt att skriva när han är som bäst. Jag har inte läst Julian Barnes tidigare, men jag frågade min sambo som läst mycket av honom och han tyckte inte The Sense of an Ending var en typisk Barnes bok (men dock en av de bästa). Kanske jag vinklade mina frågor för jag var lite ute efter den där oväntade svängningen i historien är typisk för många av McEwans böcker och som är en av de saker som får mig att likna denna boken vid hans stil.

Speedad söndag

2011-12-04T21:42:00.001+01:00

Jag och barnen är själva hela helgen och några dagar framåt. Igår passade vi på att bjuda hem några kompisar till barnen hela kvällen och det visade sig vara ett lyckodrag. En chans för mig att sitta ner med en bok medan de roade sig själva. När de italienska barnen dessutom uppskattade min matlagning så kändes det inte ens ansträngande att fixa maten.

Men det betydde att alla måsten var samlade till idag och dagen har gått i ett. När jag slog igen fönsterluckorna för en stund sedan kändes det som jag precis öppnat dem...

Skönt att sätta mig ner med en mugg glögg när barnen äntligen ligger nyduschade i sina sängar. Nu väljer jag mellan ett avsnitt av Silent witness (Tyst vittne) eller några kapitel i Farliga drömmar av Maria Lang. Lika lagom avkopplande båda två :)

Idag för tio år sedan

2011-12-02T12:13:00.001+01:00

...läste jag ut Underdog av Torbjörn Flygt. Det var när jag läste Emmas inlägg om boken och började jag leta i mina listor för att se vad jag tyckte om den när jag upptäckte det. På den tiden satte jag betyg på böcker och Underdog fick 4,5 (av 5) med det entusiastiska (om än ganska så intetsägande) omdömet "Jättebra, kul och igenkännande".

Många bloggare, däribland Fru E, har skrivit väldigt positivt om Torbjörn Flygts nya bok om Johan Kraft. Precis som Fru E minns jag inte så mycket mer av Underdog än att det var väldigt väldigt bra. Men jag börjar så sakteliga inse att det är nog motiv nog att sätta upp Outsider på läslistan.

Kort om Du gamla du fria

2011-12-02T09:21:00.000+01:00

Liza Marklunds nya bok har gått på datorn medan jag har adventsbakat och pysslat här hemma. Jag måste säga att Du gamla du fria är betydligt bättre än de närmast föregående böckerna om Annika Bengtzon. Jag har sett hennes förmåga att bli inblandad i det ena efter det andra osannolika dramat som ganska tröttsam och liksom hennes tilltrasslade privatliv.

Det är en spännande historia med driv i. Annika Bengtzon är även hon lite mer mänsklig än hon har för vana att vara, men det kanske beror på att det denna gången är hennes (odräglige) man Thomas som är offret. Fast man kan ju fråga sig vad det är som drar henne tillbaka till denna man som gång på sviker och beter sig som ett kräk? Sen kan man fortsätta undra hur det är möjligt att alla i Annikas närhet är så fruktansvärt självupptagna att ingen har tid att hjälpa henne att ta hand om barnen när Thomas riskerar att dö om de inte handlar snabbt. Allra mest häpnadsväckande är att hans egen mamma inte verkar bry sig ett dugg om sin son, jag köper inte riktigt denna känslokyla.

Den felande länken

2011-12-01T10:40:00.000+01:00

Triologin som inleddes med Vredens tid för att följas av Nirvanaprojeket och som avslutas med Den felande länken måste vara något av det bästa som hänt svensk kriminallitteratur under de senaste åren.
Stefan Tegenfalk har skapat ett verk som håller spänningen uppe till sista sidan.

Böckerna hänger tätt ihop och ska läsas i ordning, annars missar man för mycket. Jag lyssnade på de två första so Reine Brynolfsson gjort fantastiskt bra inläsning av. Tredje boken var ett recensionsex från Massolit förlag.

Nu väntar jag bara på att det skall komma fler böcker av författaren. De får gärna ha Walter Gröhn och Jonna de Brugge i huvudrollerna, men med ett nytt fall att lösa.

Barfota änglar

2011-11-30T14:54:00.000+01:00

Två trasiga unga kvinnor flyr till Japan för att... ja för vad då? Jag blir aldrig riktigt engagerad i Barfota änglar av Linnea Willèn. Boken är fragmentariskt skriven och hoppar från bilder från Linneas uppväxt via tiden efter asienresan för att landa med huvudfokus på flykten till Asien.

Det är lätt att förstå att två tjejer som har blivit utnyttjade hittar och tyr sig till varandra. För att komma bort från sin bakgrund flyr de till Asien tillsammans. Fast egentligen flyr det bara till ett än mer destruktivt levene, skillnaden är att de inte längre kan skylla på någon annan än sig själva och på något vis har jag svårt att tycka synd om dem. Det saknas länkar mellan de olika tidsperioderna. Varför bor till exempel Linnea hos pappan efter asienresan? Mycket sägs men lite förklaras.

Jag hade hellre läst en bok med utgångspunkt i Linneas grymma uppväxt med en pappa som utnyttjar henne sexuellt från en väldigt ung ålder med fokus på kampen därifrån. Just nu vill jag mest säga till Linne och Emma att det är dags att ta tag i sitt liv!

Jag vet egentligen inte vem som är bokens målgrupp, men jag kan tänka mig att det främst är ungdomar som skulle uppskatta den - en bok att både förfäras över men i hemlighet även lockas av för den tonåring som desperat önskar att bryta sig loss och slippa ta ansvar för sitt liv.

Om italienare

2011-11-30T09:59:00.001+01:00

"Italienaren är opålitlig, lögnaktig, feg och glömsk. Han trivs bättre med en dolk än med svärd, bättre med gift än med läkemedel. Han är het i förhandlingar, konsekvent bara när det gäller att vända kappan efter vinden."

Berättaren i Umberto Ecos senaste roman Begravningsplatsen i Prag har inte mycket till övers för någon, inte heller för italienare.

Pojkarna

2011-11-29T09:26:00.000+01:00

Visst hade jag sett mycket fram emot att läsa Pojkarna av Jessica Schiefauer som jag vann i ett ungdomsbokspaket på boktipset.se tidigare i höst. Förväntningarna steg såklart när den vann Augustpriset i barn- och ungdomsboksklassen. Trots de höga förväntningarna trodde jag någonstans ändå jag skulle bli besviken för vad jag hört och läst om handlingen lät trots allt ganska banalt.

Fast när jag läser boken finns det inget banalt alls i att tre tjejer som killarna i skolan älskar att hacka på av en tillfällighet upptäcker ett elixir som förvandlar dem till pojkar och som ger dem möjlighet att ta del av en ny verklighet som tidigare varit dold för dem. Det är helt självklart. Det är en berättelse som verkligen fångar mig. En berättelse om utanförskap, vänskap, identitetsskapande, brytning, beroende. Och den är rikigt riktigt bra.

För mig som har två barn som ännu inte nått riktigt den ålder som personerna i boken eller åldern för de förväntade läsarna till boken väcker den dessutom frågan om pojkars ställning, framför allt i skolan. Är det så generellt så illa som det beskrivs i boken eller kan det ses som ett undantag, hur det kan gå när det spårar ur? Hur är det i så fall möjligt att det kan ha gott så långt att killar tillåts systematiskt trycka ner tjejerna på det viset inför en vuxenvärld som bara ser på? Jag vet såklart att mobbing finns överallt och det är i sig ett fruktansvärt problem, men boken ger mig en väldigt mörk bild av att pojkar är konsekvent elaka och tjejerna är deras offer. När jag läser boken kan jag inte låta bli att undra hur Sverige har blivit det jämställda samhälle det blivit de senaste åren - för jag kan inte föreställa mig en enda killarna i boken som föräldraledig pappa.

Det var kanske ett sidospår, men det var sådant som dök upp i huvudet på mig under läsningen. Det är i vilket fall en mycket bra bok och jag ställer den i min hylla med böcker som jag hoppas att min dotter och därefter min son kommer att läsa och uppskatta om några år.

Tre starka kvinnor

2011-11-28T12:35:00.000+01:00

I fredags läste jag ut Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye som jag köpt för det presentkort på adlibris jag vann hos Fru E tidigare i höst. Det är en väldigt stark bok om svårigheten att vara senegalesisk kvinna vare sig man bor i Senegal och eller i Frankrike som en gång koloniserade landet. Jag blir alltid så upprörd när jag läser om fd kolonialmakter som numera vägrar ta ansvar för vad de gjort i historien och lämnar efter sig trasiga länder utan medel att lappa ihop sig själva. Tre starka kvinnor är inget undantag. De kvinnor som skildras av författaren som lever i Senegal räknas inte för att de är just kvinnor, kvinnorna i Frankrike däremot räknas inte för att de kommer från Afrika. Förnedringen i att inte synas, inte räknas är central och därtill kommer den totala kränkningen när drömmen om Frankrike visar sig inte vara mer än en schimär som krossas i ett mörkt rum bakom en restaurang.

Bokens första stycke är en åtta rader lång mening som trasslar in sig i sina bisatser. Jag läste den säkert tio gånger innan jag bestämde mig för att strunta i att reda ut det eventuella syftningsfelet i sista raden och gå vidare. Antagligen är de långa och ibland krångliga meningarna en följd av översättningen från franskan och kanske vänjer jag mig eller så blir det bättre efter att tag för efter ett tag glömmer jag bort svårigheterna jag hade i början. Innan jag jag började läsa boken hade jag inte förstått att det inte är en sammanhängande roman utan tre olika berättelser. Därför blev jag först besviken när den första berättelsen som fångade mig väldigt stark tog slut och ersattes av en som jag inte kunde ta till mig på samma vis. Fast i efterhand så ser jag väven som berättelserna utgör i sin helhet då de speglar sengalesiska kvinnor i olika situationer och som ger en komplex bild av den problematik som är kärnan i alla tre berättelserna.

