fredag 26 februari 2010

Semester

Jag åker på semester och hoppas ha flera utlästa böcker att skriva om när jag kommer tillbaka! Här inne händer nog inget medan jag är borta men min andra blogg utlandsmamman kommer uppdateras ett par gånger under veckan om allt går som det ska :)

onsdag 24 februari 2010

Vartåt det lutar

Under nästa veckas semester ser jag fram mot att läsa (minst 2 av) dessa böcker:
  • The Golden Compass (först publicerad i UK som Northen Lights) av Philip Pullman. Det är första boken i en fantasy trilogi. Eftersom den ofta räknas som en ungdomsbok så tänkte jag att det kan vara en ingång i Fantasy genren.
  • La Solitudine dei Numeri Primi av Giordano Paolo. Prisbelönt italiensk roman som översatts till mpnga språk, däribland svenska. Svensk titel är Primtalens ensamhet.
  • Ett annat liv av Per Olov Enquist den sista av de biografier jag kände mig så sugen på att läsa tidigare i år. Hoppas denna är lika bra som de andra två!
  • Mera Sandvargen av Åsa Lind blir högläsningsbok som passar till båda barnen. Detta förslag mottogs av jubel, då båda älskade den första boken om Sandvargen.
Istället för fokus på lättläst och spänning tycker jag nog att jag har hittat en blandning att bita i. Fantasy, en italiensk bok och en tjock biografi innebär alla i någon utsträckning en utmaning för mig som läsare. En kul sådan hoppas jag!

Först hoppas jag dock hinna läsa klart Hjärtdjur av Herta Müller som jag håller på med just nu och skriva om den. Det blir intressant att försöka sätta ord på mina tankar om den :)

tisdag 23 februari 2010

Knister

...det låter ju som en felsägning men är namnet på en tysk barnboksförfattare.

Jag pratar ofta barnböcker med mina svenska kompisar eftersom vi har barn i samma åldrar och idag tipsade en av dem om denna författaren. Han skriver om Häxan Lilli. Som av en händelse kom 7-åringen hem på eftermiddagen med sin första bok om Maga Martina som hon heter på italienska, lånad på skolbiblioteket.

Hennes fröken trodde inte på dottern när hon deklarerade att hon skulle läsa ut boken idag och byta till en ny imorgon. Nemas problemas. Det är just den typen av böcker hon älskar och inte släpper förrän sista sidan är utläst.

måndag 22 februari 2010

Resesällskap

På lördag ska vi iväg på en veckas skidresa och jag börjar fundera på vad som ska få följa med som reselektyr och hur mycket jag ska hinna läsa öht. Frågan just nu är om jag främst ska satsa på snabbläst eller om jag ska ge mig på på något rejält att bita i...

Jag får säkert tillfälle att återkomma i frågan senare under veckan.

söndag 21 februari 2010

I de lugnaste vatten

Februari har hittills varit en mycket bra läsmånad för mig. Jag måste kolla igenom om jag fått med allt på bloggen eller ev måste skriva ytterligare något inlägg.

Senast i raden är iaf I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Det var en perfekt sträckläsningsbok där både språk och handling flyter på bra och upplösningen inte är helt given.

Eftersom jag tyckte den var bra är jag såklart nyfiken på hennes senaste I den innersta kretsen även om den fick dåligt betyg i bloggen Mest bara deckare. Jag vet att den redan står i mammas bokhylla så den kommer att få en chans i sommar. Vem vet, kanske den passar bättre på badstranden än under mörka vinterkvällar :)

fredag 19 februari 2010

Glädjestranden / Sin ensamma kropp

Det började med att jag läste Glädjestranden av Ellen Mattson för ett par veckor sedan. Den boken förde mina tankar till Elsie Johansson och hennes böcker om Nancy. Även om böckerna om Nancy och Glädjestranden utspelar sig i helt olika tidsåldrar och miljöer så är det den unga starka målvetna flickans kamp att klara sig som skildras, och det görs så bra.

Så på biblioteket i Sverige förra veckan så fick därför Elsie Johanssons senaste bok Sin ensamma kropp följa med hem. Men den var en besvikelse. Den utspelar sig i nutid och handlar om en äldre kvinna som i tanken gör upp med sitt förflutna för att kunna leva vidare. Stolthet, rädsla och framförallt självbehärskning har gjort att hon levt ett ganska begränsat liv trots yttre framgång. Nu inser hon att hon måste riva ner muren hon omgärdat sig själv med om hon ska våga möta kärleken en gång till i sitt liv. Jag tycker det blir för pratigt, och inte tillräckligt djupgående, som om hennes självbehärskning fortfarande hindrar henne att bearbeta sina erfarenheter, det blir mest en uppradning av händelser och inte så mycket analys.

