lördag 31 januari 2015

Drömmar om sommarlov

Två böcker om sommarlov har jag läst såhär mitt i vintern och det är inte utan att jag drömmer mig bort till varmare tider. Jag boktipsade ju lite för italienska översättare och de tog upp just sommarlov som ett fenomen som är svåröversatt. Ett italienskt sommarlov är i och för sig längre än ett svenskt men fyllt av läxor som ska göras, och att röra sig fritt på landsbygden kan vara väldigt främmande för italienska barn som ofta är mer kontrollerade. Sommar på landet är ett ganska vanligt förekommande miljö i svenska barnböcker - och de menade att friheten som ofta är förknippad därmed är svår att spegla i en översättning. 
Min personliga favorit av de två sommarlovsböckerna jag har läst är Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlssom med bilder av Eva Lindström. Både den och  Heddas bok (se nedan) passar antingen som högläsningsböcker eller att läsa själv i 7-årsåldern. Den handlar om Selma som spenderar en sommar på landet med sin mormor och morfar. Selma har en liten fågel som ingen annan kan se som pickar i bröstet. Fågelns pickande påminner henne om hur tråkig och ful hon är och att ingen vill vara hennes vän. Boken känns tidlös och hade lika väl kunnat utspela sig i min barndom som nu. 
Selmas mormor tycker det är livsviktigt att Selma lär sig simma, och varje sommar försöker och försöker hon lära Selma. För Selma är det inte så viktig men ändå sitter fågeln där i bröstet och säger ”åhh, vad pinsamt att du inte kan simma! ... Varför kan du inte bara lära dig som alla andra?” 
Selma själv tycker att det viktigaste är att ha en bästis, men det finns inte så många andra barn på landet. Fast plötsligt en dag står Snöret på vägen framför henne. Selma vill hemskt gärna vara Snörets bästis. När Snöret och Selma blir ovänner är fågeln där igen och pickar ”Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Du kan inte ha en kompis. Du bara gör fel hela tiden. Nu blir ni aldrig sams igen.”
Det blir ändå en bra sommar tillslut, Selma lär sig simma, hon och Snöret blir vänner igen och fågeln kan flytta ut från Selmas bröst. Nu när Selma inte längre är mottaglig för dess pickande så sitter den på hennes axel och vet inte riktigt var den ska ta vägen.  

I Heddas bok av Lin Hallberg berättas om Heddas sommar på landet med sin döende mormor. Mormor är pensionerad veterinär men har lite gamla patienter kvar och Hedda följer med och hjälper henne på sjukbesöken i trakten. Mormor är trött och vill ofta vila, men Hedda förstår först inte att hon är sjuk, och hon drömmer om att jobba som djurdoktor tillsammans med mormor när hon blir stor. 
Ämnet döden finns med i hela boken, det introduceras genom arbetet med djuren - ibland blir de friska, men ibland måste de hjälpa djuren att dö. De pratar även ofta om mormors häst Saga som blev gammal innan hon dog. 
Mot slutet av boken får Hedda veta att mormor är sjuk och kommer att dö och hinner bearbeta det. Mormor förklarar för henne att tiden blir till minnen - pärlor, som mormor säger och de finns kvar, när de du älskar inte finns längre.
Till sist måste jag säga något om bilderna i båda böckerna. Jag gillar Eva Lindstöms till synes lite slarviga bilder i svartvitt och fågeln som dyker upp lite här och var i Snöret fågeln och jag. Bilderna går hand i hand med Selmas tankar och känslor som uttrycks i texten. I Heddas bok fyller de färgglada teckningarna upp allt utrymme kring texten, men trots det känner jag inte alls samma samspel mellan ord och bild och jag tycker nästan bilderna motverkar det sorgliga temat i boken.



torsdag 29 januari 2015

Skuggan i väggen

Det har blivit många böcker för mellanåldern lästa senaste tiden. Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn kom för ett par år sedan och handlar om Micke (Mikaela) som flyttar till ett risigt gammalt hus i en norrländsk by. Hennes mamma är konstnär och har fått jobb på ett äldreboende i byn. De har fått hyra huset billigt och kommer också närmare mammas kille Vilgot. Redan första gången Micke kommer in på sitt nya rum upptäcker hon skuggan i tapeten på väggen och utan att tänka på det börjar hon prata med den.
Micke börjar i en ny klass bara en vecka innan skolavslutningen och några av tjejerna i klassen berättar att huset hon flyttat in i är ett spökhus. För länge sedan bodde en flicka som hette Elli i huset. Hon drunknade i älven och nu går hon igen. Ryktet går att det var hennes föräldrar som puttade i henne, men egentligen har det aldrig blivit klart vad som egentligen hände.  
På äldreboendet där Mickes mamma jobbar bor några gamlingar som växte upp samtidigt med Elli. En av tanterna, Harriet, är helt förvirrad och verkar tro att Micke är Elli och Sixten, som hon pratar mycket med, berättar att Elli var mobbad. När Micke börjar komma sanningen om Ellis död närmare blir det väldigt spännande och Micke ger sig ut väl nära älven för att komma på gåtans lösning... En riktig nagelbitare!  
Temat utanförskap och mobbing återkommer även i ett parallellspår som handlar om Mickes klasskompis Wille som är klassens hackkyckling. Han håller sig för sig själv, gömmer sig i sin stora huvtröja och verkar allmänt skum. Micke upptäcker att han smugglar mat från matsalen och att han håller till i en husvagn vid älven för att slippa vara hemma i lägenheten när hans pappa har en suparperiod.


tisdag 27 januari 2015

På 70-årsdagen av Auschwitz befrielse

En av de sista böckerna jag läste innan 2014 blev 2015 var Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, och vad passar bättre än att skriva om den idag på 70-årsdagen av Auschwitz befrielse. 

