fredag 28 oktober 2011

Halloweentårta

Denna gången är det inte jag som bakat, men jag fick äran att dekorera 
pumpa-cheescake'en på gårdagens Halloweenmiddag.


När man har barn så är det visst omöjligt att låta Halloween passera obemärkt. Redan förra veckan var det fest för barnen. Igår var vi några mammor som hållit kontakt sedan dagis som träffades och hade Halloweenmiddag och min kompis som är en fantastisk kock hade förberett en helt underbar 4-rätters middag på italienskt manèr.

onsdag 26 oktober 2011

Oväder i Ligurien

Ligurien och Cinque Terre har idag drabbats av fruktansvärda översvämningar med förödande effekter. Gator liknande den på bilden (från Manarola) har förvandlats till vilda floder och delar av hus och bilar förs med strömmarna. Flera dödsfall har inträffat och stora delar av vägsystemet har brakat samman av vattenmassorna. Monterosso i Cinque Terre verkar vara värst drabbat, och det pratas redan om att det är klimatförändringarna som ligger bakom. Helt klar är att det är en fruktansvärd katastrof och att ett enormt arbete ligger framför för att återställa infrastruktur och byggnader i detta väldigt säregna och redan tidigare svårtillgängliga område.

Fortfarande har jag inte sett någonting om detta på de svenska tidningarnas webbar, men t ex här kan man läsa mer (på italienska) och även se bilder om man klickar runt lite. 1,5 timmar i bil längre norrut har vi inte anat detta oväder. Här har det bara varit grått med lättare regn de senaste dagarna.

Själv har jag 2 fantastiskt roliga besök att se fram emot under de närmsta veckorna. Det ena sällskapet avlöser det andra (samma dag!) och jag inser att bloggen blir lidande. Fortsatt trög aktivitet här inne de närmsta veckorna alltså.

Uppdaterat: Här finns en film på DN: http://www.dn.se/webbtv/nyheter/har-dranks-en-italiensk-by/

fredag 21 oktober 2011

Snart helg

Efter en först en vecka med oplanerad resa och begravning och direkt därefter en vecka men födelsedagar och barnkalas har den gångna veckan gått på sparlåga, minst sagt. Av läsning har det inte blivit så mycket mer än "tvångsläsningen" av Testimone inconsapevole - vilket ju iofs varit bra läsning så jag borde inte klaga.

Om vi tar oss igenom kvällens Halloweenfest (barnen ska festa, men någon måste ju skjutsa) så åker vi imorgon på höstens utflykt. Höstarna hinner vi oftast inte så mycket utflykter och det känns skönt att ha prickat in en iaf! Det bär av till Ravenna där jag tänkt att vi ska titta på mosaiker - det har jag drömt om länge.

Bloggen fortsätter alltså på sparlåga över helgen och förhoppningsvis finns nya krafter när vi är åter. Jag fick ju en ärofylld utmärkelse av Bokomaten häromsistens och den skall jag givetvis föra vidare. Dessutom finns det några böcker jag läst/ lyssnat på som är värda ett omnämnande: Sirila gentlemän sökes, Den felande länken och Fatimas hand är de jag kommer att tänka på just nu. Mycket att blogga om alltså :)

Omläsning

Det är väldigt sällan jag läser om böcker, men jag är väldigt glad att jag fick chansen att läsa Gianrico Carofiglios första roman om Guido Guerrieri På sannolika skäl även på italienska Testimone inconsapevole.  Det hade jag inte gjort om den inte varit kurslittertur på min italienskakurs. Eftersom jag har läst de övriga tre böckerna på italienska så känns det extra bra att ha läst även ettan på just italienska.

Det är underbara böcker med mycket italiensk känsla - miljö, mat och ett lagom mått samhällskritik. En del kallar böckerna deckare (huvudpersonen Guido Guerrieri är försvarsadvokat), och även om brottet står i centrum och rättvisa står högst på agendan är det mindre viktigt vem förrövaren är.