Läsningen av Glädjestranden som handlar om en ung flicka i början av 1800-talet vars liv har varit fullt av motgångar gav däremot mersmak. Ellen Mattsonskriver så målande att jag upplever det som jag befinner mig där, på plats. Jag tror det bland annat var denna känsla som fick mig att relatera till böckerna om Nancy - så jag har bestämt mig för att göra något jag gör väldigt sällan, nämligen att läsa om dem. Glasfåglarna läste jag för 11 år sedan. De står i mammas bokhylla i Småland, så det blir ett projekt för kommande sommar.

torsdag 18 februari 2010

Skynda att älska

Skynda att älska av Alex Schulman är en mycket fin bok. Vi tillhör samma generation, jag och Alex, och jag förundras (avundas) över hur mycket han minns från sin uppväxt. Det gör inte jag. Å andra sidan förstår jag genom boken att det har varit smärtsamt för honom att gå igenom och sortera minnena efter sin far.

Boken är välskriven, med mycket känslor och mycket kärlek, samtidigt som han inte tvekar att skriva om faderns mindre positiva sidor. Den är dessutom lättläst och svår att lägga ifrån sig. En positivt överraskande läsupplevelse!

Det händer att jag även läser Alex pappablogg. Ibland gillar jag vad jag läser. Ibland orkar jag inte läsa vad han skriver. Mest gillar jag när han skriver om sin butik för begagnad skräplitteratur som uppenbarligen fortfarande inte har haft någon betalande kund. Tyvärr händer det inte så ofta - men det är otroligt underhållande!

Nytt, gammalt, planerat och impulsivt

Här är de flesta böcker vi fick med hem från Sverige tidigare i veckan. Några enstaka har redan funnit plats i bokhyllan. En salig blandning av planerade inköp, billiga impulsköp i bokhandeln och på ICA, lånat av mamma och köpt secondhand. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva köpte och läste och gav jag bort på plats, så den kom inte ens med hem. Skynda att älska började jag läsa på hemresan och läste ut igår. Sedan började jag på I de lugnaste vatten, men har inte kommit så långt.

7-åringen har läst dubbelvolymen Cirkusmysteriet och Cafèmysteriet 2 gånger och säger att Cirkusmysteriet är bäst. LasseMajas detektivbyrå har verkligen blivit en stor favorit hos henne! Jag har vid ett par tillfällen köpt begagnade böcker i serien på bokbörsen när samma säljare haft flera titlar till salu - mycket prisvärt och bra! Skolmysteriet läste hon i Sverige och glömde ta med hem ("det gör inget, den var ändå inte så bra"). Livet som varulv tjatade hon till sig på leklandet när jag stod och tummade på en annan bok till henne i deras lilla bokhörna, men den verkar hon inte vilja läsa efter att ha startat.

Lillebror kände sig genast orättvist behandlad och grät en skvätt tills jag köpte en av Håkan Bråkan böckerna till honom, trots att jag redan köpt en. Men han är i en svår ålder då många bilderböcker är för enkla (samt att vi har massor hemma) samtidigt som han inte är riktigt är mogen för kapitelböcker ännu, och då fungerar Håkan Bråkan ganska bra även om inte jag är så överförtjust i dem :)

lördag 13 februari 2010

Gemensamma intressen

Vid varje besök i Sverige besöker vi stadens bibliotek som nu dessutom är helt nyrenoverat. Bilden från barnavdelningen har jag lånat från kommunens hemsida. Jag tänker att om vi bodde här (eller var som helst i Sverige) så skulle vi aldrig behöva köpa en enda bok! Vilken fantastisk tillgång biblioteken är. När jag jobbade som bibliotekarie drog jag mig till forskningsbiblioteken - men nu känner jag en oerhörd dragning tillbaka till folkbiblioteket och dess idéer.

7-åringen lånade igår 3 böcker, en Lassemajas detektivbyrå, en Nelly Rapp (två stora favoriter, båda av Martin Widmark) och en bok om en Piratprinsessa. Trots att vi sedan var ute och åkte pulka och hemma hos kompisar och lekte så hittade hon tid att läsa ut alla tre böckerna och jag börjar verkligen inse att vi måste hitta rimliga lösningar att tillgodose detta enorma läsintresse. Jag har alltid köpt mycket böcker till barnen - men hur mycket som helst kan man faktiskt inte köpa. Enklaste lösningen är ju att låna mer böcker - och det innebär italienska böcker. Att frångå den outtalade principen att hemma är det svenska och engelska som gäller i tal och skrift. Så får det bli. För att se hur hon älskar att läsa och vad det faktiskt lär henne är en fantastisk gåva!

Själv lånade jag en bok - det anser jag rimligt för mig att hinna med under dessa dagar. (Jag har ju redan hunnit läsa ut Ann Heberleins bok i förra inlägget, sedan vi kom hit i onsdags. Den hade jag beställt i pocket så den bara låg och väntade på att bli läst)

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Det har skrivits massor om Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och det är en väldigt bra bok, en otroligt självutlämnande bok och en viktig bok.

I boken kastas man fram och tillbaka, man ser in i författarens hjärna där det ständigt pågår diskussioner och där varje fråga kräver ett svar. Ibland uppfattar jag det som kaos-artat och pratigt för att sedan leda över i en teoretisk genomgång, samtidigt är hennes skrivsätt mycket effektiv för att få en uppfattning om hennes psykiska tillstånd.