Jag brukar ofta tycka om Majgull Axelssons böcker, och denna gången var inget undantag - tvärtom, det är snarare en av hennes starkaste berättelser!

Miriam börjar bli gammal, i inledningen av boken fyller hon 85 år, och hennes drömmar och tankar tar henne all oftare tillbaka till tiden i koncentrationslägret. När familjen samlas för att fira Miriams födelsedag tror de att hon blivit dement då hon plötsligt uttalar "...orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."

Genom sina tankar och i samtal med barnbarnet Camilla så berättas hela historien för läsaren. Det blir en resa som tar sin början i Auschwitz dit hon förts tillsammans med sin lillebror och en kusin och tar oss till efterkrigstidens Sverige.

(Spoilervarning)
Läsaren får följa denna egentligen romska kvinna som utmattad av sjukdom och hunger på tåget från Auschwitz till Ravensbrück byter sin trasiga klänning mot en död kvinnas klänning. På så vis har hon plötsligt blivit judinnan Miriam, och det visar sig vara hennes chans att överleva i kvinnolägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. 

När hon sedan blir räddad och kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna och skapa sig ett nytt liv. Romer var inte välkomna i Sverige och hade inreseförbud ända fram till 1954, så förklädnaden räddar henne ännu en gång och under en yta av perfektion lyckas hon dölja sin hemlighet för alla i sin omgivning tills hon på ålderns höst bestämmer sig för att det är dags att avslöja hemligheten.

Mycket passande dagen till ära ser jag just att boken vunnit Bokbloggarnas litteraturpris 2014 som anordnas av bloggen Breakfast Bookclub 



måndag 26 januari 2015

En sekund i taget

Första boken jag läste i min 2 månder långa svenska bokmaraton var En sekund i taget av Sofia Nordin. Hedvig är en alldeles vanlig tjej som precis har börjat sjuan och vars liv fram tills nyss bestod av i att gå i skolan, vara med vänner och med sin familj. Men så drabbades plötsligt familjen - och alla andra, av feber och dog på bara några timmar. Alla utom Hedvig. När boken börjar har hela Hedvigs precis familj dött och hon beslutar att snabbt packa ihop det nödvändigaste från sitt hem och fly.

Efter den dramatiska inledningen var min första tanke att fy, en sån här otäck historia kan man väl inte sätta i händerna på en tolvåring, men sen ändrar jag mening och finner boken väldigt engagerande. Omslagsbilden känns dock missvisande tycker jag, den ger mer thrillervibbar, och någon thriller handlar det inte om!

Hedvig vet inte vart hon ska fly, men hon kan inte vara kvar där hennes familj ligger döda i sina sängar eller gå ut och riskera att se andra lik överallt. Sina kompisar till exempel. Så Hedvig drar till skogs, och bestämmer sig för att leta upp en lantgård hon har besökt tidigare med sin klass. Hon kan ingenting om naturen eller överlevnad, hon har ju varit upptagen med att leva sitt vanliga liv med kompisar och annat vanligt. Men på gården finns det djur och genom böcker lär hon sig sköta dem för att kunna överleva på det som djuren ger henne.

Boken är väldigt engagerande trots att det inte finns något specifikt hot mot Hedvig förutom rädslan inför framtiden, för att stöta på döda människor om man rör sig utanför den trygghetszon hon skapat kring gården. 

En annan intressant sak är att det inte är ett framtidsscenario som författaren bygger upp - detta händer i detta nu, det tillsammans med Hedvigs vanlighet och osäkerhet inför hur hon ska lösa de situationer som uppstår får historien att trots den extrema situationen kännas väldigt nära och realistisk. 

Kul att det finns två delar till att läsa nu. Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk som kom i dagarna. Jag kommer absolut läsa!




söndag 25 januari 2015

Rivstart på läsåret 2015

De senaste två månaderna har jag läst massor av böcker inför ett seminarium som hölls i Milano i helgen. Jag har enbart läst svenska författare och det var ett ypperligt tillfället att läsa några böcker jag sett fram emot ett tag - böcker för alla ålderskategorier från bilderböcker till vuxenlitteratur. Så det har varit ett par roliga läsmånader!

Nu är det på tiden att även bloggen gör en rivstart för att ta igen senaste veckornas tystnad, och bloggmaterial finns det gott om nu. 

Det var även fint författarbesök på seminariet i går. Cilla Nauman pratade om sina böcker Springa med åror och 62 dagar. Fantastiskt att få träffa en favoritförfattare på så nära håll! Mer därom också i kommande inlägg.