Jag har en mängd italienska böcker som väntar på läsning, och jag hoppas att detta är en spark i baken åt mig att verkligen ta tag i att läsa dem alla! Dessutom har min italienska lärare påpekat att just läsa är det bästa jag kan göra för att ytterligare förbättra min grammatik, vilket är den del av språket som jag fortfarande har mest problem med.

måndag 17 oktober 2011

Bakom flötet?

Jag läste just nomineringarna till årets Augustpriset och sitter här som ett stort frågetecken. Är det möjligt att jag helt missat de sex bästa svenska romanerna som kommit ut i år? Eller nej föresten, jag hade nog ett hum om att Bengt Ohlsson kommit ut med en roman och titeln Lacrimosa har nog svävat förbi mitt medvetande vid något tillfälle, men i övrigt är det blankt. Min läslista är tillräckligt lång som den är och jag tänker inte lägga till 6 nya böcker som jag ännu inte vet något om bara för att de är nominerade till Augustpriset. Fast det är ju inte omöjligt att jag fastnar för något i de diskussioner som nu säkerligen kommer uppstå :)

En av ungdomsböckerna har jag läst: Cirkeln och Pojkarna står på min att läsa lista. Där finns även en av fackböckerna: Och i Wienerwald står träden kvar.

De nominerade är:


Årets svenska barn- och ungdomsbok:
”Vita streck och Öjvind” av Sara Lundgren
”Konstiga djur” av Lotta Olsson
”Pojkarna” av Jessica Schiefauer
”I den tysta minuten mellan” av Viveca Sjögren
”Cirkeln” av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
”Petras prick” av Maria Nilsson Thore
Årets svenska skönlitterära bok:
”Korparna” av Thomas Bannerhed
”En kubikmeter jord” av Sören Bondeson
”Flod” av Carolina Fredriksson
”Lacrimosa” av Eva-Marie Liffner
”Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson
”Välkommen till den här världen” av Amanda Svensson
Årets svenska fackbok.
”Spektrum” av Johan Svedjedal
”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink
”Ni har klockorna – vi har tiden” av Lennart Pehrson
”Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro” av Lasse Berg
”Alla monster måste dö! : gruppresa till Nordkorea – ett reportage” av Magnus Bärtås, Fredrik Ekman
”Trädets tid” av Christel Kvant

söndag 16 oktober 2011

Och så två tårtor till


Behöver jag säga att jag själv är helt slut och mycket lättad över att veckans firanden är över nu.

fredag 14 oktober 2011

Snöängel

Snöängel är en säregen berättelse, när jag tycker mig få grepp så glider den  liksom undan igen. Trots sina tydliga spår av 80-tal, såsom styckmordet på Catrine da Costa, Olof Palme och trassliga telefonsladdar, så är det en tidlös berättelse som lika gärna kunde utspela sig just nu.

Berättelsen inte bara utspelar sig i Stockholm, staden är en del av berättelsen. Stadens puls och nattens lugn är en integrerad del av den historia som utspelar sig en vinter för drygt 25 år sedan. Ibland stannar jag upp och undrar vad som driver berättelsen framåt. Varje scen i boken är så levande att det är nuet och det som skall komma känns oväsentligt. Det är en märklig känsla. I en deckare så drivs man fram av frågan om vem som begått brottet, i en barndomsskildring kanske av undran över hur det skall komma att gå för barnet, i en kärleksroman kan det vara önskan om lycka för huvudpersonen som för läsningen framåt. I Snöängel räcker beskrivningen av nuet för att vilja läsa vidare.

Förutom en säregen berättelse är boken ett kollage av berättartekniker. Jag tycker mycket om den hisnande färd där berättaren liksom tar läsaren vid handen och varsamt leder oss fram till den punkt där berättelsen tar sin början: "Om vi tänker oss att vi singlar ner från vårt fågelperspektiv och tar mark i staden..." Själva huvudhandlingen övergår sedan till att vara skriven i ett tredjepersonsperspektiv och när det direkta tilltalet från bokens början återkommer i mitten av boken så får det inte samma effekt.