Det är en stark bok som är mer än bara en bok - den väcker tankar, känslor och den stannar kvar. Det är en bok som har något att säga om vår värld, något som är större än varje enskild berättelse. Jag hoppas vi framöver får se något mer på svenska av Marie Ndiaye - och om jag får önska så gärna en hel roman med ett ännu mer djupgående kvinnoporträtt.

Tre dagar tre böcker

2011-11-28T10:24:00.000+01:00

En sån här gosig filt perfekt för läsning
kulnahöstdagar fick jag av tjejkompisarna
i födelsedagspresent, en vinröd!

Jag har haft en riktig läshelg och läst ut tre böcker på tre dagar, det händer inte ofta men är det inte så en perfekt hösthelg ser ut!?!

Dimman har legat tjock och inte direkt uppmuntrat till att gå ut så det dåliga samvetet som annars infinner sig som ett brev på posten om man lägger sig under en filt i soffan uteblev helt.

Dessutom har jag faktiskt även hunnit med både lussebak och spa med tjejkompisarna - så det har varit en toppenhelg på många vis.

Böckerna då? Det var
Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye
Pojakrna av Jessica Schiefauer och
Barfota änglar av Linnea Willèn

Egentligen hade jag tänkt kortrecensera dem i detta inlägget, men när jag började skriva så insåg jag att jag hade mer att säga än jag först trodde, så det kommer recensioner inom kort.

Fler dumma vuxna

2011-11-25T09:38:00.000+01:00

En av de saker som är så bra med Jacquline Wilson är att det alltid är barnet som står i fokus och att problemen hela tiden ses från barnets synvinkel. För problem finns det ofta och många i hennes böcker. Utanförskap är ett tema som återkommer, frånvarande föräldrar ett annat och ofta i kombination med vad som närmast kan beskrivas som social misär.

Social misär är ett ganska milt uttryck för att beskriva den miljö som Lily och hennes tre småsyskon i boken Lily Alone lever i med sin unga mamma som saknar medel för att ta hand om dem. När hon sedan sticker iväg på semester med sin nya pojkvän och barnen lämnas ensamma i en vecka står Lily med ansvar för familjen. Ett ansvar som inte bara innebär att se efter sina småsyskon och se till att de har mat att äta utan även att hålla sig undan från vuxenvärlden. För Lily vet att att hennes mamma har gjort fel som lämnat dem själva, men hon lskar sin mamma och gör allt för att skydda henne från omgivnings fördömande och från socialen och polisens snokande. Blir de påkomna råkar mamma illa ut och därför måste de gömma sig tills mamma är tillbaka.

Kanske har barnen (läsarna allstå) förmågan att se det lite som ett äventyr, även om det är ett ganska läskigt äventyr, men som vuxen verkligen lider och våndas jag med barnen i boken till den nivå att det nästan blir plågsamt att lyssna vidare. Författaren vet precis hur barn resonerar och det är en anledning till att hon är så bra och hon tar barnens parti gentemot en vuxenvärld som har förlorat den förmågan.

Det där med slutet är väldigt intressant. Som läsaren har man sympati med barnen i boken och de vill inget hellre än att återförenas med sin mamma och fortsätta leva som vanligt. Förnuftet säger dock att dessa barn kanske har det bättre någon annanstans, där de har varsin säng att krypa ner i och inte delar på en madrass allihopa, där det serveras varm mat och ibland en frukt till mellanmål. Ett lyckligt slut blir därför i det närmaste omöjligt att uppnå, vilket iofs ger boken en än mer realistisk touch och läsaren lämnas i detta fallet med ett öppet slut. Mamman kommer tillbaka, men hur det skall gå för familjen lämnas öppet efter att barnen blivit väl, om än tillfälligt, omhändertagna.

Vi gillar verkligen Jaquline Wilson och har både lyssnat på och läst ganska många av hennes böcker. En sak man bör se upp med är dock att hon skriver böcker för olika åldrar och det finns en hel del man kanske inte vill låta barnen läsa för tidigt, såvida man inte är intresserad av att spendera minst lika mycket tid på att förklara boken som att läsa den.

Lily Alone är lite av en sådan bok. Vi satt hela familjen i bilen när vi började lyssna på den och insåg snabbt att 7 år kanske är i yngsta laget för denna boken, men sonen var oerhört fascinerad och ville inget hellre att att fortsätta lyssna. Så det gjorde vi. I detta fallet gjorde att han inte riktigt kan ta till sig allt i boken för handlingen var för honom helt enkelt för otrolig. Så visst har det blivit en hel del förklarande och vi har haft många samtal om vad en bra / dålig förälder är samt vad som är bäst för Lily och hennes syskon och varför hennes mamma inte gjorde rätt som lämnade dem själva.

Boken är utkommen 2011 och finns inte på svenska (än iaf)

Vinnarläsning att se fram emot

2011-11-24T15:05:00.000+01:00

Som vanligt har jag hamnat lite på efterkälken, men även jag vill såklart kommentera och framförallt gratulera Augustprisvinnarna!

Ibland lockar vinnarna inte alls till läsning, men iår ser det annorlunda ut. Sedan tidigare står både Jessica Schiefauers Pojkarna (vinnare i barn- och ungdomsklassen)och Elisabeth Åsbriks I Wienerwald står träden kvar (vinnare i fakboksklassen) på min läslista. Efter att ha läst lite mer om Tomas Bannerheds Korparna (vinnare av skönlitterära klassen) undrar jag om inte även den borde hamna där. Dessutom ligger Man Booker Prize vinnaren Julian Barnes bok The Sence of an Ending utläst på ett nattduksbord nära mitt och lockar till läsning.

På tal om vinnare så har jag dessutom vunnit 2 böcker på boktipset.se idag! Nämligen Eldvittnet av Lars Kepler och Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide. Jätteroligt. Dock dröjer det väl ett tag innan jag själv kommer läsa dem - först får familjen hemma i Sverige hugga in på dem.

Hoppas på mycket bra läsning framöver alltså :)

Dumma dumma vuxna

2011-11-24T09:37:00.000+01:00

Jag drar just nu ett djupt andetag, ena handen beredd att greppa kaffekoppen närhelst tankarna låser sig och hoppas få till det första inlägg på länge som liknar en bokrecension. (andas-in, andas-ut) Nu kör vi:

Sist vi var på barnbiblioteket lånade jag med mig en bok som jag ville läsa, Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. När jag sedan försökte få 9-åringen att läsa samma bok påstår hon att den har hon faktiskt redan läst och den var väl sådär enligt henne. Själv tycker jag den är jättebra!

Susanna Tamaro använder humor men skriver ändå med stort allvar när hon tar upp ett verkligtproblem bland barn, nämligen övervikt. Michele (Ciccia) är en tjock pojke vars enda vän är Frig– ett kylskåp. Frig är den enda i Micheles vardag som erbjuder honom kärlek ochtrygghet och accepterar honom som han är.

Micheles mamma ensamstående, hon är vacker, smal ochframgångsrik. När hon kommer hem till sin son på kvällen mäter hon sin honom medmåttband och kan inte förstå hur han hela tiden bara blir tjockare och tjockare och tvingar honom att springa runt trädgården och göra övningar för att göra sig av med kalorierna. Även pappan ärframgångsrik och eftersom han inte har tid att motionera själv i veckorna så tillbringar han sina umgängeshelger i motionsspåret med sin son trots attMichele hatar att springa.

Detta är inte den slags bok som direkt uppmanar barn att fundera kring vikt och att ändra sina kostvanor (som den nyutkomna svenska boken Tjocke Albin tänker om) utan en bok som mer handlar om relationer mellan barn och vuxna och den tar upp ett stort problem – nämligen det att de vuxna ser sina barns problem utan att förstå att de själva och deras handlingar faktiskt kan vara en del av problemets kärna. Föräldrarna lyckas inte förstå att Frig och de fantastiska historier hanberättar när Michele öppnar dörren till kylskåpet är den enda som för ett litetögonblick kan få Michele att glömma sin ensamhet. Så när de ser att deras dieter och motionsprogram inte gör Michele smalare försöker de lösa problemet med hans fetma genom att skicka de iväg honom till Anjovis-institutet, ett avmagringsinstitut med målatt göra barnen smala som stickor. Men Micheles problem är egentligen inte att han är tjock det är bara ett symptom för hans verkliga problem - ensamheten. Så fort han får chansen rymmer Michele och då tar ett otroligt äventyr vid och Michele som har blivit utsedd Riddar Bullhjärta* av Frig får efter lite strapatser tillslut ändå bli en riktig hjälte.

Boken finns tyvärr inte på svenska.

*Cuore di Ciccia har jag fritt översatt till Bullhjärta (enl. Cuordileone - Lejonhjärta). Ciccia är en benämning på en mullig person, men i mitt tyckte lite snällare än de svenska varianter jag kom på just nu (tjockis, fetknopp etc)

Val man gör...

2011-11-23T13:07:00.001+01:00

Jag har hört att vissa köper diskmaskinsmedel efter pris eller hur effektivt själva diskmedlet är. Det där har jag lite svårt att förstå - diskmaskinsmedel köper man väl efter vilket format lådan har? Det finns ständigt behov av nya serietidningshållare!

Kvinnan utan åsikter

2011-11-23T10:15:00.001+01:00

... ja, precis så känner jag mig just nu. Jag slukar böcker och allt jag läser är precis lagom bra. Så skriver jag några rader om vad jag läst, men det blir aldrig mer än en mening eller två innan det tar stopp. Därför blir det aldrig av att jag trycker på publicera - har jag ingenting att säga kan det ju lika gärna va... Släpper det inte snart får jag väl börja skriva om annat under tiden!

Hole rally i bilen

2011-11-17T14:25:00.001+01:00

I höst kör jag Harry Hole rally i bilen. Nu har jag lyssnat på fyra av Jo Nesbø, men jag hoppade över del tre i serien, Rödhaken, helt enkelt för att jag inte hade den. Strax innan jag lyssnat klart på femma, Djävulsstjärnan, så läste jag hos Anna med bloggen och dagarna går... som också läser Hole just nu att just trean var den som hon gillat bäst.