Det som griper mig mest är hennes distanserade och intellektualiserande av självmordet i samtidigt som hon själv står vid självmordets brant. Att hon filosofiskt och intellektuellt dömer ut självmordet som befrielse och mänsklig rättighet och ändå i sin manodepressiva sjukdom ser självmordet som den enda lösningen.

Läs vad andra bloggare har skrivit om denna boken

måndag 8 februari 2010

Inte ens det förflutna

I helgen skedde ett smärre under: jag läste ut en bok på bara två dagar. Det känns som om det är länge sedan sist (fast när jag tänker efter hände det nog i så sent som i julas då jag läste en Anne Holt-deckare på ett dygn...).

Inte ens det förflutna av Anna Jansson har legat ganska länge och väntat på att bli läst. En anledning att jag dröjt var att jag för ett halvår sedan läste Först när givaren är död som kom ut efter den jag läst nu och därigenom visste lite vad som skulle hända. Inget som gällde själva intrigen men däremot huvudkaraktärerna.

Denna boken utspelar sig under en vecka på Gotska Sandön. Det är lite Tio-små-negerpojkar-känsla över deckargåtan eftersom 7 kvinnor befinner sig isolerade på ön utan kontakt med omvärlden när de börjar dö/ försvinna en efter en. Enligt mig är det en helt osannolik historia, men boken är ändå spännande och läsvärd om man har läst hennes andra böcker. En bok att läsa när dimman ligger tät och man inte har energi till något annat.

söndag 7 februari 2010

Ronja Rövardotter

Igår satt jag och dottern beredda att titta på första delfinalen i Melodifestivalen, men uppkopplingen (eller belastningen?) var så dålig att vi fick ge upp efter två bidrag. Istället låg vi under en filt i soffan och läste några kapitel ur Ronja Rövardotter som vi snart har läst ut.

Jag tycker det är svårt att avgöra i vilken ålder man "ska" läsa vissa böcker och att det är lätt att ha för bråttom och läsa böckerna för tidigt. Min 7-åring är mycket avancerad i sin egen läsning, för sin ålder, och när jag läser för henne vill jag ligga på en nivå över vad hon klarar av att läsa själv. Men Ronja är verkligen en utmaning, både språk- och känslomässigt. Till exempel när Ronja rymmer hemifrån och lever ensam med Birk i skogen så är det helt främmande för henne som säger att: "Mamma, jag ska bo hemma tills jag är vuxen". Hon förstår skräcken av att bli jagad av vildvittror men en elva-årings (Ronja är elva år) frustration över sina föräldrar och känslor inför Birk är hon för liten att leva sig in i. Vissa saker kanske är bättre om man konfronteras med i verkliga livet först, innan man kan hitta romanfigurer att identifiera sig med. Samtidigt vill jag ju erbjuda henne läsutmaningar som får henne att utvecklas som läsare. Det är en svår balansgång som jag funderar en del över.

Själv var jag 10 år när Ronja kom ut som bok och jag minns inte att jag hade någon speciell relation till den. Kanske läste jag den inte ens, jag vet faktiskt inte med säkerhet. Kanske har jag bara sett filmen som kom några år senare och som jag minns, mest uppfattade som "söt" med rumpnissarna och vildmarkslivet.

Nu däremot uppskattar jag den väldigt mycket, antagligen mer än 7-åringen ;)

fredag 5 februari 2010

1984

1984 fyllde jag 13 år. Jag visste att det fanns en bok med titeln 1984, och jag vet att jag tänkte att man skulle kunna läsa den och se om det blev som författaren tänkt sig. Vad jag inte visste då var att George Orwell inte alls skrev boken som en framtidsutopi utan att den snarare är en anti-utopi. Om samhället utvecklats som Orwell beskriver hade boken 1984 med största sannolikhet inte ens funnits år 1984...

Boken beskriver det värsta tänkbara mänskliga samhället. Ett totalitärt samhälle där människorna är övervakade dygnet runt, där historia och litteratur ständigt skrivs om för att passa partiets syften. Där språket reduceras till ett system att uttrycka sig helt fritt från känslor som tjänar till att kontrollera individen och i slutändan göra dem till okritiska partimedlemmar som okritiskt handlar utifrån partiets syften.

Delar av boken som beskriver detta samhälle är ibland lite tunga att läsa. Inte för att de är ointressanta, men för att det inte händer något som för handlingen framåt. Fast det finns också en historia, en huvudperson (partimotståndare) som man får följa och då flyter läsningen lite lättare, man vill ju veta hur det ska gå, om och hur han ska klara sig undan Big Brother.

Jag kan förstå att det fanns behov av en sådan här bok efter andra världskriget: en bok som visar och varnar för faran av ett diktatoriskt samhälle där all information och historia kontrolleras av staten och som beskriver vilken ödesdiger effekt detta har i längden. Som tur var har åtminstone vår del av världen istället utvecklats till ett demokratiskt samhälle där information numera är så pass lättillgänglig att det kan vara svårt att sortera... Läsvärt och tänkvärt!