Mitt i boken dyker en passage av inre monolog upp där texten saknar versaler och punkt men ändå är uppdelad i regelbundna stycken. Här finns även historier som jag ibland har lite svårt att förankra i den stora berättelsen. Men jag ser en parallell till alla de bipersoner som bildar ett intrikat nät kring huvudpersonen Hedvig. Varje människas liv och varje människas berättelse korsas och påverkas av andra människor. Ibland lämnar någon spår som får livet att ändra kurs.

Det finns väldigt mycket att diskutera i denna boken. Om det finns något som driver handlingen framåt så är det frågan Vem är Hedvig? Jo, Hedvig är undflyende men samtidigt väldigt bestämd tycker jag. Hon är svår att få grepp om både för läsaren och för de som känner henne och det skulle vara väldigt intressant att diskutera henne med någon som läst boken. Det vågar jag inte ge mig in på här, då kommer jag säkert bli anklagad för att "spoila" berättelsen...




...och så gårdagens tårta


torsdag 13 oktober 2011

Bokbeställning


Så har jag då löst in presentkortet jag vann i Fru Es födelsedagslotteri för ett tag sedan. Ytterligare 2 böcker att läggas till mammas och pappas packning. Tur att även bröderna är med och kan bära när de kommer hit om en knapp månad. 

Det blev Himmeldalen av Marie Hermanson som jag längtat efter ett bra tag nu. Fru E har dessutom precis recenserat boken - jag vågar inte läsa recensionen men jag tror att hon gillade den :) Någon annan kanske vågar läsa! Dessutom räckte pengarna även till en pocket  och det fick bli den alldeles färska Tre starka kvinnor av Marie Mdiaye. I senaste Vi läser finns en intressant artikel om hennes författarskap och de livsvillkor hon levde under i Frankrike och som fått henne att gå i exil. Skrämmande. 

Jag känner mig lite som en björn inför vinteridé. Fast stället för mat samlar jag böcker inför en förhoppningsvis ruggig höst och vinter. Jag har nyligen skapat en ny sida som heter på min läslista där allt som väntar finns med. Mys mys mys. 




onsdag 12 oktober 2011

Tävlar om Livs bok

Håll en tumme för mig, jag är med och tävlar om Liv Strömquists bok Ja till Liv hos Böcker, böcker, böcker och skulle bli så glad om jag vinner!

Uppdaterat samma kväll: Jag vann boken - JIPPIE!
Jag börjar få lite svårt att bärga mig inför mamma och pappas besök om en knapp månad. Tanken på alla fina böcker som väntar börjar bli outhärdlig :)

Italienska utflykter - San Leo

Vi var ett ett stort gäng som fyllde 3 bilar som åkte till San Leo från Porto Recanati i Marche där vi var på semester. San Leo består av en by och ett slott med en lång och dramatisk historia. San Franscesco di Assisi var här på 1200-talet, senare även Dante. På 1700-talet satt Cagliostro fången här under fruktansvärda förhållanden under sina sista levnadsår. San Leo användes som fängelse av kyrkan och här fängslades och torterades mängder av "otrogna". Tortyrkällaren med mängder av bevarade tortyrredskap gjorde oss riktigt obehagliga till mods.

Cagliostro är en mytomspungen figur i den italienska historien. En skojare högt uppe i samhällshierarkin som reste över hela Europa och utgav sig för att vara allt ifrån helbrägdagörare till alkemist. Tillsist blev han arresterad av inkvisitionen, möjligen angiven av sin egen hustru, och fängslad för sina villoläror. 

Byn, nedtill till vänster, och slottet, upptill till höger, sett från vägen.


Man parkerar bilen i byn och promenerar upp till slottet.

Byn och omgivningarna sedda från slottet.

Även byn är väldigt mysig och där finns bland annat 2 vackra kyrkor att besöka.