Så därför jag gjorde något som har börjat bli en vana nu... -iaf enligt det ordspråksom säger att en gång är ingen gång men två gånger är en vana. Jag klickade in på dito.se och beställde Rödhaken. Dito är nästan lite för smidigt, där söker man direkt om man vill ha ljud- eller e-bok för nedladdning och man får inte träffar på femtielva olika medietyper som på bokus eller adlibris. Dessutom har de de gånger jag jämfört priserna haft lägst pris - farligt farligt är att de sparar kontokortsnumret så att klicka hem en bok tar inte mer än ett ögonblick. Var skall detta sluta? Det som för mig verkade överflödigt -att bokus öppnade en e-bokshandel när böckerna ändå finns på bokus, har iaf fått mig att handla mer än jag trodde jag hade behov av!

Det blir såklart lite hopp att gå från bok fem tillbaka till trean, men jag vill så gärna gilla Harry Hole så jag fortsätter ge honom chans efter chans :)

Irritationen har lagt sig

2011-11-16T14:40:00.000+01:00

...och jag känner mig nöjd med läsningen av Himmelsdalen efter "utbrottet" tidigare i veckan då jag kände att författaren själv spoilat den i en intervju. Efter att jag hade läst ut boken läste jag baksidestexten och insåg att det står ungefär samma sak där som Marie Hermanson sa i den där intervjun som jag tyckte förstörde inledningen av boken. Men men. Nu vågar jag iaf inte skriva så mycket om boken av rädsla att förstöra upplevelsen för någon annan!

Den är riktigt riktigt bra, men läses gärna utan att veta för mycket. Vad jag gillar så mycket med boken är leken med metaforerna himmel och helvete och att inte bara kan det som verkar vara ett himmelrike egentligen dölja ett helvete utan det beror såklart även på vilken position man själv har. Mer än så får ni inte veta :)

Pustar ut

2011-11-14T21:06:00.001+01:00

Nu har jag just lagat, ätit och diskat upp efter årets sista födelsedagsmiddag. Nu dröjer det exakt 10 månader och 27 dagar tills nästa års födelsedagsrace drar igång igen...

Så här såg det ut får någon vecka sedan när det var jag som firade.

Sköna söndag

2011-11-13T18:06:00.001+01:00

Det har inte blivit så många "sköna söndagar" i höst. Det har varit så många födelsedagar, helger då delar eller hela familjen varit bortresta, begravning på Irland och trevliga besökare. Nu har lugnet lagt sig och efter en hektiskt dag i Milano igår, då det först var Luciaövning (mysigt!) och vi sedan gick på stan (panikmycket folk!) har vi bara tagit det lugnt idag.

Dagen började med en välförtjänt sovmorgon, påföljd av söndagsmiddag på en lokal restaurang och sedan en lång promenad i parken i underbart höstväder - jag borde verkligen haft med mig kameran!!! Jag har börjat läsa en italiensk ungdomsbok av Susanna Tamaro och snart blir det risgrynsgröt - lagom (o)ambitiös matlagning får avsluta helgen.

Vad har du gjort i helgen?

Bokpaket som heter duga

2011-11-11T21:09:00.001+01:00

Lyckliga barn fick ett fullmatat paket med försenade födelsedagspresenter från sina engelskspråkiga kusiner idag. Idel favoritförfattare och en ny bekantskap:

Roddy Doyle - Rover saves Chistmas och The Meanwhile Adventures
Dav Pilkey - 2 Captain Underpants (ny bekantskap)
Jaquline Wilson - Lily Alone (ljudbok) och Lizzy Zipmouth
Roald Dahl - En underbart illustrerad utgåva av James and the Giant Peach
Eva Ibbotson - Which Witch och The Dragonfly Pool

Några av böckerna i paketet

Fantastiska släktingar och fantastiska amazon som gör att bokpaket enkla och prisvärda att skicka kors och tvärs över hela Europa!!

Kort om Vart tog den söta lilla flickan vägen

2011-11-10T13:15:00.002+01:00

Jag hade inte hört talas om den svenska deckarförfattarinnan Åsa Lantz när min italienska kompis kom och visade mig en bok som hon köpt. Den var av just Åsa Lantz och hade titeln La mente pericolosa delle donne (ung. Kvinnors farliga sinne). Delvis uppmuntrad av mig har hon har fastnat för den svenska deckarvågen och ville veta vad jag ansåg om hennes val. Nu kunde jag ju inte säga någonting alls, men kanske var det att titeln verkade så motsatt den svenska Vart tog den söta lilla flickan vägen som gjorde att jag blev nyfiken.

Boken är bra och har ett ordentligt driv i historien där man möter en hel massa faktiskta och tänkbara samhällsproblem inom vitt skilda områden, såsom adoptionsfrågor, illegal invandring, organiserad brottslighet etc. Samhällsengagemanget får den att emellanåt verka väl pretentiös och det sänker trovärdigheten - men hög trovärdighet är å andra sidan sällan ett kriterium för en bra deckarhistoria!

Att spoila en bra bok

2011-11-10T09:23:00.000+01:00

!!Detta inlägg innehåller däremot INTE någon spoiler!!

Jag brukar aldrig skriva halvtidsrapporter, men denna boken har varit speciell för mig sedan jag såg den första recensionen i slutet av augusti, en riktig måste-läsa-bok. Himmelsdalen måste vara den boktitel jag nämnt flest gånger under året. Men det är först nu jag har den i min hand och faktiskt läser den.

Marie Hermanson är en absolut favoritförfattare och för att inte riskera att förstöra läsupplevelsen har jag varit väldigt försiktig med att läsa recensioner av den. Tyvärr gjorde jag ett misstag som jag ångar djupt. Under bokmässan såg jag på nätet ett fragment av en intervju med Marie Hermanson där hon, författaren själv, avslöjade saker som jag helst inte hade velat veta innan jag läste boken. Det innebar att under de första drygt 100 sidorna väntade jag bara på det jag visste skulle hända... Trist trist trist. Jag hade velat att det skulle bli en överraskning - för det är det hon är så oroligt bra på, att överraska läsaren med det oväntade. Boken Hembiträdet är ett lysande exempel på det.

Nu har jag läst halva boken och jag vet ingenting om fortsättningen och jag har börjat njuta av läsningen. Därför hoppas jag verkligen att det finns fler överraskningsmoment att vänta sig!

The Help - filmen

2011-11-09T11:14:00.001+01:00

Jag ser väldigt mycket fram emot att se The Help (Niceville alltså). Men i Italien har den inte premiär förrän i februari 2012 - sist av alla länder enligt listan på imdb.com !!!

Nu vill jag ju ändå inte se den dubbad till italienska, för efter att ha läst boken på engelska så är jag övertygad om att historien gör sig bäst på originalspråk, oavsett medium. En sak jag fortfarande inte fått svar på är hur man i den svenska översättningen behandlat den kraftiga sydstatsdialekt som boken delvis är skriven på !? Den vill jag inte gå miste om i filmen heller.

Via Google får jag dock det glädjande uppgiften att jag kanske kan hoppas på en riktigt bra julklapp: Den bästa gissningen för The Help DVD Release Date är December 6, 2011.

Ni som sett filmen redan, vad tyckte ni om den? Lika bra som boken? Bättre? eller finns det risk att bli besviken?

The Vault

2011-11-08T09:58:00.000+01:00

Jag kan inte låta bli att älska Ruth Rendell och hennes kommisarie Wexford trots att jag har en del invändningar mot den senast utkomna; The Vault.

Det att både författaren och hennes kommissarie har blivit både gamla och trötta. Wexford har gått i pension men kan inte riktigt släppa polisyrket. Det är en ganska kort bok, men både inom familjen och i "jobbet" (som egentligen inte är något jobb eftersom han är pensionerad...) är det dramatik. Konstigt nog verkar det som att Wexford intresserar sig mer för polisfallet än vad poliserna själva gör. Utredningen står still när han av familjeskäl är förhindrad att medverka. Sen upplever jag honom nästan handlingsförlamad och bitvis ointresserad av ta reda på mer bakom familjedramatiken.

Det är faktiskt ganska skönt att boken är kort, annars hade jag nog tröttnat... Det är för många misstänkta som har liknande namn och krångliga släktförhållanden, fast egentligen vet man inte namnet säkert och därför nämns en massa alternativa namn gång på gång så det blir svårt att hålla reda på om Keith Grey är en faktisk person en en möjlig person som likagärna kan heta Kenneth Thingamajigs.

Nu har jag klagat nog. Tur att jag började inlägget med att skriva att jag ändå älskar Ruth Rendell. Har man inte läst Wexford tidigare, så finns det ingen anledning att börja med denna - men stor anledning att läsa tidigare Rendell-böcker. Men för alla som älskar engelska polisromaner och har följt Wexford så är det klart läsvärd!

Jag infaller i kören som ropar Ja till Liv!

2011-11-07T15:16:00.000+01:00

När jag läste Prins Charles känsla av Liv Strömquist i somras så kände jag mig lite besviken, jag såg inte den storhet som så många andra hade sett och skrivit om. Men jag ville så gärna tycka om det jag läste så jag passade på att delta i utlottningen av Ja till Liv hos Böckerx3 och blev superglad över att vinna utlottningen.

Jag skulle kunna gå igenom varenda bokstav i Liv Strömquists ABC och lyfta fram briljansen, men jag ska bara ta några exempel, däremot vill jag säga att jag tror att om vi alla hade Livs förmåga att se igenom samhällsstrukturerna så hade världen varit en bättre plats att leva på! Tack Liv.

Boken öppnar genialiskt med A för Arbetslinjen som är ett nedslag på en vetenskaplig historiekonferens 1000 år fram i tiden med temat forntida moderater där man dissekerar och försöker förklara den moderata livsstilen i ett historiskt perspektiv. Det är härligt att känna sig politiskt obunden så man kan skratta gott utan att få dåligt samvete inför ev partikamrater!