San Leo ligger i landskapet Emilia-Romagna (fram till 2009 tillhörde det Marche)

Vi besökte San Leo i juli 2010

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan 
Italienska utflykter



tisdag 11 oktober 2011

Dagens tårta


Mot mörkare tider


Här lyser solen fortfarande varje dag, men temperaturen har sjunkit ganska rejält under de dagar vi har varit borta. Det var under 10 grader på morgonen idag men fram på em har de lovat över 20 grader. För min del skulle det gärna få bli grått med ruggiga höstvindar utanför knutarna. Det ligger nämligen äntligen två riktigt efterlängtade deckare och väntar på att höstrusket ska slå till ordentligt. Den felande länken är ett recensionsex som jag har oerhört höga förväntningar på efter Tegenfalks två inledande delar. Den låg och väntade på mig när vi kom hem från Dublin. The Vault köpte jag på flygplatsen på vägen hem och Ruth Rendell förtjänas att streckläsas en gråregnig höstdag. I övrigt blev det inga bokhandelsbesök i helgen (inga andra affärer heller för den delen). 



måndag 10 oktober 2011

Ohjälpligt sist ut

... är jag med att överhuvudtaget kommentera årets nobelpristagare. Livet kom nämligen emellan och vi har varit i Dublin den senaste tiden. Jag har inte läst Tranströmer men känner mig givetvis stolt över att en svensk fått priset.

Den notis vi läste i någon engelskspråkig tidning vars namn jag inte noterade var minst sagt ljum och sa i korthet något i stil med att de tidigare svenska pristagarna inte lämnat några större avtryck i litteraturhistorien och därmed lät väl inte heller Tranströmer som någon favorit hos just dem.

Nu tar både vardag och en massa födelsedagsbestyr över här, men innan prisutdelningen skall jag väl ha hunnit läsa några lite mer positiva reflektioner över årets pristagare!

måndag 3 oktober 2011

Veckans snackis

...kommer helt klart vara vem som får Nobelpriset i litteratur. Det tillkännages på torsdag kl 13.

1999 jobbade jag på Goethe-institutet och var på plats i börssalen och hörde Günter Grass utropas som vinnare. Det var ju extra roligt att det blev en tysk författare som vann det året eftersom han sedan gästade institutet och gav en föreläsning i samband med utdelningen av priset.

I år tror jag att det blir en poet, och eftersom jag är så dåligt bevandrad i poesin så tänker jag inte namnge någon önskansvärd eller trolig vinnare. Spännade är det likväl :) En del bloggare har redan spekulerat i vinnare och hos Lyran  finns en tematrio på ämnet.


söndag 2 oktober 2011

Här ligger jag och blöder

Gilla förlag ger helt klart ut böckerna med de förnärvarande snyggaste omslagen! Jag gillar att de har en enhetlig stil och man känner igen en bok från dem genom omslaget. Det funderar säkert som dragplåster på kunderna. Den som gillade Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag känner sig säkert lockad att läsa även Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld bara av att se omslaget (och tvärtom såklart).

Här ligger jag och blöder vann Augustpriset i barn- och ungdomsliteraturklassen 2010 och har gått (eller går t.o.m måndag) som radioföljetong och kan ytterligare ett tag höras i sin helhet på webben.

Som perspektiv på läsningen (lyssningen) är det intressant att även läsa ungdomsboksförfattaren Johanna Tydells reflektioner i nyaste Vi Läser om hur den mörka verkligheten länge präglat ungdomslitteraturen. Alkoholiserade föräldrar, drogmissbruk, anorexi, graviditet, döende föräldrar är några av dess teman. Johanna Tydell nämner just Här ligger jag och blöder som en bok som bryter den trenden. Visst finns det ett rejält mått av sociala problem även i denna boken, men det som skiljer ut den är dess komiska inslag. Trots att det faktiskt många gånger ser ganska så hopplöst ut för huvudpersonen Maja som lyckas trassla in sig rejält i sina lögner så gör det att jag som läsare inte tappar tron på att det skall lösa sig till sist. Även om jag inte kan ana hur så tror jag hela tiden att det skall finnas en naturlig lösning på Majas "problem". Sedan visar det sig att även de vuxna har dolt saker för varandra och ljugit för att man faktiskt inte alltid orkar berätta sanningen och att hade de varit öppna så hade aldrig hela denna historia behövt hända. Eller, tummen, den som delvis är begynnelsen till historien, med den hade det väl i vilket fall gått som det nu gick i bokens inledning.

Även Mimmimarie har lyssnat på radioföljetongen, men hon var inte så imponerad. Däremot finns gillande omdömen bl.a. hos Bokstödet och Boktoka.