Tack särskilt för K som i Kulturtant som ger oss kulturtanter en fantastiskt upprättelse gentemot all de skit som kulturtanterna får ta trots att det är vi som "bär upp, står ut med och möjliggör mäns astråkiga kulturproduktion"!

Månadens manshora är en odyssè över historiska och nutida manshoror som trots sin minst sagt märkliga (understatement!) livsstil inte trampas ner i dyn såsom en kvinna hade gjort utan tvärtemot höjs till skyarna av både män och kanske framför allt kvinnor som aldrig verkar upphöra att dras till förtryckare och manshoror.

V som i våld är en klarsynt analys av hur våld kan legitimeras eller fördöms beroende av vem som utför det.

Många av serierna behandlar olika orättvisor och flera av dem ojämställdheten mellan män och kvinnor och många gånger inom områden som man (=jag) inte reflekterat över hur ojämställt det är (t ex i I som i Inkvotering om TV-serier). Samtidigt visar hon att det har skett förändring - tack och lov, för hur många skulle vilja gå tillbaka till det 70-tal som skymtar fram i F som i Fundamentalism!? Egentligen är det tunga ämnesval, men den ironi och satir som Liv använder gör att det är lätt att ta åt sig och mellan allt allvar känns det befriande att tillåtas skratta obehindrat åt Livs karraktärer.

Fina bloggare

2011-11-07T13:22:00.004+01:00

Jag har verkligen underbara bloggvänner som ger mig utmärkelser trots att jag nästan inte bloggar så flitigt just nu men snart snart hoppas jag vara igång igen och hinna blogga och läsa bloggar ordentligt igen. Denna hösten har varit smått galen. Tack och lov för ljudböcker säger jag bara så jag åtminstone hinner med att lyssna på böcker i bilen!

Jag har senaste veckorna fått utmärkelser av 5 fina favoritbloggare. Tusen tack till:

Bokomaten
Klok som en bok
Mimmimarie
Ylva
Boktokig

...som troget läser min blogg fast jag inte varit någon flitig bloggare under hösten. Det värmer såklart extra mycket :)

Givetvis förtjänar de ovan nämnda bloggarna att få tillbaka en utmärkelse från mig, och till listan lägger jag 6 andra favoritbloggare att förvalta och föra vidare utmärkelsen (de ursprungliga reglerna har försvunnit någonstans på vägen så jag lämnar öppet att göra som man vill - säkert har flera redan fått den av någon annan).

Någon är ny bekantskap, någon har jag följt länge och ett par har jag träffat irl!

Nattens bibliotek
Ingrids boktankar
och dagarna går...
Fru E:s böcker
The Book Pond
Hermia Says

Denna gången lämnar jag inga närmare motiveringar, detta inlägg har nämligen redan legat halvfärdigt i över en vecka på datorn, och om jag skall lägga till personliga motiveringar riskerar det att aldrig bli klart...

Anna och Mats bor inte här längre

2011-11-06T12:24:00.003+01:00

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk var en riktigt plågsam historia om ett äktenskap i upplösning, där förnedringen inte visste några gränser. Skilsmässan känns inte bara nära förestående, utan även som den enda lösningen för Anna och Mats. När man möter huvudpersonerna i Anna och Mats bor inte här längre några år senare och de just håller på att separera till förstår man att de trots allt fortsatt ett tag eftersom de först nu bestämt sig för att separera.

Hyllningen av den lyckliga skilsmässan som varit aktuell i höst med antologin Happy happy känns väldigt långt bort i von Zweigbergks roman. Alla inblandade drabbas hårt av att familjen splittras, inte minst barnen. Jag lider så fruktansvärt med dem och den rotlöshet som de kastas ut i. Även Mats som till en början verkar vara den som tagit sig igenom separationen lättast av dem genomlever en kris som han inte riktigt klarar av att hantera på egen hand.

Det är mycket lidande, men boken kryper inte under skinnet på det obehagliga vis som Vulkanens mun gjorde. Där gjorde de varandra så fruktansvärt illa, nu handlar det mer om att ta sig igenom krisen efter separationen och hur man plötsligt är utlämnad till sig själv. Inom äktenskapet var det lätt att skylla på partnern, men när partner inte längre finns där blir det kanske mer uppenbart att det finns saker hos en själv som bearbetas för att man skall orka igenom och ta sig ut hel på andra sidan. Zweigbergk beskriver denna process med en otrolig inlevelseförmåga som gör att jag som läsare helt absorberas in i romanfigurernas situation. Fascinerande och bra!

Jag köpte boken genom Bokus nya e-bok satsning dito. Där kan man fortfarande fynda sin första e-bok för 29:-

Har lyft på locket till skattkistan!

2011-11-04T14:46:00.001+01:00

Alla mina nya höstböcker har anlänt!

Från ovan och ned:

Ännu oöppnad present som verkar misstänkt likt en bok från kär kusin med vackert virkat bokmärke - är inte det en ledtråd så säg :)
Linnea Wallén - Barfota änglar. Present från fin vän som varit på besök.
Elly Griffiths - Janusstenen. Bokomaten har gjort mig nyfiken på Griffiths och jag slog till när tidningen Yourlife hade ett erbjudande om gratis bok + tidning. Först ska jag dock läsa hennes första som redan står i bokhyllan på engelska.
Åsa Anderberg Strollo - Hoppas. Vinst från Enligt O
Marie Ndiaye - Tre starka kvinnor. Köpt med presentkort från Fru E's födelsedagstävling tidigare i höst.
Marie Hermanson - Himmelsdalen. Även den med presentkortet från Fru E's födelsedagstävling.
Peter Barlach - Fifteen Love. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
Lina Forss - Kär i kärleken. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
Jessica Schiefauer - Pojkarna. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
Camilla Läckberg - Änglamakerskan. Signerad vinst från boktipset.se
Lotta Sjöberg - Family Living. Vinst på FB-sidan Family Living - the true story.
Liv Strömquist - Ja till Liv. Vinst från Böcker böcker böcker

Tusen tack till alla er som jag vunnit och fått böcker av. Det känns verkligen som jag öppnat en skattkista!

Igår drog regnet in över oss och verkar parkera här ett tag framöver. Bästa tänkbara höstläsväder! Dessutom har jag ju sedan länge lovat en hel hög recensioner av redan lästa böcker. Men först skall jag ta hand om mina gäster som stannar över helgen.

Halloweentårta

2011-10-28T09:46:00.000+02:00

Denna gången är det inte jag som bakat, men jag fick äran att dekorera

pumpa-cheescake'en på gårdagens Halloweenmiddag.

När man har barn så är det visst omöjligt att låta Halloween passera obemärkt. Redan förra veckan var det fest för barnen. Igår var vi några mammor som hållit kontakt sedan dagis som träffades och hade Halloweenmiddag och min kompis som är en fantastisk kock hade förberett en helt underbar 4-rätters middag på italienskt manèr.

Oväder i Ligurien

2011-10-26T22:00:00.001+02:00

Ligurien och Cinque Terre har idag drabbats av fruktansvärda översvämningar med förödande effekter. Gator liknande den på bilden (från Manarola) har förvandlats till vilda floder och delar av hus och bilar förs med strömmarna. Flera dödsfall har inträffat och stora delar av vägsystemet har brakat samman av vattenmassorna. Monterosso i Cinque Terre verkar vara värst drabbat, och det pratas redan om att det är klimatförändringarna som ligger bakom. Helt klar är att det är en fruktansvärd katastrof och att ett enormt arbete ligger framför för att återställa infrastruktur och byggnader i detta väldigt säregna och redan tidigare svårtillgängliga område.

Fortfarande har jag inte sett någonting om detta på de svenska tidningarnas webbar, men t ex här kan man läsa mer (på italienska) och även se bilder om man klickar runt lite. 1,5 timmar i bil längre norrut har vi inte anat detta oväder. Här har det bara varit grått med lättare regn de senaste dagarna.

Själv har jag 2 fantastiskt roliga besök att se fram emot under de närmsta veckorna. Det ena sällskapet avlöser det andra (samma dag!) och jag inser att bloggen blir lidande. Fortsatt trög aktivitet här inne de närmsta veckorna alltså.

Uppdaterat: Här finns en film på DN: http://www.dn.se/webbtv/nyheter/har-dranks-en-italiensk-by/

ebook

2011-10-24T09:31:00.002+02:00

Snart helg

2011-10-21T16:00:00.000+02:00

Efter en först en vecka med oplanerad resa och begravning och direkt därefter en vecka men födelsedagar och barnkalas har den gångna veckan gått på sparlåga, minst sagt. Av läsning har det inte blivit så mycket mer än "tvångsläsningen" av Testimone inconsapevole - vilket ju iofs varit bra läsning så jag borde inte klaga.

Om vi tar oss igenom kvällens Halloweenfest (barnen ska festa, men någon måste ju skjutsa) så åker vi imorgon på höstens utflykt. Höstarna hinner vi oftast inte så mycket utflykter och det känns skönt att ha prickat in en iaf! Det bär av till Ravenna där jag tänkt att vi ska titta på mosaiker - det har jag drömt om länge.

Bloggen fortsätter alltså på sparlåga över helgen och förhoppningsvis finns nya krafter när vi är åter. Jag fick ju en ärofylld utmärkelse av Bokomaten häromsistens och den skall jag givetvis föra vidare. Dessutom finns det några böcker jag läst/ lyssnat på som är värda ett omnämnande: Sirila gentlemän sökes, Den felande länken och Fatimas hand är de jag kommer att tänka på just nu. Mycket att blogga om alltså :)

Omläsning

2011-10-21T09:32:00.001+02:00

Det är väldigt sällan jag läser om böcker, men jag är väldigt glad att jag fick chansen att läsa Gianrico Carofiglios första roman om Guido Guerrieri På sannolika skäl även på italienska Testimone inconsapevole. Det hade jag inte gjort om den inte varit kurslittertur på min italienskakurs. Eftersom jag har läst de övriga tre böckerna på italienska så känns det extra bra att ha läst även ettan på just italienska.

Det är underbara böcker med mycket italiensk känsla - miljö, mat och ett lagom mått samhällskritik. En del kallar böckerna deckare (huvudpersonen Guido Guerrieri är försvarsadvokat), och även om brottet står i centrum och rättvisa står högst på agendan är det mindre viktigt vem förrövaren är.

Jag har en mängd italienska böcker som väntar på läsning, och jag hoppas att detta är en spark i baken åt mig att verkligen ta tag i att läsa dem alla! Dessutom har min italienska lärare påpekat att just läsa är det bästa jag kan göra för att ytterligare förbättra min grammatik, vilket är den del av språket som jag fortfarande har mest problem med.

Bakom flötet?

2011-10-17T13:31:00.000+02:00

Jag läste just nomineringarna till årets Augustpriset och sitter här som ett stort frågetecken. Är det möjligt att jag helt missat de sex bästa svenska romanerna som kommit ut i år? Eller nej föresten, jag hade nog ett hum om att Bengt Ohlsson kommit ut med en roman och titeln Lacrimosa har nog svävat förbi mitt medvetande vid något tillfälle, men i övrigt är det blankt. Min läslista är tillräckligt lång som den är och jag tänker inte lägga till 6 nya böcker som jag ännu inte vet något om bara för att de är nominerade till Augustpriset. Fast det är ju inte omöjligt att jag fastnar för något i de diskussioner som nu säkerligen kommer uppstå :)

En av ungdomsböckerna har jag läst: Cirkeln och Pojkarna står på min att läsa lista. Där finns även en av fackböckerna: Och i Wienerwald står träden kvar.

De nominerade är:

Årets svenska barn- och ungdomsbok:
”Vita streck och Öjvind” av Sara Lundgren
”Konstiga djur” av Lotta Olsson
”Pojkarna” av Jessica Schiefauer
”I den tysta minuten mellan” av Viveca Sjögren
”Cirkeln” av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
”Petras prick” av Maria Nilsson Thore
Årets svenska skönlitterära bok:
”Korparna” av Thomas Bannerhed
”En kubikmeter jord” av Sören Bondeson
”Flod” av Carolina Fredriksson
”Lacrimosa” av Eva-Marie Liffner
”Rekviem för John Cummings” av Bengt Ohlsson
”Välkommen till den här världen” av Amanda Svensson
Årets svenska fackbok.
”Spektrum” av Johan Svedjedal
”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink
”Ni har klockorna – vi har tiden” av Lennart Pehrson
”Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro” av Lasse Berg
”Alla monster måste dö! : gruppresa till Nordkorea – ett reportage” av Magnus Bärtås, Fredrik Ekman
”Trädets tid” av Christel Kvant

Och så två tårtor till

2011-10-16T21:13:00.002+02:00

Behöver jag säga att jag själv är helt slut och mycket lättad över att veckans firanden är över nu.

Snöängel

2011-10-14T15:30:00.000+02:00

Snöängel är en säregen berättelse, när jag tycker mig få grepp så glider den liksom undan igen. Trots sina tydliga spår av 80-tal, såsom styckmordet på Catrine da Costa, Olof Palme och trassliga telefonsladdar, så är det en tidlös berättelse som lika gärna kunde utspela sig just nu.

Berättelsen inte bara utspelar sig i Stockholm, staden är en del av berättelsen. Stadens puls och nattens lugn är en integrerad del av den historia som utspelar sig en vinter för drygt 25 år sedan. Ibland stannar jag upp och undrar vad som driver berättelsen framåt. Varje scen i boken är så levande att det är nuet och det som skall komma känns oväsentligt. Det är en märklig känsla. I en deckare så drivs man fram av frågan om vem som begått brottet, i en barndomsskildring kanske av undran över hur det skall komma att gå för barnet, i en kärleksroman kan det vara önskan om lycka för huvudpersonen som för läsningen framåt. I Snöängel räcker beskrivningen av nuet för att vilja läsa vidare.

Förutom en säregen berättelse är boken ett kollage av berättartekniker. Jag tycker mycket om den hisnande färd där berättaren liksom tar läsaren vid handen och varsamt leder oss fram till den punkt där berättelsen tar sin början: "Om vi tänker oss att vi singlar ner från vårt fågelperspektiv och tar mark i staden..." Själva huvudhandlingen övergår sedan till att vara skriven i ett tredjepersonsperspektiv och när det direkta tilltalet från bokens början återkommer i mitten av boken så får det inte samma effekt.

Mitt i boken dyker en passage av inre monolog upp där texten saknar versaler och punkt men ändå är uppdelad i regelbundna stycken. Här finns även historier som jag ibland har lite svårt att förankra i den stora berättelsen. Men jag ser en parallell till alla de bipersoner som bildar ett intrikat nät kring huvudpersonen Hedvig. Varje människas liv och varje människas berättelse korsas och påverkas av andra människor. Ibland lämnar någon spår som får livet att ändra kurs.

Det finns väldigt mycket att diskutera i denna boken. Om det finns något som driver handlingen framåt så är det frågan Vem är Hedvig? Jo, Hedvig är undflyende men samtidigt väldigt bestämd tycker jag. Hon är svår att få grepp om både för läsaren och för de som känner henne och det skulle vara väldigt intressant att diskutera henne med någon som läst boken. Det vågar jag inte ge mig in på här, då kommer jag säkert bli anklagad för att "spoila" berättelsen...

...och så gårdagens tårta

2011-10-14T12:42:00.000+02:00

Bokbeställning

2011-10-13T09:53:00.000+02:00

Så har jag då löst in presentkortet jag vann i Fru Es födelsedagslotteri för ett tag sedan. Ytterligare 2 böcker att läggas till mammas och pappas packning. Tur att även bröderna är med och kan bära när de kommer hit om en knapp månad.

Det blev Himmeldalen av Marie Hermanson som jag längtat efter ett bra tag nu. Fru E har dessutom precis recenserat boken - jag vågar inte läsa recensionen men jag tror att hon gillade den :) Någon annan kanske vågar läsa! Dessutom räckte pengarna även till en pocket och det fick bli den alldeles färska Tre starka kvinnor av Marie Mdiaye. I senaste Vi läser finns en intressant artikel om hennes författarskap och de livsvillkor hon levde under i Frankrike och som fått henne att gå i exil. Skrämmande.

Jag känner mig lite som en björn inför vinteridé. Fast stället för mat samlar jag böcker inför en förhoppningsvis ruggig höst och vinter. Jag har nyligen skapat en ny sida som heter på min läslista där allt som väntar finns med. Mys mys mys.

Tävlar om Livs bok

2011-10-12T15:40:00.001+02:00

Håll en tumme för mig, jag är med och tävlar om Liv Strömquists bok Ja till Liv hos Böcker, böcker, böcker och skulle bli så glad om jag vinner!

Uppdaterat samma kväll: Jag vann boken - JIPPIE!
Jag börjar få lite svårt att bärga mig inför mamma och pappas besök om en knapp månad. Tanken på alla fina böcker som väntar börjar bli outhärdlig :)

Italienska utflykter - San Leo

2011-10-12T13:59:00.000+02:00

Vi var ett ett stort gäng som fyllde 3 bilar som åkte till San Leo från Porto Recanati i Marche där vi var på semester. San Leo består av en by och ett slott med en lång och dramatisk historia. San Franscesco di Assisi var här på 1200-talet, senare även Dante. På 1700-talet satt Cagliostro fången här under fruktansvärda förhållanden under sina sista levnadsår. San Leo användes som fängelse av kyrkan och här fängslades och torterades mängder av "otrogna". Tortyrkällaren med mängder av bevarade tortyrredskap gjorde oss riktigt obehagliga till mods.

Cagliostro är en mytomspungen figur i den italienska historien. En skojare högt uppe i samhällshierarkin som reste över hela Europa och utgav sig för att vara allt ifrån helbrägdagörare till alkemist. Tillsist blev han arresterad av inkvisitionen, möjligen angiven av sin egen hustru, och fängslad för sina villoläror.

Byn, nedtill till vänster, och slottet, upptill till höger, sett från vägen.

Man parkerar bilen i byn och promenerar upp till slottet.

Byn och omgivningarna sedda från slottet.

Även byn är väldigt mysig och där finns bland annat 2 vackra kyrkor att besöka.

San Leo ligger i landskapet Emilia-Romagna (fram till 2009 tillhörde det Marche)

Vi besökte San Leo i juli 2010

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

Dagens tårta

2011-10-11T19:11:00.000+02:00

Mot mörkare tider

2011-10-11T09:39:00.000+02:00

Här lyser solen fortfarande varje dag, men temperaturen har sjunkit ganska rejält under de dagar vi har varit borta. Det var under 10 grader på morgonen idag men fram på em har de lovat över 20 grader. För min del skulle det gärna få bli grått med ruggiga höstvindar utanför knutarna. Det ligger nämligen äntligen två riktigt efterlängtade deckare och väntar på att höstrusket ska slå till ordentligt. Den felande länken är ett recensionsex som jag har oerhört höga förväntningar på efter Tegenfalks två inledande delar. Den låg och väntade på mig när vi kom hem från Dublin. The Vault köpte jag på flygplatsen på vägen hem och Ruth Rendell förtjänas att streckläsas en gråregnig höstdag. I övrigt blev det inga bokhandelsbesök i helgen (inga andra affärer heller för den delen).

Ohjälpligt sist ut

2011-10-10T18:11:00.003+02:00

... är jag med att överhuvudtaget kommentera årets nobelpristagare. Livet kom nämligen emellan och vi har varit i Dublin den senaste tiden. Jag har inte läst Tranströmer men känner mig givetvis stolt över att en svensk fått priset.

Den notis vi läste i någon engelskspråkig tidning vars namn jag inte noterade var minst sagt ljum och sa i korthet något i stil med att de tidigare svenska pristagarna inte lämnat några större avtryck i litteraturhistorien och därmed lät väl inte heller Tranströmer som någon favorit hos just dem.

Nu tar både vardag och en massa födelsedagsbestyr över här, men innan prisutdelningen skall jag väl ha hunnit läsa några lite mer positiva reflektioner över årets pristagare!

Veckans snackis

2011-10-03T10:25:00.000+02:00

...kommer helt klart vara vem som får Nobelpriset i litteratur. Det tillkännages på torsdag kl 13.

1999 jobbade jag på Goethe-institutet och var på plats i börssalen och hörde Günter Grass utropas som vinnare. Det var ju extra roligt att det blev en tysk författare som vann det året eftersom han sedan gästade institutet och gav en föreläsning i samband med utdelningen av priset.

I år tror jag att det blir en poet, och eftersom jag är så dåligt bevandrad i poesin så tänker jag inte namnge någon önskansvärd eller trolig vinnare. Spännade är det likväl :) En del bloggare har redan spekulerat i vinnare och hos Lyran finns en tematrio på ämnet.

Här ligger jag och blöder

2011-10-02T10:57:00.001+02:00

Gilla förlag ger helt klart ut böckerna med de förnärvarande snyggaste omslagen! Jag gillar att de har en enhetlig stil och man känner igen en bok från dem genom omslaget. Det funderar säkert som dragplåster på kunderna. Den som gillade Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag känner sig säkert lockad att läsa även Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld bara av att se omslaget (och tvärtom såklart).

Här ligger jag och blöder vann Augustpriset i barn- och ungdomsliteraturklassen 2010 och har gått (eller går t.o.m måndag) som radioföljetong och kan ytterligare ett tag höras i sin helhet på webben.

Som perspektiv på läsningen (lyssningen) är det intressant att även läsa ungdomsboksförfattaren Johanna Tydells reflektioner i nyaste Vi Läser om hur den mörka verkligheten länge präglat ungdomslitteraturen. Alkoholiserade föräldrar, drogmissbruk, anorexi, graviditet, döende föräldrar är några av dess teman. Johanna Tydell nämner just Här ligger jag och blöder som en bok som bryter den trenden. Visst finns det ett rejält mått av sociala problem även i denna boken, men det som skiljer ut den är dess komiska inslag. Trots att det faktiskt många gånger ser ganska så hopplöst ut för huvudpersonen Maja som lyckas trassla in sig rejält i sina lögner så gör det att jag som läsare inte tappar tron på att det skall lösa sig till sist. Även om jag inte kan ana hur så tror jag hela tiden att det skall finnas en naturlig lösning på Majas "problem". Sedan visar det sig att även de vuxna har dolt saker för varandra och ljugit för att man faktiskt inte alltid orkar berätta sanningen och att hade de varit öppna så hade aldrig hela denna historia behövt hända. Eller, tummen, den som delvis är begynnelsen till historien, med den hade det väl i vilket fall gått som det nu gick i bokens inledning.

Även Mimmimarie har lyssnat på radioföljetongen, men hon var inte så imponerad. Däremot finns gillande omdömen bl.a. hos Bokstödet och Boktoka.

30 blankt - inofficiellt rekord (?)

2011-09-29T14:12:00.002+02:00

Det finns en självklar gren som borde ingå i ett VM för bokbloggare, eller boknördar i allmänhet. Idag har jag satt ett personliga rekord som lämnar utrymme att förbättras ytterligare lite

Grenen jag talar om är givetvis Bygga-Billy-Bokhylla på kortast möjliga tid. Perfekt för oss boknördar som ständigt verkar ha behov av påfylling av denna vara och därför helt automatiskt blir något av experter i grenen.

Dagens resultat: 30 minuter blankt från uppackad hylla tills dess den stod på tilltänkt plats. Det finns givetvis utrymme att förbättra tiden om jag nästa gång även lägger fram verktygen och slipper vimsa runt och leta så fort behov uppstår.

Någon mer som känner sig manad och ställer upp som motkandidat till mästartiteln? :)

Det goda inom dig

2011-09-27T15:12:00.002+02:00

Det är oerhört fascinerande när en författare lyckas skildra ett tragiskt skeende eller livsöde och man som läsare ändå lägger ifrån sig boken med känslan att det framför allt är en vacker bok. Språket i Det goda inom dig av Linda Olsson är inte bara vackert, det ger ett skyddande hölje mot historiens brutalitet.

Genom tillbakablickar får läsaren ta del av Mariannes historia och hur hela hennes liv egentligen har gått ut på att fly. Att hon både mentalt och fysiskt byggt upp murar mot sitt förflutna, murar som rämnar en efter en och som leder till ny flykt mot nya platser där hon kan börja om och bygga nytt liv och därmed begrava minnena. Igen. Inte lycka, men oåtkomlighet tycks vara hennes mål med tillvaron.

Men mötet med pojken Ika förändrar livet. Han stör inte, tvärtom blir hans närvaro en viktig del av livet. De är två trasiga människor som möts i olika faser av livet om än med olika behov så framför allt finner de ett behov av varandra.

Det blev ganska kort om en bok som berör starkt, men det är en bok som jag inte vill peta så mycket i och som jag är glad att jag inte visste något om innan jag läste den, där varje sida är ny och vad som helst kan hända - eller inte hända.

Fler bloggare som gillar boken är Ylva, Enligt O och Joanna.

Till e-bokens lov (igen)

2011-09-24T11:00:00.002+02:00

Det finns fler och fler barnböcker att låna via elib. Just nu finns till exempel alla LasseMaja och alla Gyllene Knorren böckerna till lån. Av barnböcker är det fortfarande mest storsäljarna som finns men vi är inte kräsna utan bara glada över att ha ett större utbud av svenska böcker att välja mellan. Toppen, tycker dottern som just läst nyaste LasseMaja mysteriet Simborgarmysteriet. Fast när hon läser en bok på 20-30 min så känns det klart lite begränsande att bara få låna 2 i veckan som mitt bibliotek erbjuder - så det blir till att blanda lån med köp. Barnböcker läses om och om igen i vårt hus så det kan vara värt att köpa några av dem och utnyttja lånen till mina böcker.

Någon har stulit sakerna i värdeskåpen i badhuset. Är det en komplott som ligger bakom stölderna eller har vi med en ensam gärningsman att göra? Den får betyg 10 av 10 för att den var kul, är det korta omdöme jag får ur henne.

Historien upprepar sig

2011-09-24T10:21:00.002+02:00

På skoldagar får jag minsann både tjata på och dra i barnen för att få dem att stiga upp vid 7-tiden. När det är helg står de vid min säng vid samma tid och frågar om de får titta på TV. Idag svarade jag: Nej, gå tillbaka till sängen och läs en stund först varpå dottern svarar: Det har jag redan gjort!

Hur är det möjligt? Tänk om det gick att få dem så lätt på vardagarna!

För övrigt har jag idag beställt en em på spa med vännerna att lysa upp gråa november med. Känns ganska ok faktiskt :)

Rymmaren

2011-09-22T09:41:00.000+02:00

Jag ska väl erkänna att jag började läsa Tomas Bodström mest i brist på annat. Sen dök det plötsligt upp en hel massa böcker som jag ville läsa och jag började känna mig ganska stressad över att läsa klart Rymmaren för att få börja på något av allt det där andra som pockar på uppmärksamheten just nu. Trots de förutsättningarna lyckades boken hålla kvar mitt intresse ända till slutet.

Boken börjar direkt på första sidan med ett mord i likhet med många andra deckare. Sen slutar likheterna för fokus i Rymmaren ligger inte på att lösa brottet. Istället är det en svindlande resa rakt in i rättsväsendets korridorer.

Tomas Bodström har ju en minst sagt unik kompetens med kännedom om både advokatyrket och politik på allra högsta nivå. Här lyfts det fram hur polis, åklagare, advokater, politiker och kriminalvård alla har sin egen agenda och det är långt ifrån säkert att de drar åt samma håll i ett och och samma ärende. Även journalisternas roll finns med på ett hörn. Det var häftigt att läsa en deckare där inte hela fokus ligger på polisens arbete, eller åklagarens som i vissa fall - utan där verkligen allas roll finns med.

Istället för att jobba mot samma mål så jobbar man mot varandra, smutskastar och går bakom ryggen även på nära kollegor. Jag tycker Bodström gör det väldigt skickligt. Bokens karaktärer är väldigt mänskliga och det är lätt att föreställa sig att de faktiskt skulle kunna gå till som det gör i boken även om det är ett ganska skrämmande scenario. Det är riktigt komiskt att en f d justitieminister gör just justitieministerkaraktären till en så patetisk figur som Gerd, som faktiskt inte har en aning om vad hon sysslar med och vilka konsekvenser hennes beslut får utan vars första prioritet är att till varje pris hänga kvar vid sin post (och därmed slippa bli landshövding i Norrbotten).

När boken går mot sin upplösning så är jag inte ett dugg intresserad av vem som begick mordet i bokens inledning. Jag är väldigt imponerad av hur Bodström får ett sådant flyt i berättelsen trots att han faktiskt frångår det som man som som läsa från början förväntar sig skall vara dess kärna.

Kontraster

2011-09-21T13:02:00.002+02:00

Igår lyssnade jag klart på den andra Harry Hole-boken, Kackerlackorna, av Jo Nesbø, och slutet i alls sin fruktansvärda brutalitet lämnade mig väldigt ill till mods. Harry Hole hade flera gånger trott sig vara mördaren på spåret bara för att det i sista stund skulle inträffa något som fick utredningen att ändra riktning. Efter ett antal ovanligt grymma och i detalj planerade mord så är ändå lösningen tillslut nära. Harry Hole verkar gilla att spela ensam hjälte (mitt intryck efter två böcker) vilket givetvis leder till extremt farliga situationer i upplösningen. Dessutom är slutet i detta fallet otroligt filmiskt skrivet så jag hade väldigt svårt att värja mig för de brutala synerna som uppstod inne i huvudet när jag lyssnade. När man lyssnar kan man ju inte heller skumma text för att undgå de värsta detaljerna. Hu.

Jag har laddat med fler Nesbø till bilen, men som tur är har jag även lite annat, för jag hade inte klarat av en lika brutal historia ovanpå Kackerlackorna. Så jag har vänt inriktning tvärt och började lyssna på Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist istället. Kontrasten kunde inte vara större - och oj vilken trevlig lyssning. Jag har givetvis inte hunnit lyssnat så långt ännu, men det är en ren njutning att lyssna på tanterna Alma och Margits småprat, vardagsbestyr och funderingar. Ser riktigt fram emot mer bilkörning i veckan :)

Vilken bokhöst 3

2011-09-19T20:23:00.000+02:00

Sist men inte minst så kommer det ju en himla massa deckare att se fram emot emot i höst. 2 av dem är dessutom redan på väg till mig!

Jag älskade de inledande böckerna i Stefan Tegenfalks trilogi och jag kan knappt bärga mig tills upplösningen Den felande länken ligger i min brevlåda inom kort. De två första böckerna har bjudit på bra deckargåtor men avslutats på ett sätt som öppnar för en spännande fortsättning i boken efter.

Camilla Läckberg - Änglamakerskan : Jag ska erkänna att Läckberg egentligen hör till de deckarförfattarinnor vars evighetsserier inte länge lockar speciellt, men jag tänkte att vi är många i familjen som brukar läsa henne, ställde upp i en tävling på boktipset.se och nu ligger även den i posten på väg till en brevlåda i min (inte omedelbara) närhet.

Personligen har jag även en hel massa Harry Hole deckare av Jon Nesbö att se fram emot eftersom jag bara är på tvåan. Har man redan läst alls får man vänta till nästa år på att Gengångare ska komma på svenska, men den går ju såklart bra att läsa även på norska (Gjenferd) för den som har svårt att tåla sig.

Jag har svårt att släppa några av mina engelska favoriter även om både författarna och deras detektiver börjar bli till åren komna. Därför ser jag mycket fram emot att läsa The Vault - Ruth Rendells senaste Wexford mysterium och hoppas på att den där mys-engelska-deckar-känslan ska infinna sig.

Dessutom fortsätter jag nog läsa några av Maria Langs deckare, men hur det i övrigt går med läsningen av klassiska deckare beror på vad tiden räcker till, men där återstår en del som jag är sugen på.

Jag tycker jag har ovanligt mycket planerad läsning inför hösten. Får se hur det går. Helt säkert är att det kommer dyka upp en hela massa böcker däremellan som pockar på uppmärksamhet och vill bli lästa. Hösten är min klart bästa läs-årstid och det ser så här långt mycket lovande ut - känner mig lite som ett barn på julafton när jag tänker på alla bra böcker som skall läsas framöver :)

Vilken bokhöst 2

2011-09-19T10:29:00.000+02:00

Ungdomsböcker - detta skall bli hösten då jag läser böcker för ungdomar och unga vuxna. Ibland har jag perioder då jag läser ungdomsromaner, men nu är det ett tag sedan sist och jag ser fram emot att att återuppta! Fast än så länge ligger de hemma hos mina föräldrar, men just när hösten är som gråast och tristast (och jag fyller år!) så tänkte jag att de ska packas i en resväska och följa med hem till mig och lysa upp min tillvaro.

Jessica Schiefauers - Pojkarna : Denna ser jag väldigt mycket fram emot att läsa. Magi, stark vänskap och kärlek lovar mycket!
Lina Forss - Kär i kärleken : Låter så typiskt tonårig med en riktig berg- och dalbana bland känslorna.
Katerina Janouch - Jonnas bok
Åsa Anderberg Strollo - Hoppas : Om att bara sticka iväg och lämna allt det jobbiga bakom sig. Hög igenkänningsfaktor hos många antar jag, även om de flesta av oss aldrig tog steget så drastiskt som Jonna i boken.

Jag har tävlat en hel del på sista tiden (men bara i tävlingar där vinsten är en bok som jag verkligen vill vinna - jag har ingen lust att stoppa bokhyllan full med böcker som sedan aldrig blir lästa). Jag har också haft stor tur och ungdomsböckerna är resultatet av två tävlingar. De tre första vann jag i ett paket på boktipset.se och Hoppas inne hos enligt O där det inför bokmässan i helgen pågår en kavalkad av tävlingar, författarintervjuer och andra läsinspirerande blogginlägg.

Vilken bokhöst 1

2011-09-17T17:13:00.000+02:00

Vilken bokhöst det artar sig till!

I början av sommaren var jag lite desperat efter nyutgivna böcker men hittade verkligen ingenting som jag kände någon riktig lust att läsa. Nu står plötsligt en massa gamla favoriter på rad med nyutgivna böcker som alla skriker i kör Läs mig - nej mig, välj mig först!

Chistine Falkenland - Sfinx : Har jag redan hunnit läsa och älskade som vanligt språket, men har svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka om handlingen.
Marie Hermanson - Himmelsdalen : Detta är den bok jag mest längtat efter! Hermanson har låtit vänta på sig och jag har abstinens efter att läsa henne igen, där brukar man inte bli besviken och recensionerna har varit mycket lovande. Dessvärre ser det ut som jag får vänta på att få den transporterad i november då den inte finns som e-bok. Desto roligare att jag vunnit ett presentkort på adlibris på Fru E's blogg som kommer bidraga till detta bokinköp :)
Linda Olsson - Det goda inom dig : Ligger just påbörjad på min läsplatta. Har stora förhoppningar efter hennes två tidigare.
Anna-Karin Palm - Snöängel : Ytterligare en en svensk kvinna som producerat flera fantastiska historier och vars nya lovar mycket. Ligger snart och väntar att bli läst på min läsplatta!
Helena von Zweigbergk - Anna och Mats bor inte här längre : Ur vulkanens mun kröp fick verkligen obehaget att krypa under skinnet och det ska bli väldigt intressant att följa den familjen och se vad som hänt. Det är svårt att föreställa sig att deras situation skulle ha förvärrats efter vad de gick igenom på den där semesterresan till Sicilien för några år sedan.

Jag säger bara svenska kvinnliga författare - om jag för resten av mitt liv bara skulle få läsa böcker från en typ av författare så blir det utan tvekan svenska kvinnliga författare!

Tidig lördag

2011-09-17T09:58:00.003+02:00

Här har vi ingen sovmorgon trots att det är helg. Det är konstigt att barnen måste väckas klockan 7 på vardagar men att de stiger upp innan 7 på helgen... Ibland somnar jag om, men idag låg jag och läste i en timma innan jag steg upp och hängde tvätt. Nu har vi ätit frukost och jag har suttit framför datorn en stund. Nu undrar jag bara om det är ok att gå ut och klippa gräset. Det är nämligen knäpp tyst här ute och det kan ju hända att några av grannarna faktiskt fått en välförtjänt sovmorgon och helst inte vill bli störda. Jag tror jag kompromissar genom att ta en kopp kaffe innan jag går ut i trädgården.

Trevlig helg!

Bluffen

2011-09-17T09:40:00.000+02:00

När jag läste Fru E's blogginlägg med den talande titeln När uppläsaren stjälper en roman med potential häromdagen så kom jag osökt att tänka på att det som tur är även kan vara tvärt om. Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle blogga om Bluffen, men när jag läste Fru E så kände jag instinktivt att jag ville lyfta fram en bok där inläsningen ger en dimension till boken och som faktiskt höjer dess underhållningsväde.

Tidigt i somras fick jag ett recensionsexemplar av Unni Drougges roman Bluffen som ljudbok av förlaget Massolit (tack!). Sommaren är egentligen en period då jag inte lyssnar lika mycket på böcker som under resten av året, men storyn i boken är perfekt för ljudboksformatet och jag har lyckades sno åt mig lite studer här och där att lyssna på den medan barnen har sysslat med annat.

Det är en dråplig och otroligt skruvad historia som jag tror jag hade haft mycket svårt för att läsa i tryckt format. Jag uppfattar boken som en komisk bok och det tycker jag oftast känns ganska krystat att läsa. Men Katarina Ewerlöf gör ett fantastiskt jobb (som vanligt) som inläsare och lyckas verkligen levandegöra berättelsen som ofta leder till skratt hos mig som lyssnare. Jag kan inte låta bli att undra hur bokens huvudpersoner som är tagna ur verkligheten reagerade när boken kom ut. Många porträtteras på ett sätt som säkert späder på gemene mans intryck, men som jag ändå tycker är ganska elaka karikatyrer av deras personer. Men underhållande är det verkligen!

Dessutom är denna boken högaktuell just nu. Dels tar händelseförloppet avstamp på bokmässan i Göteborg, dels är den nominerad till Årets ljudbok - och vinnaren annonseras just på bokmässan i Göteborg nästa helg! Jag bugar och önskar ett stort lycka till!

Italienska utflykter - Ferrara

2011-09-16T13:55:00.000+02:00

En hösthelg för 2 år sedan åkte vi till Ferrara. En vacker stad inte allt för långt hemifrån. Där njöt vi av god mat, soligt väder och glada barn. Otroligt! Kunde faktiskt inte ha varit bättre.

Ferrara från ovan, taget i motljus från ett torn i slottet. Här syns lite av stadens struktur och pampighet. Ferrara finns på Unescos världsarvslista pga av att det är en så välbevarad renässansstad. Men innanför stadsmurarna kan man även hitta mysiga krokiga gränder från medeltiden.

Detalj av slottet, Castello Estense. Ett måste att besöka.
Sonen tjatade om att få gå tillbaka dit hela tiden.

Utsikten från vårt hotellrum.

Vårt rum vette rakt ut mot katedralen och piazzan som sjöd av liv. Utsikten var värd varenda krona, men i övrigt var hotellet inget speciellt.

Kanske var det sådana här pauser som fick barnen att uppskatta helgens utflykt så mycket!?

Det här området är väldigt präglat av sin egen matkultur och lokala specialiteter serveras på varenda restaurang. I Ferrara åt vi mycket bra!

Vid lunch råkade vi på en jättetrevlig restaurang på en överglasad innergård. Hade det inte funnits så mycket mer att upptäcka i Ferrara hade vi kunnat bli kvar där mycket länge :)

Jag åt en fantastisk skaldjurspasta. När jag frågade kyparen vad det var för skaldjur kunde han bara förklara att den var ful och så gick han och hämtade en i köket. Jag har inte sett något liknande. Otroligt ful men otroligt god!

En och annan glass är inga problem att få ner mellan måltiderna!

Mellan måltiderna provade vi även på Ferraras typiska bröd, Coppia Ferrarese. I sin enkelhet är det mycket smakrikt. Något annat som vi provade var Panpepato som är en mörk kaka fylld med torkad frukt och överdragen med mörk choklad. Smaskigt.

Även på kvällen hade vi tur och hittade en bra restaurang. Sonen hade proppat i sig så mycket bröd att han var mätt, och själv förolämpade jag kyparen genom att fråga om Salama da sugo (beskrivning på italienska) verkligen kan vara gott!(?) Mitt sällskap skämdes för mig men jag vågade prova och fick den serverad med potatismos. Gott var det men det motsvarar ingenting som man som svenska förknippar med "typiskt italienskt".

Samma helg besökte vi även Comacchio, en mycket speciell och vacker by i närheten av Ferrara.

Ferrara ligger i landskapet Emilia-Romagna

Vi besökte Ferrara i oktober 2009

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

På tal om att läsa miljövänligt...

2011-09-16T09:43:00.000+02:00

...som Mimmimarie skrev om tidigare i veckan så upptäckte jag att min senast införskaffade bok har texten "Questo libero è stato stampato su carta certificata FSC nel pieno rispetto di una gestione forestale sostenibile" (översatt i korthet: Boken är tryckt på miljövänligt FSC cerifierat papper).

Nu måste jag ju erkänna att det inte var miljöcertifieringen som var anledningen till att jag skaffade boken. Det är ju sällan ett av de viktigaste kriterierna när man skaffar en bok. I mitt fall var det så att jag har varit min bokklubb så trogen att jag fick välja en gratis bok. Eftersom högen av olästa italienska böcker börjar bli väl stor så tänkte jag att en kokbok skulle passa bra. Jag valde utifrån att det skulle vara traditionella italienska rätter som lagas relativt enkelt och då blev det Mamma Mia : Ricette Italiane e storie di cucina. Dessutom tycker jag att den är den är riktigt snygg, vilket när det gäller kokböcker faktiskt är ett inte helt oviktigt kriterium. Miljövänligheten får väl ses som ett plus - även om det inte var något jag tänkte på i affären.

Rensar och målar

2011-09-15T11:37:00.000+02:00

Med tanke på förra veckans inlägg, så kan jag meddela att det ena ledde till det andra och idag har jag köpt målarfärg och i väntan på nya garderober som kommer i början på nästa vecka ska här nu målas... Just nu är det kaos, men snart blir det förhoppningsvis riktigt fint.

Allt detta som jag gör nu var ganska nödvändigt. När vi drog bort listerna så var de genomruttna efter 2 översvämningar och de gamla (för små) garderoberna höll på att ramla ihop under tyngden av allt som förvarades ovanpå dem (förutom att även de sugit upp fukt). Översvämningar är förhoppningsvis historia nu eftersom vi försökt åtgärda de platser där vatten kommit in i huset genom sätta upp hinder.

Jag fick en riktig inspirationskick av boken jag läste, Rensa i röran med Feng Shui. Författaren blandar lite flum (jag har svårt att tro att jag ska hitta dolda skatter i husets välståndshörn och även hur tarmsköljning kommer in i sammanhanget har jag lite svårt att följa) med en massa handfasta tips och exempel och lyckas verkligen inspirera till att börja rensa och hon förmedlar väldigt väl den sköna känslan av tillfredsställelse det ger att gå igenom och kasta av sitt överflöd.

En eftermiddag i förra veckan la jag ifrån mig boken och reste mig för att tanken på några solstolar som legat i garaget sedan vi flyttade in för 7 år sedan tog över och jag lastade in dem i bilen tillsammans med några andra prylar för att köra direkt till återvinningsstationen. Samtidigt gick jag igenom innehållet i en garderob där bla en del av barnens babysängkläder blivit liggande. Det blev 4-5 påsar till klädesinsamlingen av den garderoben. Efter det har själva utrensningen hejdats lite av iordningsställadet av nedervåningen, men så snart nya garderoberna är på plats så är jag på g igen. Författaren nämner just tidpunkten efter semestern som en lämplig för att sätta igång med utrensningsprojekt. Och har man som vi levt hela sommaren i resväska så förundras man lite över varför man skulle behöva omge sig med så mycket mer prylar under resten av året.

För alla bokälskare som samlar och sparar sina böcker så kan hon nog dock anses som ganska provocerande när hon konstaterar "Böcker känns ofta som trogna vänner... Men problemet med att ha kvar för många gamla böcker är att de inte ger något utrymme för nya idéer att komma in i ditt liv".

Sfinx

2011-09-11T11:49:00.000+02:00

Det är ett tag sedan jag skrev om någon bok som jag läst och jag måste erkänna att jag känner mig lite ringrostig på den punkten.

Imorgon börjar skolorna här och livet återgår (äntligen) till någon som mer liknar rutin och vardag. Kanske (=förhoppningsvis) återgår därmed även bloggen till en mer "normal" tillvaro. Mitt eget pluggande är denna termin begränsat till en kurs i muntlig italienska och innebär bla läsning av en av Carofiglios böcker. Carofiglio är en favorit, men just denna, Testimoni inconsapevole, har jag tidigare bara läst på svenska (På sannolika skäl). I övrigt tänker jag mer aktivt söka översättningsuppdrag.

Men nu skulle det handla om Sfinx av Christine Falkenland. Hennes böcker är alltid värda att se fram emot. Vinterträdgården älskade jag för dess (som vanligt när det gäller Falkenland) vackra språk, men så här i efterhand känner jag att jag var lite besviken på handlingen i den. Det vackra språket präglar även Sfinx trots den destruktiva tonen i breven som utgör bokens handling.

Huvudpersonen definierar sig själv först och främst som Felix första hustru och i boken vänder hon sig i en serie brev till hans nuvarande hustru. Hon har blivit besatt av Felix nya familj och ju intensivare hon lever sig in i deras liv, desto snabbare förfaller hennes eget omkring henne.

Som läsare känner jag mig som åskådare av en psykopats tankar. Destruktiva glimtar från ett havererat äktenskap blandas med en hatkärlek till den nuvarande hustrun Claire. Ömsom vill hon efterlikna och byta plats med Claire, ömsom bubblar avundsjukan upp och hon vill hämnas dem för deras på ytan så perfekta liv som hon anser byggt på en bluff. Utanförskapet och oförmågan att leva i nuet får henne att klamra sig fast vid ett förflutet som var allt annat än idylliskt. Men hon vet vad hon hade, om framtiden vet hon inget och det är kanske därför dragningen tillbaka är så stark(?)

När boken är slut känner jag mig ganska frågande, boken väcker fler frågor än den ger svar. Vad som egentligen hände i Felix första äktenskap är otydligt. Att breven aldrig postas är däremot klart. Det läsaren vet om Felix och hans nya familj är helt skildrat genom ex hustruns brev och det finns inget som antyder att de känner till att hon iakttar dem. Pga sitt innehåll så hade brevet gett reaktioner i familjens liv om de nått fram. Samtidigt är det en oerhörd lockelse att ta del av brevskriverskans ondskefulla brev och att se in i det mörka psyke som skapat dem. Det är inte utan att man fruktar för vad hon är kapabel att genomföra... Slutet är öppet på ett sätt som gör att jag vill veta mer - men jag tror inte jag kan förvänta mig en uppföljare till detta psykologiska drama.

Höstprojekt

2011-09-06T11:32:00.000+02:00

Vi är hemma efter en ganska tuff resa i söndags. Det började med köer redan in mot Hamburg vilket fick oss att hela tiden känna att vi "låg efter" det tänkta schemat. Varannan timme tog vi kisspaus och bytte förare. På em tog vi en halvtimmas matpaus och vid elva på kvällen var vi äntligen hemma. Mycket trötta. Men nu är vi på g igen.

På hösten är det som vanligt mycket som händer hos oss. Nästa vecka börjar skolan, sedan alla andra aktiviteter. Därefter följer ganska snart barnens födelsedagar och ett par veckor efter det en rad trevliga besök som vi hoppats på sååå länge och som nu äntligen kommer bli av.

Med stor optimism har jag börjat ta mig an uppackning och organisering här hemma. Tänker redan lite på hur vi ska inhysa alla besökare. Kan man göra det bättre än genom att läsa? Som många gånger förr är det Klok som en bok som inspirerat mig och när lokala bokhandeln i somras hade 30% på alla böcker passade jag på att köpa Karen Kingstons numera klassiska Rensa i röran med feng shui där jag hoppas hitta den inspiration jag behöver. Samt i nya Ikea katalogen förstås :)

Osköna söndag

2011-09-04T01:00:00.000+02:00

I våras gjorde jag en del inlägg om det sköna söndagslivet i Italien då vi ofta äter vår söndagslunch på restaurang och tar det allmänt lugnt. Idag är väl snarare årets oskönaste söndag. Detta inlägg är tidsinställt för vi sitter i bilen och skall avverka drygt 120 mil genom Tyskland, snudda vid Österike, ta oss över alperna i Schweiz och någon gång fram emot natten förhoppningsvis köra den lilla biten i Italien innan vi är hemma. Om allt går vägen vill säga. Köer och griniga ungar kan mycket väl göra att planerna får ändras under dagen. Men det alternativet orkar jag inte riktigt tänka på just nu.